På den långa bilresan hem till Luleå lyssnar jag på musik och bl a på en skiva med den gamle och sedan länge avlidne countrysångaren Jim Reeves.
"I´d rather have Jesus
than silver and gold",
sjunger han med sin honungslena sammetsröst och en änglakör stämsjunger i falsett och återupprepar samma versrader. Allt detta till Hawaiigitarrplinkeplonk, harpospel och klockors klang.
Det här är musik som har låg status. Den som gillar det har en outvecklad musiksmak, säger de som vet. Tyder på låg utbildning, ytlighet och ointresse för de stora värdena i livet. Ungefär som när man ser Hollywoodfruar i stället för Uppdrag granskning. Men jag älskar Jim och hans honungsstämma och den insmickrande gospelinspirerande musiken. Det är nästan så att jag blir frälst.
Bruce Springsteen har fått 4 tidningsbilagor och 97 sidor text i kvällspressen vid sitt senaste besök i Sverige, så nog kan gamle Jim Reeves vara värd några kärleksfulla rader i en enkel blogg.
Hej!
4 kommentarer:
Käre gamle Jim, vilken underbar sammetsröst han hade. Tyvärr tystades den alltför tidigt, p.g.a. en flygolycka. Men Jims stämma lever vidare, bl.a. i min vinyl-skivsamling.
Annica: Min vinylsamling som även innefattade Jim Reeves, finns inte längre kvar. Någon lycklig person har nog gjort fynd på Återvinningen. Jag hade förresten även vinylskivor med Bruce Springsteen, han är inte så dum han heller.
The noble art of att göra en lång resa längre: Jim Reeves. Vår eloge till chauffören (för Gunnel körde väl inte?) som lyckades hålla sig vaken.
Anders: Oroa dig inte. Jag undrade i tysthet vad chauffören egentligen tyckte om skivan. När den nästan var slut sa han: "Men Herre-Gud så vackert han sjunger."
Skicka en kommentar