Jag fick ett telefonsamtal från mitt 7-åriga barnbarn i förrgår. Hon talade med lugn och tydlig röst för hon vet att farmor inte riktigt hänger med när hon talar snabbt och med Stockholmsdialekt. Så här sa hon:
"Vi var i fjällen på vinterlovet. Det var så roligt, skidsport är det bästa jag vet och jag är jätteduktig. Kan nog ta guld eller silver eller brons."
Tänk om vi tjejer/kvinnor/damer/kärringar kunde behålla den tron på vår förmåga genom hela livet. Någonstans på vägen tappar vi självförtroendet. Vi hamnar oftast i jobb som ger oss lägre månadslön än våra bröder. Så fort ett yrke blir kvinnodominerat blir det ett låglöneyrke, något som våra politiker ger blanka fasen i. Våra bakdelar är inte heller tillräckligt breda för att passa in i styrelserummens stolar.
Det måste vara ensamt på toppen gubbar. Vi gör er gärna sällskap däruppe.
Hej!
4 kommentarer:
Enligt syndikalisten Liv Marend (i sanningsvittnet Folkbladet) skrev feministen Elsie Ottesen-Jensen 1912 att det var en skam att kvinnor bara fick 86% av männens lön. Enligt samma skribent får kvinnor 2014 85% av männens lön. Om dessa fakta stämmer kan man ju inte påstå att utvecklingen gått särskilt mycket framåt.
Anders: Inga goda framtidsutsikter för tjejerna med andra ord. I alla fall inte vad gäller löner.
Så underbart det vore om barns starka självförtroende och positiva syn på livet och dess möjligheter fick följa dem in i vuxenvärlden. Alla skulle vi behöva barnets tro på tillvarons guld-, silver- och bronsmedaljer. Tyvärr är samhället "duktigt" på att hämma och stuka de unga medborgarna.
Annica: Vad är det som gör att vi tappar tron på oss själva? Är det samhället eller reklamen som talar om att vi inte duger? Eller är det bara vårt eget fel?
Skicka en kommentar