Ett stort GRATTIS till Luleås hockeydamer som tagit guld för femte gången. Damerna är värda långt mer uppmärksamhet än de får. Alldeles för mycket tid och tidningssvärta ges till hockeyherrarnas domarbråk och slagsmål.
Boken om tidningen Bildjournalen köpte jag på bokrean för ett antal år sedan. Ungdomstidningen Bildjournalen gavs ut mellan 1954 och 1969 och var en efterföljare till Filmjournalen. Boken har sina brister, texten är ofta skriven med vita bokstäver mot färgad bakgrund, vilket enligt mig är kriminellt och borde ge rejäla böter till utgivaren. Texten blir svårläst man får "skåda rosern" som min mamma skulle ha sagt.
En ung och smal Tommy Körberg. Rättvist att även stjärnor åldras.
Reklam från 50-talet. Det var då vi tjejer bar höfthållare med strumpeband som höll uppe de tjusiga nylonstrumporna. Strumporna hade söm som alltid måste vara rak annars såg man slarvig ut. Höfthållaren var ändå ett ganska snällt plagg jämfört med de laxrosa helkorsetter med hyskor, hakar och fjädrar som plågat tidigare generationers kvinnor. På 70-talet kom strumpbyxan och frälste oss från dessa märkliga pinoredskap.
För cirka 25 år sedan sjöng Lasse Berghagen en sång som hette "Du är ljuset i min tunnel, Gunnel." Låten gillades av mina barnbarn så till den grad att jag under några år fick heta Tunnel-Gunnel med efterföljande småflickefniss.
Efter mina år med Bildjournalen, följde Vecko-Revyn. Som mogen tant läste jag Hemmets Journal, men som pensionär har jag märkligt nog ingen tid alls till veckotidningar.
19 kommentarer:
Minns en super-8-film (mamma stod för filmandet) från en jul 1960, när min ena syster sitter i en snurrfåtölj och läser Veckorevyn. Ricky Nelson var på omslaget och själv hade hon en orangefärgad stickad tröja i nånting som liknade mohair. Bildjournalen köpte jag själv som tonåring. På väggen i mitt flickrum satt s.k "elefantbilder" av olika grupper, Beatles, Monkees och andra. Lika illa här med läsandet av veckotidningar ..., men det kanske beror på att man tappat intresset.
"Från en jul 1960", ja, det var nog bara en enda jul det året. Från julen 1960, förstås.
Jag läste också Bildjournalen som tonåring. Mina föräldrar prenumerade på VeckoJournalen som innehöll mera av politik och kultur så den läste jag också och fick i mig ganska mycket av den tidens värderingar som ung. Pappa läste också National Geographic på engelska vilket ju förstås bidrog till intresset för språket. (Svenska Dagbladet plus lokaltidningen har varit husorgan i alla år, DN aldrig och heller inte kvällstidningar.)
Som ung vuxen hemmamamma på 70-talet köpte jag då och då Femina och Damernas Värld. Allers, Hemmets Journal och Allas var för ”tanter” tyckte man då. Senare har jag gärna köpt dem inför seglingssemestrar och husbilsditon för långläsning, till och med Hänt i Veckan för att läsa om skvaller och kungligheter! Ofta bra recept i de första, inte minst på de eviga smörgåstårtorna!
Numera läser jag aldrig en veckotidning, utom någon enstaka gång hos frissan som jag går till en gång om året. I Frankrike hade jag först Amelia och sedan tidningend M med samma redaktör, Amelia Adamo. Numera är jag helt allergiskt till hennes predikande om att ”70 är det nya 50” och alla sex- och kosmetikråd i syfte att föryngra oss. Och läser helt andra saker även om jag håller koll på både Bianca Ingrosso och Prinsessan Victoria på nätet - men det känns mera som att hålla sig àjour i tiden. Mannen får då och då en halvårsprenumeration på Classic Motor och vi kan köpa en Illustrerad Vetenskap då och då men mer blir det inte!
Elisabet: Typiskt 60-tal med Veckorevyn, snurrfåtölj och orangea kläder. Själv hade jag inga idolbilder på väggen, däremot samlade kort av mina idoler i album.
Monet: I mitt barndomshem fanns endast Såningsmannen som veckotidning och Västerbottens Folkblad som daglig tidning. Idag har prenumererar jag på "Trend" som kommer ut med 6 nummer per år och handlar om loppis och antikt. DN hr vi fredag, lördag och söndag och NSD som daglig tidning.
Är också rätt trött på Amelia Adamo som kämpar mot åldrandet. Men hennes tidning har jag läst på biblioteket.
Roligt med tidningsnostalgi. Och genom åren har vi nog läst det mesta. Dagstidningar skiftar vi lite för det är bra att få input från olika håll. Länge hade jag UNT, Uppsalatidningen, när vi flyttat till Stockholm, ville följa livet i student- och akademikerstaden och tyckte då den överträffade både DN och SvD. Idag är den kanske lite annorlunda.
Räknade efter vid pandemins början, vi hade då 11 tidningsprenumerationer inom allt från medicin, vetenskap, historia, språk, teknik, data, tre dagstidningar och en och annan lättsam veckotidning😌tar fortfarande någon korttidspren. på t ex Hemmets Journal, riktigt bra och vettig tant- och farbrortidning😄.
Men, så här kan vi inte ha det sa jag fast några prenumerationer är kvar.
Och konstigt nog som du säger har vi så lite tid att hinna med att läsa numera😄.
