Jag tror att de flesta känner som jag. Vi är beklämda och bedrövade inför det som hänt Bodenflickan Vatchareeya Bangsuan. Hon var en 20-årig tjej som borde ha haft hela livet framför sig, men blev dödad och skändad på det mest bestialiska sätt. Lika förtvivlad kände man sig vid morden på Engla och Carolin. Alltför ofta är det någon djävul som tar sig rätten att förkorta andras liv.
I samband med det här aktuella fallet och med alla ruskiga detaljer i rapporteringen, undrar jag hur de närmaste står ut. Kring varje avliden människa finns vanligen 10-20 personer som är djupt sörjande. I det här fallet är det inte bara sorgen efter en älskad flicka utan också alla vidriga detaljer kring hennes död som måste göra deras liv absolut outhärdligt. De har inget val, de kan inte fly från verkligheten och man kan bara hoppas att de har många runt omkring sig som finns till bara för dem, just nu!
Kram!
4 kommentarer:
Finns inga ord!
Alltför ofta numera känns ord futtiga och otillräckliga. Dagligen översköljs vi av så många nyheter om hemskheter, orättvisor och galenskaper att vårt språk tycks torftigt. Det finns bara ett visst antal synonymer för vidrigheter.
Vad är det för värld vi har skapat? På ett eller annat sätt har vi alla ett ansvar för hur den blivit. Nu gäller det att ta ansvaret att göra den bättre.
Jag läser din blogg för första gången. Bra skrivet!/Maria
Anonym, Annica och Maria: Vi får nog aldrig en underbar värld utan våld och förstörelse. Alltför många har fått för lite av det som kallas empati, tror jag.
När det gäller alla andra svarta rubriker under veckan så finns det hur många teorier som helst om vad som utlöser bråken. Huliganer, politiker, poliser etc.
Skicka en kommentar