I den härliga sommarkvällen gick vi ner till Norra hamn och såg Laponia stäva ut på sin räkfrossartur . Vi lyssnade också på fyra herrar som spelade jazz. Det var ganska mycket folk ute och det var en skön stämning, som det så ofta blir när man mår bra och vädret är på topp.
Jazzgubbarna spelade fina och lättsmälta låtar men jag har alltid haft svårt för den typen av musik. Det är njutbart så länge melodin spelas, men sen får jazzmusiker alltid för sig att de ska improvisera och spela långa solon på respektive instrument. Efter varje musikers solo kommer applåder från de som gillar musiken och naturligtvis även från mig för jag är ju en snäll och artig person. Men just dessa melodibroderier är ingenting för mig. Det ligger nog faktiskt en hel del sanning i citatet som säger:
"Kom ihåg att applåder kan vara ett uttryck av lättnad för att det hela är över."
Trevlig helg!
3 kommentarer:
Som jag tjatat om massor av gånger vid det här laget, så är jag fruktansvärt avundsjuk att ni nu bor "mitt upp i smeten" - och med vattenutsikt dessutom. Det är riktigt otäckt.
Om man inte vill applådera så kan man ropa "Äntligen!" när solisten spelat färdigt. Jag klarar heller inte av jazz med melodi-vilsekomna musiker. Det är hemskt. Och ofta lååångvarigt.
Nu när du bor nära havet, köp en båt och börja trolla eller dra drage i luleälven.
I går kväll fick vi 5 stora abborrar och Anitas största vägde drygt 8 hekto.
Då ni sitter i båten och möter Laponia så kan ni ju tralla och sjunga själva och slippa långa jazzsolon. Tipset är gratis!
Annica: Visserligen en bra tanke, men varken du eller jag skulle våga ropa "Äntligen."
Lennart: Ska ni blir mästare i abborrfiske i år också? Själv vill jag inte sitta i en båt på vatten, jag är så nöjd med att titta på vatten.
Skicka en kommentar