onsdag 28 mars 2012

En lycklig musiker


Om jag fick börja om från början med mitt liv, skulle jag vilja lära mig spela piano eller gitarr. Jag var 12 år, när jag lärde mig spela "Närmare Gud till dig" och "Klippa du som brast för mig" på den gamla skolorgeln vi hade i mitt barndomshem. Repertoaren var ensidig och jag  beundrades enbart av en tålmodig familj. 


I gårkväll såg och lyssnade jag på verkligt skickliga musiker. Robert Wells och Gunhild Carling m fl uppträdde på teatern. När Wells spelat Chopin på pianot höll applåderna aldrig på att ta slut. När Carling spelade säckpipa i "Amazing grace" tillsammans med Wells på pianot blev det också jubel.

Musiker ser lyckliga ut. Det gör även körsångare. Fungerar reinkarnationen så är det en lycklig musiker och körsångare jag vill bli i mitt nästa liv.

Hej!

13 kommentarer:

Lennart sa...

Jag spelade gitarr och brorsan sjöng en hopdiktad visa då mina svärföräldrar firade guldbröllopp. Enligt publiken var det det bästa dom hört på länge. Tyvärr hade vi ingen munspelare.

Helena Högberg sa...

Jag sjunger ofta, men bara när jag är själv hemma, annars rynkar de andra pannorna.I skolan var man tvungen att börja med blockflöjt om man ville lära sig spela något instrument, då var det inget roligt längre :)

Anders sa...

Jag minns väldigt lite av den visan utom att ordet "berså" rimmade på "Peugeot" och det måste ju betraktas som närmast genialt.

Gunnel sa...

Lennart o Anders: Finns det ingen inspelning av det musikaliska framträdandet. Jag har hört den skicklige gitarrspelaren Lennart, men Anders sång har jag aldrig haft förmånen att lyssna till.

Helena: Min son tvingades spela blockflöjt men hans lilla 8-åriga dotter har övertagit den och går med glädje på lektionerna.

Annica sa...

Som barn hade jag ett brinnande intresse för fioler och dragspel. Jag låtsades spela på både träpinnar och papplådor. En jul bestod min önskelista enbart av två saker, en fiol och/eller ett dragspel. För varje paket jag öppnade (hur litet det än var) hade jag sagt, mer och mer besviket: Ingen fiol, inget dragspel.

En gång sa mamma att hon ångrade att hon och pappa inte tagit en lån för att ge mig ett önskat instrument. 10-12 år senare köpte de ett fint begagnat piano och jag började ta lektioner, men efter en kort tid flyttade jag hemifrån. Så jag blev aldrig någon pianist. Heller.

Även jag var blockflöjtare i skolan och lirade glatt efter noter. Har flöjten kvar men minns inte ett skvatt. I vardagsrummet står en numera oanvänd cittra och samlar damm. Den hanterade jag riktigt bra en gång för länge sedan. Stilla natt, Konvaljens avsked, Nidälven och Vildandens sång var paradnumren. Med sång. (Cittran har för övrigt sällskap i vardagsrummet av en lika oanvänd gitarr. Och några munspel. Jag skulle kunna starta en liten orkester...)

Men Gunnel, du och jag har i alla fall gjort en oförglömlig vokalinspelning av Seemann. Den är historisk.
"Seemann, lass das Träumen,
Denk nicht an zuhaus.
Seemann, Wind und Wellen,
Rufen dich hinaus."

Oj, vilken lång kommentar!

Gunnel sa...

Annica: Du store tid vilken karriär i musikbranchen du kunde ha fått. Är det månne för sent? Eller kan du damma av cittran och nyupptäcka Nidälven?

Har du tänkt på att vår oförglömliga version av Seeman enbart finns på kassett. Vi bör nog se till att den räddas åt eftervärlden. Den versionen är omistlig och bör sparas tíll våra efterkommande.

Kommentarer får vara precis hur långa och korta som helst.

Annica sa...

Man kan kalla min mycket korta och tveksamma musikkarriär för "Den ofullbordade". Däremot blev jag en hejare på att spela grammofon.

Vi borde kanske bränna en CD med vår version av Seemann. Det är ju möjligt med dagens teknik.

Minns du när min moder kom upp och oroligt frågade hur det var med oss när vi gjorde den fantastiska inspelningen? Nere hos henne hade det låtit som vi grät. Vad hon fann var att de två sångerskorna låg halvvägs på golvet och vred sig i skrattparoxysmer. Jag tror alla våra skrattmuskler ömmade i minst en vecka efteråt. Tänk vad roligt vi har haft tillsammans!

Gunnel sa...

Annica: Hur många tror du vi måste bränna? Hur stor blir efterfrågan?

Annica sa...

Det blir många! Vi siktar in oss på minst guldskiva - kanske platina.

Anders sa...

Jag har diverse inspelningar av Bröderna Hermansson (med Henrik Lundström på dragspel) där vi bl a framför "Imbelupet", "Efter dansen ikväll" och "Kalle från Smögen". (En av doorna är f ö Anita Hermansson).

På samma kassettband intervjuas jag av Västerbottensradion om varför vi inte bör gå in i EU. Oj vad rätt jag hade!

Eftersom jag är mutbar går rättigheterna till musiken till den högstbjudande.

Gunnel sa...

Annica: Vi kanske först ska pejla marknaden och försöka ta reda på intresset. Det borde vara stort.

Anders: Jag har ju besökt dig många gånger i ditt hem och nu undrar jag: Varför har jag aldrig fått lyssna på "Imbelupet?"

Dessutom tack för att du inte röstade dit oss. Jag tror att jag röstade fel.

Anders sa...

"Impelupet": Vissa saker bör man undanhålla sina äldre känsliga släktingar. Det kallas "hänsyn".

Gunnel sa...

Det är så sorgligt att bli gammal. Folk undanhåller intressanta saker av hänsyn till ens känslighet. Det är ju vi som "tål."