måndag 25 februari 2013

Skadeglädje och terapi

 
I lördags satt jag framför teven och såg Northug bli utan medalj. Det gladde mig. Samma kväll satt jag ensam hemma och såg delfinalen i Melodifestivalen och gladdes över att Army of Lovers inte gick vidare.
 
Men vad är det jag gör? Gläds åt andras misslyckanden! Det kallas skadeglädje och är fult, man kommer inte in i himmelriket.
 

 
På söndagkväll såg jag Strömstedt och Freud på Kulturens Hus. Niklas Strömstedt spelar sin musik och mellan låtarna samtalar han med sin terapeut, som spelas av Per Naroskin. Spelar förresten, han är en alldeles riktig terapeut och en rolig sådan. Hans dans till slutnumret lämnar ingen skrattmuskel oanvänd.
 
Terapi kanske skulle ge svar på varför man känner skadeglädje. Dags att ringa terapeuten!
 
En solig vecka tillönskas alla!

7 kommentarer:

Anonym sa...

En terapeut kan nog också känna skadeglädje. Det bara finns.

Gunnel sa...

Anonym: Säkert! En mänskligt drag!

Yvonne sa...

Min skadeglädje var exakt som din.Det var så sköönt om än det är fult!!

Gunnel sa...

Yvonne: Härligt! Då är jag inte ensam om skadeglädjen.

Annica sa...

Skadeglädje är en mänsklig åkomma som jag också drabbas av lite då och då. T.ex. när Army of Lovers åker ur Mello. När någon som förtjänar det får på moppo då blir man glad.
Jag vet inte mycket om Northug, men visst brukar han kläcka ur sig en massa dumheter och vara allmänt dryg? Då har han sig själv att skylla.

Gunnel sa...

Annica: Vet inte om det är Northug själv eller om det är tidningarna som förvanskar allt han säger bara för att få lite löpsedlar.

Idag ska han tävla igen och jag hoppas att han får stryk åtminstone av någon svensk, gärna fler.

Annica sa...

Var inte Northug lite dryg även när han var gäst hos Skavlan?