Förra veckan satt vi i soffan och såg allt som sändes på teve. Snoriga och febriga orkade vi ingenting annat. Under torsdagen tog jag en tablett Paracetamol och började känna mig något piggare, ända till dess min man påpekade att jag tagit hans dagliga tablett, den som hindrar PSA-värdet från att stiga. Tänker på den stackars tabletten som irrar runt i min kropp och letar efter testosteron. Vi kvinnor är inte helt utan, men det lilla vi har får man söka efter.
Såg hela tisdagens program från Riksdagens högtidliga öppnande och förstod verkligen hur viktig mobilen är för våra folkvalda. Det var väldigt mycket flipprande på skärmarna under högtiden. Knappast rätt personer att kräva förbud för mobiler i skolorna.
Det var varit fest i kungariket i helgen. Kungen har arbetat i 50 år som representant för vårt land. Längst bland alla svenska kungar.
Jag, som inte är särskilt klädintresserad, sitter som ett tänt ljus och gapar över alla vackra kreationer och smycken som damerna bär. Går in på Svensk Damtidning och tittar en gång till. Ja, det erkänner jag gärna, jag är en motsägelsefull äldre kvinna som gillar glitter och glamour, pompa och ståt, men som samtidigt vill ha jämställdhet och inser att det är fel med ärvda titlar. Men kungahusets medlemmar av idag är goda representanter för Sverige. Bara se på det folkliga intresset. Vem skulle bry sig om Kristersson med fru gled fram i galavagn, eller talmannen, eller Magdalena, eller Jimmy ... nej, då skulle vi få ställa in den vackra galavagnen i garaget för gott och visst vore det väldigt tråkigt.
8 kommentarer:
Välkommen upp från soffan!
Det verkar vara mycket snorande på gång runt om i Luleå för närvarande. Själv har jag haft en mycket mild variant för någon vecka sedan.
Underbart inlägg! Ler så hääääär mycket åt testosterontabletten som irrade runt!
Bert Bodin: Tack, redan uppe från soffan. Typiskt när skolorna börjar och semestrarna tagit slut, då slår "flunsan" till.
Elisabet: Man kan inte annat än skratta åt fadäsen.
Jag är varken utpräglad rojalist eller republikan. Men jag tycker definitivt inte det är något att tjafsa om ”ärvda titlar” eller ämbeten. Det ingår ju i själva monarkins koncept och är därmed en garant för det som Ulf Kristersson i sitt tal till kungen benämnde som ”de långa linjerna”. Dvs långsiktighet, tradition och trygghetssymboler, särskilt i ofärdstider. Moderna monarkier som vår svenska är dessutom utmärkta som representanter på otaliga plan för vårt land. Talet om att det skulle vara så synd om kungen för att han förlorade sin pappa som liten och hånades för sin dyslexi som ung har helt förlorat bäring dessutom, han synes sedan länge ha funnit sin plats i livet, lever ett priviligierat liv, både yrkesmässigt och privat - se bara på den egna stora familjen och hela släktskapet med övriga kungahus. Vi har all anledning att vara mycket stolta och enormt tacksamma för det enorma arbete kungaparet och kronprinsessan lagt och lägger ner för oss och vårt land. Det framgick ju också väldigt väl under de här festdagarna! (Jag har levt under flera franska presidenter och vet, att i brist på kungligheter, så behandlas och beter sig presidentparen nästan kungligt och inte bara där - minns John F Kennedy och Jackie t ex - så nog finns ett inbyggt behov av traditioner och pompa och ståt!)
I en orolig värld behöver vi något beständigt. En kedja som länkar samman dåtid, nutid och framtid. Det ger en trygghet att ha något som man vet är "som vanligt". Vårt kungahus är ett föredöme, alla jobbar hårt, är alltid pålästa, vänliga och eleganta. Jag hurrar fyrfaldigt för monarkin.
Stackars lilla piller som vilset och förgäves jagar testosteron. Kanske bäst att du och maken skaffar varsin "Dosett". Med namnet på. I versaler. ;)
Monet: Håller med om att de är utmärkta representanter för vårt land och har ett intressant liv med resor och möten med berömda och intressanta människor. Men visst finns det en baksida, att ständigt vara påpassad och omskriven och att alltid leva sitt liv med säkerhetsfolk i hasorna. Nog måste de väl önska sig en Svensson-dag då och då.
Annica: Även jag hurrar för monarkin. Lite olika åsikter i min familj, där hör man ord som "tveksam", "kanske", "nja." Men Stödet för monarkin är ganska stort I landet.
Ett stackars litet piller på villovägar har vi haft väldigt roligt åt. Så småningom blir det nog daga för dosett.
Skicka en kommentar