söndag 4 februari 2018

En vanlig dag i tant Gunnels liv


"Vad sällan du bloggar numera. Har du tappat gnistan?"
"Nej inte alls, men tiden räcker inte till. Mina dagar är fulltecknade. Så här ser det ut."

Vaknar, duschar, fikar, diskar och bäddar.

Sockervaddsmaskin

Blender

Åker till Storheden. Känner för att köpa en sockervaddsmaskin, bara för att den är så snygg. Men eftersom jag är tråkigt förståndig blir det en blender istället.


Bror min ringer och berättar att en politiker och hans följe slagit läger i hans nära omgivning. De lagar mat och har det mysigt. Toaletter saknas dock och när herrarna lämnar är snön gulfärgad.

Jag lägger mig på sängen med en ljudbok av Malin Persson. Kan inte besluta om den är bra eller inte men somnar till den berättande rösten.

Lagar middag!

Talar i telefon med väninnan. Vi löser som vanligt både de små och de stora problemen. Vi har svar på allt, men ingen frågar oss. Vårt favoritord är konsekvensanalys.

Facebookgrupperna tar tid, för att inte tala om Candy Crush.


Så när ska jag hinna blogga?

Ha det gott!

5 kommentarer:

Annica sa...

Och varje gång vi talar konsekvensanalys så är vi rörande ense om att det är just den som saknas i svensk politik, på alla nivåer. Eftersom du och jag är experter på just konsekvensanalyser så borde man avstämma med oss innan det tas minsta lilla beslut. Då skulle det inte alls vara rörigt i gamla Svedala. Ja, inte någonstans i världen.

Jag sysslar varken med Facebook eller Candy Crush och ändå räcker tiden inte till. Jag fattar ingenting. (Som vanligt.)

Anders sa...

Och en gång i tiden jobbade man heltid - och lite mer emellanåt. Ändå hade man tid att läsa, resa och hålla sig informerad. Jag tror att man sänker tempot när man blir panscho, man får mer tid att riktigt "grotta ner sig i djungeln" som Fantomen så träffande säger. Häromveckan ägnade jag mig t ex åt en studie av Læstadianismens historiska utveckling i Tornedalen, det skulle jag förmodligen inte ha gjort under den tid jag arbetade.

Gunnel sa...

Annica; Nej, ingen frågar oss och ändå får vi nästan alltid rätt. Medan vi jobbar med konsekvensanalyser, jobbar våra folkvalda med att säga "helt oacceptabelt" så ofta som möjligt. Det gäller samtliga partier. Ingen nämnd och ingen glömd.

Man har aldrig tid att ha tråkigt.

Anders: Visst är det skönt att vara panscho, göra det man har lust med, vare sig det är att gå in i den historiska utvecklingen av Tornedalen eller somna till en ljudbok. Livet som pensionär är gott, det är bara alldeles för kort.

Annica sa...

Ett känt faktum: Underbart är kort. :(

Gunnel sa...

Annica: "Alldeles för kort."