Nu ska vi vara snälla

Vad jag längtar efter blå himmel

och sol

En vecka kvar till julafton och vi har redan fixat julmaten. Hämtade sju färdigpackade matkassar från ICA på Storheden, åkte hem och tryckte in allt i skafferi och frys. Allt klart för en fröjdefull matjul.

När julen kommer ska man vara generös och ge av sitt överflöd till forskning och välgörenhetsorganisationer. I pandemins år står teatrar, biosalonger och idrottsarenor tomma. Ingen som köper biljetter, allt är tyst och stilla och inga pengar kommer in.

Luleå hockey bad sina fans att visa generositet. Tänk om de som redan betalat sitt årskort låter bli att kräva pengar tillbaka och istället skänker beloppet till hockeyföreningen. "Javisst", sa herr maken, "jag är med" och se vad han fick för sin snällhet.

Jag fick inte ta kort för att visa hur han såg ut i mössan. Men allt klär en skönhet!

 

Nytt och återanvänt

13.00 idag 10 december. 

Kommunen har vaknat och fixat en gran,

den är inte vacker som granen på stan.

Men vi är rätt nöjda för gran ska man ha

i mörka december, ja så ska det va.

Vår teve är på och korsordet kvar,

men det som är olöst det fixar ju far.

Ja. han är så duktig, han har alla svar

och mor vet ju inget, men hon är rätt rar.

Och ramlar gör morsan, ja så det kan gå,

handleden bruten och tummen är blå.

En klantig manöver, ett ruttet staket,

så ligger hon där som ett trasigt paket.

Rösten är knarrig och handen svag

på gammalt par utan morgondag.

De har ingen framtid av något slag,

ett ovisst öde, helt utan behag.

Men varför en sådan depparevers

Vi har ju rätt trevligt, vi delar en bärs,

och skålar för livet, som har varit bra

och tackar för allt,

HIPP, HIPP, HIPP och HURRA1

 

Liten Vide och lite hockey

Jag läste min sjukjournal igår. Där står att jag är en pigg och vital gammal dam. Så nu vet jag.

Gammal är man när man blir gammelfarmor. Lille Vide kom till världen i lördags och han blev nummer tre av mina barnbarnsbarn. Storebror Levi blir två år strax före jul och kusin Otis blir två år i mars. Underbara ungar som jag älskar att vara gammelfarmor till.

Igår åkte vårt hockeylag till Skellefteå och tog en välförtjänt seger. Till alla mina släktingar som är Skellefteåfans vill jag trösta med orden: Det är nyttigt att förlora. Man måste förstå nyttan av en förlust. Det sporrar bara och man behöver motgångar för att bli ödmjuk. Gäller såväl lag som privatpersoner.

Eftersom Luleås hockeylag vann och jag idag totalt saknar ödmjukhet ska jag sluta precis nu innan jag blir alltför odräglig.

Slut!

 

En utstående del

Det är mörkt nu

men det blir ljusare igen

Den utstående delen på marken, varpå staketet vilar, blev mitt fall och det ledde till en bruten handled.

Igår fick jag plocka bort gipset vilket var ganska skönt, men under de närmaste veckorna får jag inte lyfta något som är tyngre än en kaffekopp. Men ska koppen vara med eller utan kaffe? Det glömde jag fråga.

Vore jag en amerikansk dam skulle jag naturligtvis stämma det bolag som ställt ut staketet. Några miljoner skulle det säkert ge mig. Men nu är jag bara ett äldre fruntimmer från Norrbotten och då får man skylla sig själv. Förhoppningsvis har jag lärt mig en läxa. Gå aldrig nära en utstående del.

Må väl!

 

Det var länge sen vi sågs

Den här bilden är från 1966. Den visar min svärmor Viola, svärfar Signar och svåger Johnny som väntar på att få välkomna gäster från USA. Det är Violas föräldrar som ska komma och det har gått 19 långa år sedan Viola träffade dem.

Den här bilden visar Violas föräldrar Berta och Henry Montes vid ankomsten till Arlanda. Violas mor Berta som 1909 emigrerade från Tyskland till USA kom aldrig att återse sina föräldrar eller sitt gamla hemland.

Kontakten mellan Viola och hennes föräldrar skedde med brev och en del foton. Dock förändras man under 19 år och Henrys första ord till sin dotter var: "But so old and beautiful you have been."

4 generationer 1966

Vi får inte heller träffa våra familjer i denna pandemins tid. Men vi har god hjälp av den moderna tekniken, vi kan se varann på Skype eller Messenger och vi har en vaccin på gång som förhoppningsvis ska göra det otrivsamt för det elaka viruset. Det kommer en sommar och vi behöver inte likt tidigare emigranter vänta 19 år eller mer på att få träffa våra nära och kära.

 

Korta meningar med vänster hand

Lördagspromenad. Isfritt. Härligt väder. Föll. Bröt handleden. Vårdcentralen. Sunderbyn. Operation. Nu något handikappad men vad gör väl det, när man hemma i lägenheten har en händig karl.

Bild godkänd av objektet

Förutom att han kan blunda, lösa korsord och lyssna på podd samtidigt har han tagit över matlagning, städning, frisering av fru plus en massa annat, medan jag lyssnar på någon bok eller gör ingenting. Tänk, så bra man kan ha det.

Så går en dag

Så går en dag än från vår tid

och kommer icke mer.

Vad gör jag med den dag jag fått?

Försöker åstadkomma en blogg med vackra bilder som får oss att glömma november.

Lyssnar till Alex Schulmans bok om livet med en svårt alkoholiserad mor.

Försöker lösa DN:s dubbelkryss.

Slösurfar på datorn.

Nu gick en dag än från min tid

och kommer icke mer.