Jag ljuger i rubriken, mina känslor stormar inte, det är ganska lugnt, men ändå finns det saker som får mig att reagera.
Sorg när jag läser om Börje Salming som fått den obotliga sjukdomen ALS som redan tagit ifrån honom talet. Samtidigt kan man i teveprogrammet "Vem tror du att du är", se den vänlige och blygsamme mannen när han fortfarande är sitt vanliga friska jag. ALS är en dödlig mardröm.
Rädd blir jag när jag lyssnar till Nina Gunkes bok, där hon berättar att hon drabbats av Alzheimers sjukdom. En grymt öde, ett långsamt farväl till livet. Sjukdomen skrämmer mig. Min förra granne drabbades, en väninna fick den och skulle man råka bli 90 år är det nästan 50 procents risk att man får demens av något slag.
Irriterad när den nya regeringen inte utsett en enda minister som lever och verkar häruppe i norr. Sveriges åtta (8) nordligaste landskap, 58 % av Sveriges yta med en befolkning på dryga miljonen är inte värd en enda minister av de 24 som ingår i regeringen. Inte en kotte som har våra erfarenheter, som stått i en rejäl snödriva, upplevt 40-gradig kyla och haft 10 mil till BB. Att inte utse en enda minister norr om Dalarna ger märkliga signaler.
Den här tomten finns på min vägg året runt.
Nöjd, när jag efter både covid och femte sprutan äntligen vågar gå på teater och trängas. Vi såg "Karl-Bertil Jonssons julafton" som musical på Norrbottensteatern. Väl värd att titta på även om man sett Karl-Bertil på teve ett otal julaftnar och kan replikerna utantill.
12 kommentarer:
Såg ett inlägg på instagram eller twitter om den sympatiske Börje Salming och tänkte att det måste vara jobbigt när det ideligen skrivs "kämpa, kämpa!" .., som om det vore så enkelt att kämpa mot ALS. Som om alla svåra sjukdomar kan besegras om vi bara kämpar tillräckligt.
Demens känner jag ju till sedan mammas sista åtta år. På hennes sida har jag även kusiner som drabbats, så inte blir jag förvånad om det även händer mig.
Och det sista, nog borde det ändå finnas någon som dög norrifrån!
Vilken vacker höstbild! Tummen upp! :)
- Jag blir också så berörd av den ödmjuke och lågmälde Börje Salmings grymma öde. Han har varit en fin ambassadör för Norrbotten/Lappland och en fantastisk förebild inom svensk hockey. Jag tror hela Sverige, och även massor av fans i Kanada, lider med honom och hans familj.
- Det finns många sjukdomar man fasar för. ALS och Alzheimer är ett par av dem. Min mamma fick ju den sjukdom hon fasade mest för, Parkinsons. Det är märkligt att inte sällan drabbas vi av just det vi fruktar mest. Kan det vara för att vi ägnar det för många tankar?
- Mycket svagt att inte en enda minister kommer härifrån. Där får Kristersson bakläxa.
Elisabet: "Kämpa" är fel ord till den som fått en dödsdom. Han uppskattar säkert hälsningar men vill nog mest bli omkramad, tror jag.
Trist när någon nära drabbas av demens. Det måste vara jobbigt att se när ens mamma försvinner in i den absoluta glömskan. Man vill ju helst bli mycket gammal och dö frisk.
Annica: Tack för berömmet av bilden. Den togs för några veckor sen. Salming ger ett sympatiskt intryck och gillas av de flesta. Vi lider med honom.
Om vi får den sjukdom vi är mest rädda för då får jag en demenssjukdom. Får börja tänka på något annat, dumt att dra sjukdomen till sig.
Såg någonstans att även västkusten och Göteborg känner sig bortglömda av den nya regeringen. Man har sökt sina nya ministrar i närområdet.
Jag har precis kommenterat på Elisabets blogg där hon länkat till Söndagsintervjun med Henrik Frenkel som startat stiftelsen AlzheimerLife där jag arbetar ideellt som medicinsk researcher. Jag tipsar om besök på bloggen, där Nina Gunke är bland en av de många som intervjuats (Drottning Silvia, Magdalena Andersson, Lena Hallengren och nya sjukvårdsministern Acko Anckarberg är bara några!)
