Mina barnbarn på skolfoton från 2000-talet
Mina söner på skolfoton från slutet av 70-talet
Skolfoto från 1951. Hela klassen fotograferades.
Fotot visar klasserna 5 och 7 i Springlidens skola i Malå kommun. Min favoritfröken Gunvor hade knutit en turban om håret för att dölja hårrullarna. Bilden togs antagligen en lördag när fröken väntade att fästmannen (sotaren) skulle komma på besök.
Ordningsman: Britt står det på svarta tavlan. Ordningsmannens jobb var att rengöra svarta tavlan och se till att vi stod i prydliga rader vid ingången till klassrummet.
Tösen med streck i ansiktet, det är jag. En småtjock flicka iförd gul-vit-randig hemstickad tröja och hängselkjol.
Eleverna på fotot är mellan 12 och 15 år. Våra kläder visar tydligt att vi var totalt ointresserade av trender. Vi klädde oss i det som mamma lagt fram.
Idag har jag telefonkontakt med kusin Gerd, som sitter längst till höger på tjejraden. Kusin Inga-Britt som tillbringat merparten av sitt vuxna liv i USA är tvåa från vänster. En av grabbarna blev professor och skrev en underhållande bok om skrönor från norr. Boken heter "Hä var ägge borti katta!" En annan skrev ett uppskattat språklexikon i två delar, en översättning av Malå-bondska till svenska eller tvärtom, en tredje målade tavlor och ett av hans verk hänger på min vägg.
Ett antal gamla klasskamrater finns inte längre i livet. Det är kanske inte så oväntat. Bilden är från 1951 och mitt gamla klassfoto fyller 70 år.
10 kommentarer:
Den, förutom du och kusinerna, som jag haft glädjen att lära känna är Gösta Mörtsell. nlångGösta och jag jobbade tillsammans i mina tidiga tonår däri Bärimora (svensk variant av djungel) med röjning och med fläck-, rand- och helbarkning av virke vid Skellefteälven. Att handbarka timmer med barkspade är förmodligen det jävligaste jag har hållit på med i hela mitt liv. Tur att man hade Gösta på rasterna. Med sina oförglömliga historier förgyllde han varje minut. De dagar man var tvungen att arbeta ensam var ett sannskyldigt h-e.
Förresten: Glömde Mandor, han är väl också med på bilden? Också en väldigt trevlig bekantskap.
Anders: Långe Gösta, säkert 2 meter gick i femman när jag gick i sjuan. Minns honom som en glad och snäll kille dom aldrig bråkade. Förstår att Gösta förgyllde dina dagar i barknings-helvetet vid Skellefteälven.
Mandor är tvåa från höger i översta raden. Han står bredvid Gunnar. Hoppas att jag inte är ofin mot alla andra klasskamrater när jag säger att Mandor och Gunnar var klassens smartaste.
Söt Gunnel, söta barn och söta barnbarn. Jag gillar att titta på foton, men avskyr att vara med på ett endaste ett.
Annica: Jag tyckte inte om mig själv på skolfotot.. Tyckte jag såg ut som en tant och det vill man ju inte vid 13 års ålder. Idag är det absolut acceptabelt.
Jag var också med vid den jobbiga barkningen vis Skelletälva. Rasterna med Gösta var nog ibland längre än arbetstiden om jag inte minns fel. Mycket roligt hände där Manfred Sundströms fläskstekning och inmundigande, rann 111. När Arvid Sjöström rullade ner timmer i älven.
Han fick en stock bakom knäna och föll baklänges ner i älven. Då han kom upp sa han bara,
nu tjölle i.
Annars känner jag igen många på kortet, det är väl Östen Lundkvist i mitten bredvid Gösta.
nArvid stalpe bakåt över en stock. Han låg där och sprattlade med båda benen på landsidan och hade inte vett(?) om att lyfta benen över stocken. Han kunde kanske ha drunknat om han inte fått hjälp att ta sig upp.
Lennart: Så bra att ni fick rejäla raster i det hårda slitet. Du har upplevt en hel del i ditt arbetsliv Lennart och borde nog skriva dina memoarer. Skrattar än i dag åt en del av dina polishistorier. Dwt är Östen L som sitter bredvid Gösta. Den ende som saknas så vitt jag kommer ihåg är Åke Jonsson.
Anders: Även om barkningen var det värsta du upplevt så verkade ni ha väldigt roligt också. Fast det mesta blir ju roligt i efterhand. Stackars gamle Arvid som låg och sprattlade för sitt liv i Skellefteälven. Tur att han fick hjälp, annars hade vi missat en väldigt speciell person.
Minns också 1958 när pappa Sven hade ärende i huset mittemot n´Arvid. Han spelade då, för öppet fönster, på fiol en låt för dig och mamma som satt kvar i bilen. Ni enades så småningom om att det nog var "Tango Jalousie" fast det kunde kanske lika gärna ha varit något annat...
Anders: Minnet är bra men kort. Tango Jalousie klingade säkert fint i hans version. Han var en duktig man och komponerade egen musik.
Skicka en kommentar