Vi som i unga år permanentade vår hårman i tunga elektriska onduleringsmaskiner, brände oss med locktång, färgade och tonade, sov med rullar i håret, bar korsett som klämde, strumpor med söm och skor med alltför höga klackar. Vi som fyllde upp och höjde, vi som rakade och vaxade, peelade och smörjde, bantade och snörde, glänste och glittrade, lackade och pudrade, log och plutade, allt detta gjorde vi för er skull gubbar. Vad gjorde ni för oss?
Trevlig helg!
8 kommentarer:
Vi som i unga år rakade och rakade, striglade och plåstrade, rakade och rakade............
Tro inte att vi hade det lättare.
"Vad gjorde ni för oss?" Inte mycket. Och fortfarande får tjejer i alla åldrar läsa och höra om hur killar (i alla åldrar) bäst ska behagas.
Det skulle vara uppfriskande med åtminstone ETT reportage eller tips om hur männen bäst bantar bort eller döljer kalaskulan, ansar missprydande hårväxt, hittar de piffiga prylarna som gör fredagsstädningen roligare, o.s.v. Allt detta som vi kvinnor matas med i varenda tidning.
Nu är det hög tid att gubbarna börjar behaga oss!
Vi köpte aktier i skönhetsindustrin.
Sven-Svea: Och det avrakade fjunen hamnade i tvättstället och mamma städade och gnodde, torkade och putsade .....
Annica: Men visst har du alldeles rätt. Det är på tiden att någon behagar oss. Ingen berättar för karlarna hur de ska undgå rynkor, ta bort missprydande hårväxt osv.
Synd om gubbarna!
Anders: Smart kille! Det måste vara det perfekta sättet att bli förmögen.
Minns ännu hur en lillebror fick ställa upp med hårsvallet då temperaturen i krulljärnet skulle kontrolleras, jag har dock inga aktier i skönhetsindustrin.
Lennart: Nej, du minns så fel. Aldrig har jag plågat någon lillebror med brända lockar. Det har bara bränt mina egna strån. Jag var en utomordentligt snäll och vårdande syster som med gott humör och alltid lika hjälpsam tog hand om mina jobbiga småbröder.
Tortyroffret har nog lättare än torteraren att erinra sig situationen. Dessutom talar både Lennarts och min nuvarande frisyr för att något dramatiskt har inträffat i ungdomen.
Ni plågade varann som barn rätt hejdlöst tror jag mig ha bildbevis på. Därav dagens glesa "frisyr."
Osjälviskt tog jag hand om er när föräldrarna åkte någonstans. Minns särskilt en sen kväll när ni sabbade min tillvaro med kompisarna genom att komma cyklande och snörvlande för att hämta hem mig.
Undrar om jag inte är värd ett diplom så här i efterskott.
Skicka en kommentar