Uppklädda för fotografering. Bilden föreställer mina farföräldrar Eva och Herman Olofsson och fotot är antagligen från Hermans 50-årsdag. När herrn i huset fyllde 50 år tog man och hustru på sig finkläderna och åkte till fotografen. Man log inte på bilder på den tiden, fotografering var på allvar. Kanske hade det också med fototeknik att göra.
På det här fotot är mina farföräldrar närmare 80 år. Farfars skägg har vitnat och farmors hår har grånat. Äldste sonen fick också hänga med på den här bilden. Farbror Rickard bodde på övervåningen i huset man ser på bilden. Längan bakom huset är en bagarstuga som hela familjen flyttade till på sommaren, medan man storstädade boningshuset. Farmor Eva var född 1864, en rivig dam, gladlynt, pratsam och byns jordemor. Farfar Herman född 1866 var allvarlig och religiös. Allt detta enligt min far.
2018 hade vi, de kvarvarande barnbarnen till Herman och Eva, en kusinträff i Mörttjärn som är en liten by utanför Malå. Här står vi utanför det som en gång var farföräldrarnas hus. Under några år på 50-talet var det skola, idag står det tomt.
Så här ser bagarstugan ut idag. Den gamla björken ser likadan ut som förr men bagarstugan har förfallit.
Från farföräldrarnas gamla hus kan man vända blicken åt ett annat håll och där hitta mitt barndomshem i vars kammare jag är född. Då var kåken röd och timrad, idag är den gul och där bor en av mina kusiner.
Klicka gärna på bilderna.
Starroperationen gick bra. Jag ser nästan för bra. Tavlorna härhemma har fått nya klarare färger, Min man har åldrats och det har även jag.. Önskar att man kunde byta ut skröpliga delar på sin kropp lika enkelt som man byter lins. Ny hörselnerv vore inte helt fel.
9 kommentarer:
Så roligt med bilder från Mörttjärn! Den byn åkte man väl förbi på var gång vi skulle till min syster som då bodde i Arvidsjaur, eller minns jag fel? I Mörttjärn bodde även Per Sundström, som min bästa kamrat var så förälskad i, ja, det var i tidiga tonåren. Och SOM jag log åt följdena av starroperationen! Minns att min storasyster vittnade om samma sak .., hur dammigt det var hemma hos henne och plötsligt kunde hon urskilja nerverna på löven! Grattis Gunnel!
Grattis till nya utsikter. 😉
Elisabet: Du åker förbi Mörttjärn på väg från Malå till Arvidsjaur. Byn ligger cirka 3 km från Skellefteälven och norrbottensgränsen. Jag flyttade från byn så tidigt så Per Sundström har jag bara hört talas om. Tror att han bor i Bureå.
Bert Bodin: Tack! Den gamla utsikten duger, men jag ser den mycket bättre.
De bilderna har jag ju sett förr, men först nu slår det i mig hur mycket lika Anders och hans farfar var, utseendemässigt. Den sista tiden hade han bestämt sig att slå farfar i "skägglängd". Det lyckades nästan. Till kynnet verkar det dock som att han hade tagit efter sin farmor, - utom en sak; så blödig som han var skulle han aldrig vara jordemor!
Grattis till dina nya ögon, använd dem med glädje och blunda när de ser alltför bra på dammtussar och skräp. Vänd dem bara mot blommor och solnedgångar och sådant. På tal om blommor; idag kom säsongens allra första tulpan upp på rabatten. Visst är det något att fira på!
Nahide: Man kan se att Anders och farfar är skäkt. Men bara rent utseendemässigt. Anders liknar nog mest sin mor till sättet, han ärvde hennes underfundiga humor.
Glädjande nog har jag funnit ett par mycket gamla glasögon som nästan stämmer och går att använda till dess jag får nya. Jag hittar inga dammtussar hemma hos mig, så jag kanske inte ser så bra som jag trodde. Ha-ha!
Ska vara släkt inte skäkt
Hjärtligt grattis till bra grå-starr-op-resultat ! Är så glad för din skull. Och snällt avis att du har det undanstökat. Jag har mitt kvar. Burr!
Gamla foton är alltid så intressanta. Tänk om man kunde göra en tidsresa!
Annica: Tack! Tacksam för att det är överstökat och att allt har gått bra.
Gamla svartvita foton håller i evighet. Däremot är diabilderna vi tog på 60- och 70-talet ofta gulnade och blekta. Ibland borde man återgå till att fota i svart-vitt.
Skicka en kommentar