Ännu en bekännelse

Mina föräldrar var hängivna socialdemokrater. De hörde till den gamla stammen av arbetsamma och hederliga människor vars politiska hemvist var självklar, det fanns inget annat man kunde rösta på.

Självklart följde jag i deras spår. Dock inte lika hängivet. Men på min valsedel stod det ändå alltid Arbetarpartiet - Socialdemokraterna

Men så till bekännelsen. En gång på 70-talet var jag så förb-d på kommunledningen att jag röstade på Folkpartiet och då förstår ju alla att jag var synnerligen förtretad.

Det var väl inte mycket till bekännelse säger du som vinglat runt bland de flesta partier. Men det är inte färdigt än. Här fortsätter min bekännelse.

Mitt intresse för EU är svagt och i det senaste valet till EU-parlamentet röstade jag inte med rosornas parti. Jag kände behov av att protestera mot detta svulstiga och penningslukande parlament. Kände mig trotsig när jag stoppade valsedeln i kuvertet, en valsedel som det stod Feministiskt initiativ på. Kolossen EU behöver mer arga käringar, men jag var troligen ensam  om mitt val för parlamentet är lika gubbigt som det alltid har varit.

Godnatt!

Bara tärning

På mitt första jobb var vi fyra tjejer som lussade för cheferna. Ingen av oss ville vara Lucia, men söta Saga tog till slut på sig uppdraget. Hon var lite tveksam förstås eftersom hon hade pojkvän och inte längre var oskuld. Detta hände sig på den tiden då det ordet fanns och Lucia skulle vara blond och jungfrulig. På 50-talet skulle flickor vara oskulder. Det var inte riktigt lika viktigt med pojkars kyskhet.

Från den Luciamorgonen finns en bild av ett 20-tal allvarliga chefer på det mäktiga gruvbolaget som tittade på de skönsjungande skönheterna. Här skulle jag ha visat den bilden men jag hittar den inte.

Vid 91 års ålder blev min svärmor Lucia, så det är aldrig för sent.

För cirka 8 år sedan fick mitt barnbarn Amanda åka till Kanarieöarna och lussa.

Ha en fin Luciadag!

Dåligt omdöme

Den här rosen fick jag efter mitt förra blogginlägg. Det betyder att min äkte vill ha mig kvar ett tag till. Ett gott val som gynnar familjefriden.

På ett äldreboende i vår kommun har två chefer betygsatt de som jobbar där. Ingenting konstigt i det, ganska vanligt bland chefer skulle jag tro. Av misstag råkade arbetsledarnas åsikter om personalen skickas ut som e-mail. Någon stackars anställd fick läsa om sig själv att han/hon var "lat och opålitlig", en annan "orolig." Man kan inte låta bli att undra hur första mötet mellan chefen och  den "opålitlige" gick. Här räcker nog inte med ett ynka "förlåt, jag menade inte..."

Undrar vilka hemliga omdömen man själv har fått under sitt arbetsliv. "Introvert och konstig" eller "god och glad." Skulle vara intressant att veta så här efteråt.

Chefer drabbas ofta av omdömen som inte är så kärleksfulla. Själv har jag haft hyfsat bra chefer med något undantag. Om det undantaget till chef skulle få mitt omdöme om honom hemskickat på nätet skulle det stå "elak och småsint" eller "odräglig översittare." Men det är nästan 100 år sedan, chefen har lämnat jordelivet och jag har nästan glömt honom. Men bara nästan.

Godkväll!

Bekännelse 1

Det här är Bachelor:

David, en 33-årig polis från Göteborg är trött på ungkarlslivet och vill hitta kärleken.

Eftersom det här är TV så skickas David till ett soligt Grekland och där finns redan ett 20-tal snygga tjejer som alla vill bli Davids utvalda. Varje dag "dejtar" David en eller ett flertal tjejer för att lära känna dem och smaka lite på dem. Ibland pirrar det i kroppen och då är det en lyckad date.

Så kommer vi till rosceremonin. Det innebär att vår polis står framför damerna med ett antal rosor som han delar ut till de tjejer han vill ha kvar. Någon eller några blir utan och får åka hem. Ratade och lite ledsna för att de inte dög. Drömmen om ett framtida liv med polisen från Göteborg sprack. Ack, ack, ack!!!

