En lätt depression har drabbat den del av Luleås befolkning som gillar hockey. Våra hjältar och hjältinnor har nått vägs ände. Tomt och snopet kändes det dystra slutet.
Inte bara deprimerad utan rent förb-d blev hockeytränaren som spottade ut sin ilska över domare i allmänhet. Han använde så starka ord att han dagen därpå tvingades "pudla", ty riket hade upprörts över ordvalet. Hans ilskna ordval tycker jag rejält illa om, men en del av mig gillar en person som ger blanka sjutton i den svenska mesigheten och bara vräker ur sig sin frustration. En sådan person är även jag, men ilskan stannar inombords och får härja där ett tag innan den falnar och dör.
Nog skrivet om hockey för den här säsongen. Om ett år hoppas jag få skriva positiva saker om våra kära hockeylag och det tror jag helt och fullt på. Förresten, ett äkta fan älskar sitt lag hur det än går.
Hej!
5 kommentarer:
Faktiskt lite uppfriskande med sådana utbrott. Men han borde nog valt sina ord ändå. Han och Trumpedunsen har vissa drag gemensamma.
Annica: Det är sällan man ser riktiga utbrott i teve. Det gäller att hålla masken och utrycka sig på ett sätt så man aldrig kränker någon. Jag blir kränkt när idrottsmän säger "vi spelade som kärringar" och liknande.
Av första bilden är det ju lätt att förstå varför Luleå misslyckades. Utan skridskor och med bandyklubba kommer man inte långt i hockey.
De första hockeyklubborna brorsan och jag spikade ihop själva var vinkelräta och därför något svårspelade. Innan rinken vid skolan fanns skottade pojkarna i byn upp en bana på sjön när de fått skridskor i julklapp. Snön var meterdjup. Ett Herkulesarbete, men intresset var stort.
Nog skrivet om hockey för i år skriver du och det känns nästan som att du bjuder upp till dans. Jag ska upp till Sandviken i morron och på kvällen ska jag titta på TV och ett lag som fortfarande spelar. Anders och jag skottade snö men vi fick inte betalt. Kanske för att vi kom från Mörttjärn och inte från Canada eller Finland. Hoppas att vi som gillar SAIK slipper utbrott även om det är kul med folk som har feeling!
Anders: Pinsamt för mig att det var en bandykille på bilden. Men klubba hade han i alla fall.
Flickorna skottade aldrig, de åkte på sina skridskor enbart vid de tillfällen när isen låg blank på sjön. Det vill säga nästan aldrig.
Lennart: Ha det så fint i fjällen och fånga många rödingar. Om jag minns rätt så var det en Bert som fick feeling, grät och talade om gruvarbetare. Det är de färgstarka personernas uttalanden vi minns.
Skicka en kommentar