Min pappa som ettåring i knät på sin mamma Eva och tillsammans med sina systrar Maria, Elina och Betty. Pappa Sven var Evas tolfte barn. Hon var 46 år gammal när han föddes.
Med sparken runt byn för att dela ut ransoneringskort.
Han var ingen vän av fritidskläder, Var det söndag, då hade man alltid kostym vad man än gjorde.
Till fotografen för 50-årsfotot.
Idag ska vi gratta alla fina pappor och tända ett ljus för alla de som inte finns hos oss längre.
Min egen pappa Sven David föddes i en liten by i Malå kommun. Han gick i skola under 7 höstterminer, (drygt 3 år), och det blev hela hans skolgång. Som vuxen hade han likt alla andra karlar i byn titeln hemmansägare. Det stod så i telefonkatalogen och det innebar att man hade ett jordbruk och egen skog.
Men pappas engagemang i politiken var mycket större än intresset för jordbruket och under 50- och 60-talet var han Malå kommuns "starke man" och var med i alla tänkbara politiska sammanhang. Tackade ja till det mesta vilket han ångrade sen han blev äldre. Tyckte att han gett för lite tid till familjen.
Han var nykter, rättrådig, intelligent och "ohändig", en hyvens karl som tyvärr fick en jobbig ålderdom. Illa skött diabetes gjorde honom blind vid 65 års ålder och tvingade honom till benamputation vid 80. En lång och jobbig sista tid som han bar med tålamod och efter omständigheterna ett gott humör.
6 kommentarer:
Ja, jag minns din pappa från dom veckor jag gjorde praktik på Miklagård. Mest kommer jag ihåg hur han satt i något slags tv-rum där tv:n stod på och med hög volym .., det var något slags pop-aktigt musikprogram och jag frågade om det var vad han önskade titta på? Det var det inte.
Intressant att se dina bilder i dagens inlägg. En proper herre.
Elisabet: Han var en hedersman av den gamla stammen. Ärlig och plikttrogen och med en myckenhet sunt förnuft. Men hans åldrande blev inte roligt, skönt att du stängde av musiken den där gången. Den som har blivit blind på gamla dar är ju så hjälplös.
Din pappa var en klok, ärlig och rejäl karl med gott huvud och mycket sunt förnuft och då räckte de där sju höstterminerna. Duktiga, vettiga människor behöver inte en massa år på skolbänken för att bli stöttepelare i samhället och göra bra saker.
Både du och jag var väldigt skickliga på att välja föräldrar. :)
Annica: Ja, vi hade tur. Goda föräldrar är guld värda.
Både min pappa och mamma hade bättre betyg i skolan än vad jag hade. Båda borde fått läsa vidare men det var otänkbart. För lite pengar och för lång väg till vidare utbildning.
Ditt inlägg var utmärkt! Ditt skrivande är både tydligt och övertygande. Skriv gärna mer!
Skicka en kommentar