Nu återstår fem fagra kvinnor. Vem ska han välja? Den lilla söta, Hedvig med ögonen, långa modellen, hon med läpparna eller den vardagliga Lydia. Spänningen är olidlig.

Varje måndag- och tisdagskväll sitter alltså jag, den jämlikhetssträvande delfeministen och kulturtanten Gunnel och tittar på Bachelor. Vart är jag på väg?

Godmorgon!

Torsdag i mitt liv

Precis som vi trodde, Annie Lööf lyckades inte heller.

Jag ska inom de närmaste månaderna bli dubbel gammelfarmor. Det är stort!! De små underverken som föds kommer att vara i min ålder någonstans närmare år 2100. Så därför ligger det i mitt intresse att alla nyfödda tjejer och killar får en bra värld att leva och verka i. Att vi alla tar miljöansvar och lämnar efter oss en värld som är fri från gifter och plast och allt det vi nu förstör vår värdefulla natur med. Jorden bör vara en lika god plats att leva på för våra efterkommande som den varit för oss. Det tycker jag att vi alla kan enas om.

På högersidan i min blogg finns blogglistan med de bloggar som jag brukar läsa. Där har nyligen tillkommit en som jag varmt vill rekommendera. Titta på blogglistan, tryck på "Introduktion" och du kommer till en man som just startat upp en blogg som ännu inte fått sin karaktär, men som garanterat kommer att bli intressant. Lycka till, Anders!

HEJ!

Allianser och Predikoturer

Ohelig allians

Valnatten jublade Alliansen och krävde Stefan Löfvens avgång. Valresultatet hade tydligt visat att Alliansen var det alternativ som svenska folket ville ha. Jajamen! 143 är väl ingen dålig siffra.

Idag visar det sig att det finns ingen Allians. Det finns fyra partier som vill olika och enigheten är borta. Vem som i framtiden blir vår nye statsminister är det ingen som vet. Men antingen blir det en man eller också blir det en kvinna.

Hur ska man locka unga människor till kyrkan frågar min gamle man. Han är engagerad i det kyrkliga och undrar om de yngre generationerna läser tidningarnas annonser om Predikoturer. Nej, troligen inte. Här behövs förnyelse. Man kanske kan tänka sig ett modernare språkbruk. Lite reklamengelska kanske där man byter ut Predikoturer mot "Trips to heaven" eller liknande. 

Maken tackar på förhand för alla goda idéer som kan tänkas "ploppa" upp hos bloggens eventuella läsare.

Det var allt för idag! Godnatt!

Sura uppstötningar

Klädaffären fixar nötningen

Psykologiprofessor Jordan B Peterson har blivit uppmärksammad för sin kritik mot feminism och politisk korrekthet. Han anser att yttrandefriheten är hotad och tycker att man måste ha rätt att förolämpa folk för att få tänka fritt.

Men hans matvanor är intressantare än hans åsikter. Han äter enbart kött med lite salt och dricker bara vatten. Inte något annat får komma över hans läppar, inte ens ett salladsblad. Denna diet har gjort att hans svarta livssyn ljusnat, de sura uppstötningarna försvunnit och hans besvärliga eksem är borta. Vid ett tillfälle fuskade han och drack lite äppelcider. Det straffade sig och han blev förlamad av ångest och kunde inte sova på tre veckor.

Professorns diet lär inte uppskattas av Livsmedelsverket, som inte heller uppskattar "Banta med champagne" eller "Banta med choklad." Nu bantar inte professor Peterson, han är ganska mager och undra på det.

Oftast provar man olika dieter för att gå ner i vikt och därför testar man alla möjliga varianter för att uppnå resultat. Men alla dessa viktreduceringsmetoder (långt ord) har den trista baksidan att efter liten nedgång följer större uppgång, vilket man innerst inne vet, men man hoppas alltid på under.

Det luktar november

Kanske borde vi alla prova professorns metod. Tänk vad skönt med ett samhälle utan sura uppstötningar.

Adjö!