En gång för länge sedan, ja så länge sedan att andra världskriget fortfarande pågick, vandrade denna magra flicka iväg till sin allra första skoldag.
Jag var 6 år gammal, det var inskrivning i skolan vartannat år så nybörjarklassen bestod av 6,7 och 8-åringar. Tillåtelse att börja vid 6 år fick man av farbror doktorn som avgjorde om man var kroppsligt och själsligt mogen.
Skolan var en sommarstuga eller bagarstuga hos Wilhelm Berglund. I det enda rummet undervisades ca 15 barn, förutom nybörjarna de redan etablerade 3:orna och 5:orna. När en klass hade lektion, fick de andra klasserna läsa eller räkna tyst.
Det var pli på oss. Den barska lärarinnan vågade ingen säga emot. Vi stod som statyer och väntade på att fröken skulle tillåta oss att sitta ned. Vi bad morgonbön och vi kunde våra psalmverser. Fröken hade rätt att aga oss men jag tror inte att det hände överhuvudtaget. Däremot fanns en skamvrå som rikligt frekventerades vid utebliven kunskap eller brist på lydnad.
Idag, en Herrans massa år senare, förväntas jag och alla andra kommuninvånare folkomrösta om skolans framtid. Jag är inte så insatt, men enkelt uttryckt är det ett val mellan färre och större skolor eller att byar inom kommunen får behålla sina skolor.
Jag är röstberättigad men har föga med framtiden att göra. För att rösta rätt bör man använda både hjärta och hjärna. I det här fallet blir det hjärtat, för hjärnan säger ingenting.
6 kommentarer:
Vilken söt (skol)flicka! Hon verkar allvarlig och mycket mogen. Inget bus i blicken — än så länge ... 😉
Jag hoppas att både hjärta och hjärna kommer att visa vägen i folkomröstningen.
Jag är så tacksam över att jag fick gå i en liten, lugn skola. Jag tror på mindre enheter där varje elev blir sedd, respekterad och känner sig trygg.
Annica: Hjärtat mitt slår för mindre och tryggare skolor där eleverna slipper kliva upp före skam för att åka skolskjuts till storskolor. Hjärnan, i den mån den fungerar, säger att skolor inte kan fungera om det inte finns tillräckligt med barn. Men i det här valet får hjärtat råda och jag hoppas att byarna kan producera massor med små blivande elever.
Man ska rösta när det är val, det är viktigt, tutade pappa Sven i mig. Men för en utomstående verkar den här folkomröstningen närmast obegriplig. Har ni inte röstat fram politiker som ska bestämma om sånt?
Här hade vi en folkomröstning för ett par år sedan om en bro över älven. Folk i stan tyckte att det skulle byggas en bro, byborna inte. Det blev nej, men nu ska det tydligen byggas i alla fall??? Demokrati kan vara svårt/komiskt/smålöjligt (stryk det som ej önskas).
Anders: En grupp som kallar sig "Hela kommunen ska leva och lära" har samlat ihop en massa namnunderskrifter och därför har man beslutat om folkomröstning. Den är bara rådgivande och det är politikerna som har sista ordet. Det har varit mycket bråk just kring nedläggning av skolor och det lär fortsätta.
I Luleå har man ju vuxenmobbing i kommunstyrelsen, politikerna drar inte åt samma håll och att man väljs av folket är inte självklart. Det skulle nog behövas lite mer av de fröknar som du hade i småskolan på universitete i Mörttjärn !
Lennart: Min barska fröken hade jag bara i 1:an och 2:an. Sen var det bara snälla gulliga lärare och lärarinnor.
Just nu är det ganska lugnt i kommunhuset. Det är kanske lugnet före stormen för nu gäller det att få fram en ny kandidat som alla kan enas kring.
Skicka en kommentar