Läser i tidningen om arga gubben. Ett gäng 10-åringar kallade den 67-årige pensionären för surgubben och terroriserade honom genom busknackningar. Till slut tröt tålamodet för den äldre mannen som fick fatt i pojkarna, tog den ene i axeln och hötte ilsket med näven. Det borde han inte ha gjort. Händelsen gick till åtal. Tingsrätten friade pensionären och hovrätten gick på tingsrättens beslut. Man ansåg att axelgreppet och "höttandet" var en befogad tillrättavisning. Pensionären slapp betala drygt 5500 kronor för kränkning, sveda och värk som åtalet gällde.
Men är inte detta fruktansvärt onödigt? Att både tingsrätt och sedan hovrätt anlitas i ett mål gällande busungar och en retad farbror. Här vill jag starkt rekommendera mamma Jennys metod när sönerna hade "busat."
Min bror och hans kompis hade roligt och bytte fnissande plats på styrstång och sadel på gamle farbror Johans cykel. Det blev inte lika roligt när mamma Jenny fick reda på saken. Den skamsne sonen fick i moderns sällskap gå hem till farbror Johan och be om ursäkt och sedan sätta cykeldelarna tillbaka på rätt plats. Min andre bror fick också göra en förlåtelseresa, då gällde det ett sönderslaget fönster.
Ungar måste lära sig att gör man dumheter får det konsekvenser, det är en helt nödvändig lärdom att ha med sig senare i livet. Man ber om ursäkt, rättar till det som går att rätta till och låter tings- och hovrätter syssla med verkliga brottsmål.
14 kommentarer:
Exakt så! Och det går än idag att föräldrar är goda föredömen.
Och så mycket onödiga kostnader det är med allt trams. De har stora resurser i de här målen.
Och ibland blir man ännu förvånad över barn och ungdom. En flicka på cykel, ung tonåring plus lite äldre syster frågade på stuglandet om vi blivit störda på natten från badet. De hade tältat där och en kvinna kom och sa ifrån. Jag förstod direkt vem så vi kan gå dit föreslog jag. Kvinnan hade kaffekalas och flickorna bad så vackert om ursäkt, de var fler i tältet och berättat spökhistorier och skrek lite. Kvinnan sa att det var omtanke, hon tänkte att nåt hemskt hände men sen började hon igen att ingen fick störa.
Då reste sig en karl och sa
att ungdomarna är fantastiska som kommer hit och ber om ursäkt och du ska vara tyst nu sa han till kvinnan. Ja de känner varandra väl😄.
Sen följde flickorna mig till vår stuga och berättade om sina liv och jag lyssnade men fick lite ont i hjärtat och försökte ge lite råd och uppmuntran.
Livet på stuglandet🏡.
Instämmer till fullo. Har själv praktiserat det med åtminstone två av mina tre barn.
Monica: Fin berättelse. De allra flesta förlåter så gärna den som ber om ursäkt.
Elisabet: Har också praktiserat det på en av mina två söner.
Med föräldrar som de där busfröna (blivande värstingar!?) tydligen har är det egentligen inte alls konstigt att vissa barn och tonåringar hamnar snett i livet. Ofta är det handhavandefel av "päronen" som är orsaken. Människor, i ALLA åldrar, ska lära sig att ta ansvar för sina handlingar. När ungar gör något dumt så tar kloka föräldrar itu med dem och gör precis som du och din mamma. Och även min. Man håller inte med ätteläggen och tar "ärendet" till tingsrätten. Tala om korkat beteende. Tack och lov att den trakasserade mannen fick rätt. Hoppas att ungarnas föräldrar får betala hans rättegångskostnader.
Alltså, vilka foton du tar! Jag bara njuter av de fantastiska strecken i vattnet! WOW! Skicka in till någon tidning!!! Fler borde få se dina bilder. Alla tummar upp!
Tänkte också på fotot med anden, otroligt fint foto!
Ja tål att upprepas😉
Jag har rätt länge tyckt att 'låt-gå' blivit vanligare mellan föräldrar och barn. Curlingfenomen?
Annica: Tack för berömmet, men det är lätt att ta fina bilder när omgivningen är så vacker.
Håller med dig, det är helt vansinnigt att ta busungeärenden till tings- och hovrätt. Vem som betalade rättegångskostnaderna berättade inte artikeln.
Monica: Visst tål du att upprepas men jag tog ändå bort den ena.
Bert Bodin: Barn behöver regler. Både då och nu. Helt vansinnigt att man överhuvudtaget åtalar pensionären.
Förvånar mig att fallet inte har gått vidare till Hovrätten, Högsta domstolen och Europadomstolen??? Man undrar om man, inom polis- och rättsväsendet, kan stava ordet "prioritering"?
Någon gång i början av 2000-talet fanns det en tanke om att lösa den sortens dispyter inom Socialtjänsten genom en enkel medlingsverksamhet, särskilt om barn- och ungdomar var inblandade. (I brist på kloka föräldrar). Det var ett billigare och bättre alternativ än att driva dem ända till domstol. Den idén verkar tyvärr runnit i sanden.
För övrigt gick jag också en Golgatavandring med min mamma efter att ha snattat godis. Jag var 7 år och vi var tre tjejer som skulle testa hur snabba och modiga vi var. Det var en rejäl lärpenning som jag aldrig glömmer.
Nahide: Kommer också ihåg att det fanns en tanke om att lösa tvister och småärenden på ett enklare sätt. Småbråk, grannträtor och så vidare. Tror att det finns i USA, åtminstone har man jag sett "Judge Judy" på teve, hon domderar och bestämmer i en massa mindre tvister. Billigare helt klart och rättsväsendet har jobbigare saker att ta itu med.
Vi hade bra mammor.
Skicka en kommentar