Vissa ämnen är det svårt att skriva om. Man är rädd för att bli missförstådd, ansedd som kall, oempatisk eller rent av främlingsfientlig.
Men jag försöker ändå. Utanför våra affärer sitter numera alltid tiggare och ber om pengar. De är ödmjuka, nästan underdåniga och hälsar på alla som går förbi.
Det här är någonting alldeles nytt för oss som lever i ett välordnat och rikt land. Vi är inte vana att se fattigdom på så nära håll och själv känner jag ett obehag när jag går förbi.
Jag ger aldrig någonting och därför har jag dåligt samvete. Skulle jag lägga några mynt i den framsträckta burken skulle jag också känna mig usel. Ungefär som "nådig frun" som skänker en slant till en fattig för att känna sig god.
I det Europa som vi lever i finns folk som dignar under alltför tunga penningbörsar, medan andra tigger. Är inte fattigdomsproblemet en uppgift för de kloka huvudena inom EU? Kanske en bättre fördelning av de pengar som betalas in till EU så att ingen europé ska behöva förnedra sig och tigga för sin försörjning. Parlamentet har en enorm makt har jag förstått av all partipropaganda inför valet.
Jag vill gärna höra vad andra tycker. Gör du som jag och bara går förbi eller ger du en slant?
Godmorgon!
12 kommentarer:
I Turkiet fanns det många tiggare när jag var där. En del söta småflickor med stora, bedjande mörka ögon. Om inte Nahide varit med skulle jag genast gett dem plånboken. Efter dessa upplevelser blev jag mer luttrad och blir snarare ledsen när jag ser tiggare, de påverkar mitt annars så goda humör negativt.
Jag ger aldrig något. Om ingen ger något försvinner de ju.
Anders: I storstäderna lär tiggarna ha blivit så många att de inte får tillräckligt med pengar och därför har de flyttat ut till mindre orter och städer.
Om inget ger något så försvinner de förstås men det är ju alltid någon som inte kan gå förbi de bedjande ögonen.
Men visst borde det vara något för EU att lösa. Välbetalda begåvade, hängivna EU-politiker ska väl kunna hjälpa Europas allra fattigaste.
Man undrar verkligen hur tiggarna har råd med resan hit. Den kan ju inte vara gratis. Deras "inkomst" här kan knappast betala resa t o r, uppehälle - och dessutom ge ordnad ekonomi när de väl är tillbaka på hemmaplan igen. Alltihop verkar både skumt och totalt ogenomtänkt.
Jag ger heller aldrig något. Hur synd det än är dessa människor så anser jag att det är tiggarnas hemländer som måste ta itu med problemet. I första hand. Naturligtvis borde även EU göra något.
Glömde ett "om".
Annica:
Det är en lång väg hit så på något sätt måste det ge en del pengar att tigga.
Människohandel pratade polisen om, men det kunde inte bevisas.
Jag tycker nog att EU som tar så mycket betalt av medlemsländerna kan öronmärka pengar till fattigdomsbekämpning i de länder där tiggarna kommer från.
Väldigt kloka ord och mycket välformulerat. Jag känner precis som du när jag går förbi en tiggare, jag trivs inte med mig själv! Jag ger pengar ibland och ibland inte, jag vet att det i varje fall hjälper när jag ger och att jag har det mycket bättre än personen som sitter på gatan med sin framräckta hand.
Jag betalar inte heller till tiggare. Jag tycker också att det är skumt att de har råd att resa hit. Man hör om ligor som kör hit dem för att tigga åt andra, men vad vet man? Jag betalar mycket hellre till hjälporgansationer som hjälper folk på plats hemma. Jag kan fortfarande inte kommentera som vanligt på din blogg, jag måste gå in "bakvägen" från Antas blogg och klicka på ditt namn från kommentarsfältet, då fungerar det! Så himla knasigt!
Precis en sån: Det är väl ändå ett sundhetstecken att man reagerar. Värre om det blir så att vi tar det som ett naturligt inslag i gatubilden.
Helena: Istället för att ge mynt till tiggare har jag börjat betala månatligen till en hjälporganisation. Det har mitt dåliga samvete fått mig till och där hoppas jag att de kommer till rätt användning.
En sak är ju bättre med den här nya generationen av tiggare jämfört med den gamla: de här försöker inte spela dragspel.
Men jag föredrar nog gatumusiken även om den inte alltid är av högsta klass. Den som spelar tigger inte, han gör ju en insats för de kronor han får.
Tyvärr sitter dragspelarna med väskan uppslagen framför konsum och ica i Malå numera. Har inte hört någon som kan spela än så öronen blöder på en gammal gitarrist då jag passerar. Lämnar icke ett öre.
Dragspelet har alltså hittat tillbaka till Malå. På min tid fanns det mycket goda dragspelare på orten.
Skicka en kommentar