Idag för exakt 107 år sedan föddes denne lille parvel som sitter i sin mors knä. Mamma Eva var 46 år och den lille var hennes tolfte barn. Sven, som gossen hette, blev min far och han blev kvar i sin hemkommun under alla sina levnadsår.
Sven var en intelligent man med både humor och humör. Han var oteknisk och hade uselt tålamod, något som han i rikt mån gett i arv till sin dotter.
Sven i gröngräset med sin blonda dotter
Ikväll tänder jag ett ljus för pappa Sven och känner stor tacksamhet för att just han blev min far.
Hej!
4 kommentarer:
Postumt grattis till din pappa Sven. Så bra att hans dotter - och söner - även fick ärva intelligens, humor och sunt förnuft. Märk väl, också dessa egenskaper i rikt mått.
Annica: Kommentarer av det där slaget kan man ju inte annat än gilla.
Den av Svens ättlingar som fått mest utseendemässiga drag av Sven är nog Patrik, eller vad tycker du?
Anders: Det tror jag säkert, Lennart såg också ut så där som liten.
Skicka en kommentar