Jag har rätt

Någon annans teckning.

-

Män har aldrig fel. Skulle de mot förmodan någon enstaka gång ha fel, så ska en kvinna aldrig kräva av en man att han ska erkänna det. Om kvinnan skulle envisas med att han ska erkänna sitt enstaka misstag, så ska hon göra det väldigt känsligt och försiktigt.

-

Det ovan skrivna är inte mina ord, utan kommer från M. T. Huber (kön okänt). Själv tror jag att svårigheter att erkänna fel, finns hos båda könen i lika hög grad. Åtminstone är det så i vår familj.

-

Så här skriver Huber fortsättningsvis i "Ny qvinnospegel" från 1830.

-

"En kvinna som är mån att bibehålla sin mans kärlek, bör aldrig använda sig av motsägelse, ty detta skulle förråda missaktning för hans mera omfattande och mångsidiga kunskaper och hans större världserfarenhet.

---------------

Hon skall blott med saktmod och godhet förfäkta sin sak, eller vänligt skämtande söka övertyga honom om hans oriktiga mening. Skulle icke ögonblicket eller mannens sinnesstämning vara gynnande därföre, så handlar hon både klokast och rättast i att tiga och spara sina skäl till ett lägligare tillfälle, då han säkerligen med lugn skall avhöra dem, inse sin villfarelse och kanhända kärleksfullt anhålla om hennes överseende".

-

Så skulle vi alltså behandla en manlig tjurskalle på 1800-talet. I dag är vi nog inte så vänligt skämtande när partnern har fel. Eller?

-

Hej då bloggen!

Hej, Bureå!

Bureåälven igen.

-

Jag var ganska nervös, när jag för första gången skulle möta min blivande mans föräldrar och syskon.

-

Det visade sig vara en glad och öppen familj. Min blivande svärmor var amerikanska. Svärfar hade bott i USA i 20 år och de var spontana och pratglada personer. Jag blev hjärtligt välkomnad och omfamnad, när jag mötte dem för första gången.

-

Jag, som kom från det jordnära och kärva skogsfolket där man inte kramades så ofta, kände mig både välkommen och bortkommen.

-

Nisse är äldst och har fyra syskon, tre systrar och en lillebror. Brodern var en söt och storögd fyraåring som artigt handhälsade och berättade vad han hette. Syster K. var 16 år och nykär i grannens jämnårige pojke som också fanns på plats och som hon sedermera gifte sig med. Syster I. var 13 år och lillasyster 10.

-

De tre systrarna var ganska välkända i hemorten som de sjungande systrarna Lindbergh. Bl a hade de deltagit i en musiktävling i Boden, där de placerade sig före popgruppen Shanes.

-

I dag har jag känt min mans syskon med familjer i över 50 år och trivs mycket väl med samtliga. Det är alldeles sant och ingenting jag säger bara för att smöra i min blogg.

-

De sjungande systrarna satsade aldrig på någon sångkarriär, men i dag sjunger samtliga syskon i olika körer.

-

Och det var allt för idag. Välkommen måndag!

Av gammal vana

Jag sitter alltid på samma plats vid matbordet. Min hälft sitter alltid på platsen mittemot. När vi ska åka med bilen någonstans är det alltid han som går till förarplatsen. Jag sitter alltid på passagerareplatsen och just så vill vi ha det bägge två. Jag sitter alltid på vänster sida i soffan, när vi tittar på teve och han sitter alltid på högersidan.

-

Om denne man skulle försvinna ur mitt liv, står jag där med en 40-tums teve som jag inte kan programmera. Jag har aldrig tankat vår bil. Jag har aldrig rört fjärrvärmereglagen.

-

Om jag försvann ur hans liv, skulle han sitta vid sin teve och runt omkring skulle det samlas drivor av reklam, post och tidningar. Han skulle inte veta var saker och ting fanns, så han fick ägna mycken tid till att leta.

-

Men mannen vid min sida skulle klara sig mycket bättre än vad jag skulle göra. Det smärtar mig djupt att erkänna.

-

Vi två, och säkert många med oss, gör de saker vi är bäst på och det är inte så bra om någonting i våra liv skulle förändras.

-

Vad gör vi då åt detta problem?

-

Svar: Ingenting, absolut ingenting!

Veckans pratbubblor

Jag tittade på teve i morse och enligt panelen var dessa två händelser veckans viktigaste.
-
1. Svårt sjuka människor tvingas söka jobb när deras sjukskrivningar går ut. "Gå på Arbetsförmedlingen och skaffa dig ett jobb, du kan ju leva några månader till", säger Försäkringskassan och Regeringen till den cancersjuke. Samtidigt får de som redan har det bra, mera pengar med hjälp av skattesänkningar. Nog är det ett kallt och hjärtlöst samhälle som tar så illa hand om sina sjuka.
-
2. Folkomröstning om minareter i ett land, vilket jag inte nämner, för att jag just nu inte kan stava till det. Det blir inga minareter, sa folket. Jag tycker att så länge någon får bygga kyrkobyggnader ska alla få göra det.
-
Jag har den största respekt för människor med en äkta Gudstro. Men sedan kommer mina invändningar mot kyrkor och religioner i största allmänhet.
-
Jag anser att kyrkor, moskeér och andra religiösa byggnader är en plats för en massa gamla prelater som i alla tider suttit och bestämt hur den syndiga och ovärdiga kvinnan ska vara och klä sig.
-
Min egen mamma, medlem i pingstförsamling på 50-talet, fick inte ha håret hängade, det skulle kammas i anständiga valkar. Pappa däremot fick vara och se ut precis som vanligt.
-
Kvinnliga präster är tillåtna i Svenska Kyrkan sedan 1960. Dock sitter det än i dag en hög med unga och gamla gubbs som inte kan tänka sig att dela en predikan i kyrkan tillsammans med en kvinna. Däremot har jag aldrig hört talas om kvinnor som vägrat samarbeta med manliga präster.
-
Jag har heller aldrig hört talas om kvinnor som krävt av män att skyla sig i gudomliga sjok och burkor.
-
Detta är min åsikt. Dela den eller protestera vilt.
-
Trevlig fredag.

