Vi stod finklädda i domkyrkan en decemberdag för många år sedan. Vi skulle döpa yngste sonen. Fram till oss kom en diakon och hälsade, vände sig till äldste sonen 2½ år och frågade vad han hette. Med klar och tydlig stämma svarade han:
"Jag heter Nils Peter Lindberg von Snålenstråle."
Sonen hade tagit intryck av den litteratur föräldrarna delgett honom. Von Snålenstråle var en tillfällig figur i favorittidningen Kalle Anka.
Från och med den 1 juli 2017 är det helt möjligt för Nils Peter att byta namn till von Snålenstråle om lusten faller på. Von Snålenstråle är ledigt, ingen bär det namnet. Man får också ta ett efternamn som redan finns i bruk, så länge minst 2000 personer bär detta namn.
Foto: Nils Peter
Bernadotte eller Wallenberg är tyvärr icke åtkomliga för kreti och pleti, men Jennysdotter är det fritt fram för mig att byta till.
Just nu heter jag Lindberg.
Trevlig torsdagkväll!
6 kommentarer:
Haha, vad sa diakonen när Nils Peter presenterade sig med "alla" namn? Jag antar att han/hon drog på smilbanden.
Förr i ti´n brukade jag rabbla en radda av namn som jag tyckte var vackra. Något av dem kunde jag ju passa på att lägga till nu.
Raddan gick ungefär så här: Susanne, Carolyn, Erika, Marion, Ivona, Chantal, Jacqueline, Maggiore (sjön, du vet!). Vilket/vilka tycker du jag ska välja? ;)
Annica: Diakonen såg nog mest förvånad ut, kanske imponerad av von-namnet. Vi var nog ganska förvånade över vad som kom ur sonens mun.
Eftersom det är fritt fram att välja förnamn kan du ta ett nytt varje månad, du behöver inte välja. Själv tar jag nog det namn som min farmor föreslog att jag skulle heta, Claudia Albana Maxmiliana.
De barna,de barna,de är bäst!Om jag skulle hetat det min farmor föreslog,hade det blivit Örjan!
Yvonne: Dessa farmödrar. Namnet Örjan är det ju inget fel på om man är en kille. Är man en tjej vill man nog heta något annat.
Jag får nog ta på mig skulden för denna "incident". Hade nog tutat i Peter en och annan tokighet (när han var liten, sedan blev det ju svårare). Men jag minns med glädje hur damen i fråga riktigt baxnade när hon insåg att hon stod inför riktigt uttalad svensk högadel.
Anders: Det var säkert du som instruerat sonen. Kul var det i alla fall och diakonen förvånades nog över att högadeln såg så "oadlig" ut.
Skicka en kommentar