Något annat, hört, fast bara hört, Lasse Berghagen lär vara den raraste, snällaste, gulligaste man som folk kan träffa på ute. I affär, på hotell och överallt. Hjälper alla och har omsorg och är som en stor nallebjörn. LillBabs har jag träffat och hon var alldeles otroligt hjälpsam och rar och gjorde massor som folk inte visste. Jobbade otroligt, köpte blommor och gav den som tvekade i blomsteraffären, for runt på äldreboenden väldigt mycket som äldre, gratis, och de dementa kunde plötsligt både sjunga och prata mer förutom skratta.
Roligt att se ditt inlägg. Önskar dig en trevlig helg nu.
Rekommenderar tidningen Vi. Alltid läsvärd och med lärorika korsord.
Monica: Jag har samlat på mig en del veckotidningar från 50-talet. Intressanta att läsa och se hur mycket som förändras under 70 år.
Både Lasse Berghagen och Lill-Babs ger intryck att vara trevliga personer med hjärtat på rätta stället.
Trevlig helg önskar jag dig också!
Bert Bodin: Under våra första år i Luleå hade vi tidningen Vi. I mitt minne var det en veckotidning men idag är det tydligen en månadstidning.
Den har funnits i mina hem genom hela livet. Veckotidning först. Sedan var fjortonde dag under en period. Men månadsmagasin sedan, kanske 20 år.
En annan långvarig bloggerska, ”Musikanta”, väninna till ”Bloggblad”, har en fantastisk samling av Bonniers Veckotidning från 1920-30-talet. När hon lägger ut valda delar av dem är det en fröjd att läsa - inte minst modereportagen!
Gunnel: jag hade som du, vid sidan av de stora bilderna på tonårsidolerna på väggen, också mina ”filmisar” i album. Dem bytte man ju sinsemellan.
Bert Bodin: Det verkar vara mycket intressant läsning i Vi. Jag brukar gå på biblioteket då och då och bläddra i den och andra månadstidningar.
Monet: Det är intressant att läsa reportage från tider som var. Så mycket som förändras under ett människoliv.
Mina filmisar finns inte kvar längre och filmstjärnorna på bilderna har har nog också lämnat jordelivet.
Off topic, men ändå, apropå vad Monica skriver om Lasse Berghagen: När min äldsta dotter skulle gifta sig, kom värdparet på att bruden alltid varit intresserad av s.k kändisar och några veckor innan det var dags, kontaktade värden Lasse Berghagen och undrade om han kunde spela in en liten hälsning till brudparet? Det tog någon dag eller två, så under ett besök i en klädbutik, ringde värdens telefon. Det var herr Berghagen. Han undrade om inte värden och hans fru ville komma hem till dem (Lars B.och Eva) så kunde dom spela in en hälsning? Sagt och gjort. Gissa, hur snopna vi alla blev på bröllopet, då det mellan talen ordnades med filmvisning. Vi undrade väl vad som skulle komma, jo, plötsligt ser vi Lasse Berghagen hemma hos sig, med gitarr och allt och han gratulerar Peter och Maria och leder oss sedan i allsång .., ni vet, sången "Sträck ut din haaaand!" Det var inspelningen alltså. Jag kan säga att hade det varit presidentval i Sverige just då, hade i alla fall alla bröllopsgäster röstat på Lasse Berghagen som president! Och allt detta gjorde han helt gratis, bara för att vara snäll. Jag glömmer det aldrig. Vilken människa! (Sorry, för lång kommentar).
Elisabet: Fantastiskt kul och oväntat för brudparet och för alla er andra. Undra på att han är populär. Många år efter att jag hört låten om "Du är ljuset i min tunnel, Gunnel, började jag söka efter texten till låten. Hittade den inte. Då kontaktade min bror Berghagen eller hans musikförlag och fick en hälsning från Lasse B själv med texten till melodin som han sjungit i ett teveprogram men aldrig gett ut på någon skiva.
Här kommer en något sen kommentar; varit datorfri. Vilket är riktigt skönt ibland.
Det var glädje när de somlösa nylonstrumporna kom. Härligt att slippa bry sig om söm-placeringen. Och sedan strumpbyxorna! Hurra!
Även jag läste Bildjournalen. Och prenumeration på Fickjournalen (som så småningom blev Hennes) låg ofta i tomtens säck. I tonåren läste jag tidvis också Min Melodi, Din Tidning och Vi Damer.
Som vuxen har jag nog aldrig prenumererat på någon veckotidning, däremot några amerikanska inredningsmagasin. Numera trillar Hem & Antik och Retro ner i brevlådan varannan månad. (Och TV-Guiden varje vecka.) Mitt dagliga blad, Norrbottens-Kuriren, har jag nu som e-tidning.
Annica: Den lilla Fickjournalen köpte även jag och har ett antal nummer av den härhemma. Måste rätta mig själv. Tidigare skrev jag att jag prenumererade på tidningen Trend som kom med sex nummer per år. Det var ett feltänk, tidningen heter Retro och är precis samma som den du har. Vi köper Aftonbladet varje fredag, för korsordets skull, en gång i tiden köpte vi den varje dag. Men det kostade.
Jag anser mig vara en fridsam person som inte brusar upp så lätt. Det finns få saker som retar gallfeber på mig. En av dem är ofoget att skriva med vita bokstäver på en färgad bakgrund, främst pastell. Numera är det inte bara tidskrifter, utan även dagstidningar är fyllda med det. Det borde vara skottpengar för sånt.
Nahide: Hopplöst för oss med synproblem. Jag skrev till ICA:s tidning Buffé och klagade på recept som hade vit text till rosa bakgrund. Oläsliga för mig och många andra. Fick till svar att de skulle titta på saken. Hoppas att de tittat färdigt och ger oss en läsbar tidning.
Skicka en kommentar