Det blev ingen resa till Malå i år. Vi blev varnade för vägarbeten mellan Skellefteälven och Malå där dessvärre många bilister fått sina bildäck sönderskurna. I fjol var det pandemin som hindrade oss. Men ett besök i Malå kyrka blev det ändå. Sådant kan ske i den digitala världen.
Malin och jag var arbetskamrater och delade lägenhet i nära 4 år. Vi bodde högst upp i ett hyreshus i en liten tvåa med kokvrå. Jag var 18, Malin 4 år äldre. Hon var den mogna och jordnära, jag den slarviga och naiva, men vi blev bästa vänner, trivdes med varann och hade mycket roligt tillsammans.
Ofta hade vi herrar på rummet, men för att ingen ska missförstå så skedde det i all ärbarhet. Vi spelade kort och lyssnade på musik. Det var polisaspiranten, körskolläraren, lärarvikarien m fl och kortleken var alltid framme. Senare mötte både Malin och jag våra blivande män och då blev det mindre av både kortspel och ärbarhet.
Nu sitter jag härhemma och tittar på en digital utsändning av Malins begravning. Vacker sång och musik, nära och kära som lägger rosor på kistan. Det väcker gamla minnen till liv och jag känner både värme och vemod inför den stillsamma begravningsakten och för den fina person som inte längre finns ibland oss.
2 kommentarer:
Så fint du skrivit om din vän Malin och allt trevligt ni upplevde tillsammans i unga år. Jag är helt säker på att hon uppskattade att du "var med" på hennes begravning. Hon ler i sin himmel.
Annica: Malin var alltid glad och vänlig. Vi hade inte så mycket kontakt under senare år, det blev mest julkort, men hon betydde väldigt mycket för mig under de där första stapplande åren när man lämnat barndomshemmet.
Skicka en kommentar