Vaccin

Icke skyldig!

I dag åkte vi till stan och fick sprutan mot den stora rädslan,

-

I mitt liv och säkert många andras, händer det saker och ting som skrämmer oss. Pressen hjälper dessutom gärna till med svarta rubriker om sjukdom och ond bråd död.

-

I början av 60-talet stod jag i en jättelång kö för att få smittkoppsvaccin. En sjöman som bodde nära mitt jobb blev sjuk i smittkoppor, när han kom tillbaka till Sverige.

-

För några år sedan var vi rädda för Ebolaviruset. Sedan skrämdes vi av Fågelinfluensan och nu är det Svininfluensan som är det stora hotet. I framtiden är det något helt annat, men säkert lika skrämmande för den darrande lilla människan.

-

Vilken tur att vi har vaccin.

-

Spanska sjukan tog 25000 människors liv i Sverige på en befolkning som var betydligt lägre än dagens.

-

Då hade man anledning att vara rädd.

-

Det var allt för i dag

Farmor Eva

Farmor Eva med pappa Sven i knät.

-

I programmet "Sommarpratarna" berättade Mustafa Can om sin mor som fick 15 barn, varav 7 dog.

-

En liknande tragedi drabbade mina farföräldrar. Farmor Eva födde 12 barn och förlorade 5.

Albin dog 1 månad gammal,

Vilhelm blev 8 månader,

Manfred blev 2½ år,

Oskar blev 1½ år

Edvard blev 3 månader.

-

Om den förste gossen står det i kyrkboken, "av våda qveft av modern under sömnen". De andra fyra dog av kikhosta och andra barnsjukdomar.

-

I dag kan vi inte fatta hur man överlever förlusten av fem barn. Det här var långt före krisgruppernas tid. Jag antar att den tidens människor såg väldigt naturligt på liv och död. Kanske hade man också en väldigt stark Gudstro. Slitet för brödfödan tvingade människorna att leva i nuet och inte begrava sig i sorg.

Man måste ta hand om sina övriga barn, djuren i ladugården osv. Men i vilken tidsålder man än lever, måste förlusten av barn vara det värsta som kan hända en förälder.

-

Farmor Eva dog när jag var fem år och jag har få minnen av henne. Pappa beskrev henne som en glad och social person i motsats till sin man.

-

När jag föddes föreslog farmor att jag skulle heta Claudia Albana Max Miliana. Jag förstår inte varför mina föräldrar tog hennes förslag på allvar.

-

Tack för idag.

-

PS. Uppgifterna om orsaken till barnens död, har jag tagit från broder Anders släktforskning. DS.

Det stora varuhuset

Äntligen snö. Marken är vit och må den så förbli och må den snö som kommer falla långsamt och försiktigt och bara göra tillvaron ljus. Inga hårda stormar, ingen snöskottning, bara ett stilla fösande av skoveln.
-
Vi hade en liten tanke om att göra ett besök på IKEA i Haparanda före jul men vi ändrade oss. Det är mindre stressigt på affärerna i januari.
-
1993 firade IKEA någon årsdag och inbjöd folk till att skriva någonting om en IKEA-möbel som fanns i ens hem. Det var jättefina priser och jag skrev följande drapa, som är en hyllning till lådhurtsen Tore. Den består av en hel del nödrim och IKEA lät sig icke imponeras av min vers. Jag blev helt utan pris.
-
Hyllning till IKEA-möbeln Tore
Det var länge sen, kanske 60-tal
och plånbokens storlek var minimal,
till IKEA-huset i storstan vi fore
och fann den utmärkta lådhurtsen Tore.
-
Den fanns i vår vardag i alla de år,
där bytte vi blöjor på lill-killen vår
och kanske nå´n gång även blev det amore
på praktiska präktiga lådhurtsen Tore.
-
Den har varit målad i rosa och blått,
den har klarat stormar i stort och smått.
Den har stått i uthus och kylts av kung Bore
den tåliga utmärkta lådhurtsen Tore.
-
I lådorna samlades allt som blev över,
från frimärkssamling till lyckoklöver
och allt som vi saknat och trott vi förlore
det fanns där som alltid i lådhurtsen Tore.
-
Så kortvarigt är ju vårt liv på planeten,
att snart ska vi vila uti evigheten,
med vår sista önskan Oh Herre du Store
att askan ska jordas i lådhurtsen Tore.
-
Så löd den hyllningen!
-
Tack och bock för i dag.