Vi har en fri press med duktiga journalister som ser till att fiffel och båg med statliga medel och andra lurendrejerier kommer fram till medborgarna. Men ibland övergår journalistiken till drev, som i fallet Ida Karkiainen.
Ny regering, nya ministrar. Är det hedervärda personer eller finns det något snaskigt i deras bakgrund som pressen kan plocka fram? Naturligtvis, det finns det oftast.
Eneroth hade ingen koll på var hans hand hamnat. Han bad om ursäkt och kallade sin fadäs för Kronobergsandan, som lär betyda att man är fysisk och tycker om att krama varandra. Släkt med Vikingasjukan men en något förfinad variant. Olika namn på samma problem.
Strandhäll betalade inte sina räkningar i tid och twittrade innan hon tänkte.
Men ingenting blev så långdraget som "skandalen" runt civilminister Ida Karkiainen från Haparanda. En nyhetssajt, "Nyheter idag", fick tag på ett foto där tonåriga Ida sträckte upp armen i en gest som eventuellt, möjligen, kanske kan tolkas som en Hitlerhälsning. Det blev stora rubriker.
Dag två av skandalen upptäckte kvällstidningarna att Ida har en sambo som är trummis i ett band och i bandets lokal finns en sydstatsflagga.
Dag tre av skandalen anlitades en musikprofessor som kunde berätta vad man eventuellt kanske kan kalla musiken som spelas i bandet där civilministerns sambo är trummis.
Dag fyra av skandalen åker två journalister från Expressen upp till Haparanda för att fråga folket vad de tycker om civilministern.
Ida behöver inte förklara sig. Hon är inte ansvarig för att hennes sambo spelar trumma i en hårdrocksgrupp med obegripliga texter. Hon är bara ansvarig för sina egna handlingar. De två journalisterna kunde meddela sin tidning att haparandaborna gillar sin Ida men tycker hjärtligt illa om det drev som riktats mot henne.
Dag fem är Ida ointressant för pressen-
10 kommentarer:
Man blir så trött.
Bert Bodin: Håller med! Tror man underskattar läsarna.
Tur att man inte är politiker. Jag körde moped när jag ar 11 år och brorsan var väl ändå yngre. Som tur var frågade ingen då jag sökte till yrket.
Vilka rubriker det kunde ha blivit med en yngling på en NV autoped.
Att Strandhäll som vuxen och med god ekonomi inte håller koll på sina räkningar tycker jag är betydligt allvarligare än vad Ida gjorde som 15-åring.
Om man tänker på allt som dras fram i ljuset så kan man inte låta bli att också fundera över allt som INTE kommer fram. Tanken svindlar.
Lennart: Ja, det var nog tur. Men det var dåligt med poliser i våra trakter, så risken för att bli ertappad var liten. Skulle tro att det är få ynglingar som inte provkört lite för tidigt.
Annica: Det är nog säkert ett och annat vi inte får veta. Men det mesta kommer upp, alltid är det någon som skvallrar för kvällspressen. Själv tror jag inte att jag någonsin åstadkommit någon skandal, men minnet är ju kort.
Att köra Autoped på skare var ett sant nöje. Man kunde luta inåt hur mycket som helst i kurvorna utan att tappa greppet. En gång fick magister Uggelberg fast mig och då fick jag vackert leda moppen hem med några väl valda ord ringande i öronen...
Pappa Sven sa aldrig ett enda ord om moppandet, varken om buskörningen eller bensinkostnaden. Använde det som fanns på gården, det gjorde man ju. Vadå lagligt???
Men statsrådskarriären är nog körd, och inte bara p g a detta.
Synd, du skulle ha blivit ett skickligt statsråd. Vet bara inte riktigt vilket departement som skulle passat dig bäst. Finans, kanske.
Pappa Sven, hederligheten själv, ansåg nog inte att moppande i alltför unga år var ett brott. bara ett praktiskt sätt att ta sig fram där det är långa avstånd. Det fick bli magistern som lärde dig lagen.
Jag har tittat på den där bilden flera gånger och känner mig betydligt mer rädd för den person som genast drog slutsatsen hitler-hälsning än för den tonåriga tösen som glatt sträcker upp en arm på festen.
Mossfolk: Jag håller verkligen med dig. Den som tolkade den utsträckta armen som en Hitlerhälsning hade ont i sinnet.
Skicka en kommentar