Det finns där dessutom mängder med information om kognitiva sjukdomar och om den avancerade och löftesrika forskning som pågår, bl a från Sverige och hur man ska tänka kring tidiga tecken och diagnos. Som vetenskapligt insatt kan jag garantera att just Alzheimer eller andra demenssjukdomar inte är sjukdomar man ”drar till sig”. De är resultat av sjukliga förändringar i hjärnan som ofta börjar 20 år innan de första symptomen visar sig, viss ärtflighet finns men då debuterar sjukdomen ofta i tidigare ålder. Så det kan man sluta oroa sig för. Däremot förstås vara uppmärksam på tecken man kan känna oroande och framförallt söka i tid - det finns symptomlindrande läkemedel att få och ganska snart också bromsande medicin. Allt går att läsa på hemsidan!
Men du har rätt - 20.000 svenskar får varje år sjukdomen, det är en allvarlig och förödande folksjukdom som också drabbar anhöriga hårt och som kostar samhället enorma summor och det kommer bara att stiga ju äldre vi blir. Tack och lov är nya sjukvårdsministern väl insatt och kommer att driva den här frågan högt upp på sin agenda. På bloggen finns länk till en nyligen genomför hearing i Riksdagen där både hon, Nina Gunke och övriga specialister deltog.
På Elisabets blogg tipsade jag också nyss om tre nyutkomna, mycket välskrivna och berörande skönlitterära böcker som beskriver relationen vuxet barn och förälder på väg in i Alzheimerland. Rekommenderas!
(När det gäller frågan om att ministrar ska komma från specifika landsändar förstår jag inte det? Då skulle väl varje del kräva samma sak - en från Skåne eller Värmland också? Rikspolitik är ju en sak - det förväntas ju att t ex landsbygdsministern med hjälp av sina sakkunniga tar ett svenskt helhetsgrepp. Regionala frågor sköts ju kommunalpolitiskt?)
Tittade in på bloggen och där fanns mycket att läsa. Man hör ofta att forskningen är på god väg att lösa gåtan Alzheimer, eller i alla fall bromsa sjukdomen och lyckas man är det en bedrift väl värd ett nobelpris. Precis som du säger är det en oerhört grym sjukdom som drabbar både anhöriga och samhälle.
När det gäller ministrar så behöver inte Skåne eller Stockholm kräva sådana, de är alltid gott om ministrar från de trakterna och det är helt rätt att dessa folkrika regioner ska ha många
representanter i regeringen. Men att lämna drygt halva Sverige utan en enda minister det "gills" inte. Även om en minister ska ha hela landet i åtanke så är han/hon (kanske omedvetet) sin hembygd och dess problem närmast.
Jag tror att det är en allmänt förekommande missuppfattning att ministrar/statsråd väljs för att företräda eller representera den region de är födda i, uppvuxna i eller bosatta i. De är ansvariga för sina respektive departement och olika regionala frågor särskiljs inte på den här nivån. Man utgår från den svenska helheten. Det är närmast en önsketanke att man har hembygden och dess olika problem närmast som du säger - i praktiken fungerar inte demokratin så även om vi kanske skulle önska oss det. En stockholmsbosatt sjukvårdsminister kan likaväl vara den som driver frågan om nedlagda förlossningskliniker i norra delarna av Sverige.
Monet: Det är klart att ministrar förväntas tjäna hela befolkningen - i den bästa av världar. Men det går inte heller blunda för att även ministrar är bara människor, därmed är präglade av sina personliga erfarenheter och färgade av sina uppväxtmiljöer.
Så därför arbetar en grupp människor med olika livserfarenheter bättre än en grupp människor med likartade bakgrund. Mångfald är bäst även i detta sammanhang. Det är ju det som är grundplåten i demokratin, eller hur?
Håller verkligen med dig angående ministerstallet. Oavsett post så har man en viss påverkan/perspektiv som grundar sig på varfrån man är, eller var man är bofast. Erfarenheter som, blandade med andras, blir en bra mix, som passar hela landet.
Och just i dessa tider med mångmiljardprojekt här i norr, krävs kanske kunskaper och infallsvinklar från dessa trakter.
Jag håller med både dig Gunnel och också Nahide och Bert om att det självklart är bra med en en bred sammansättning i en regering med statsråd från skilda delar av landet. Men för mig är det viktigaste ändå att de själva - och tjänstemännen i deras respektive departement - är välutbildade, kunniga inom sina sakområden och har den erfarenhet som behövs.
Jag konstaterar att de statsråd vi nu har är ovanligt välutbildade - de flesta är högskoleutbildade, många har gått Handels, är jurister, advokater eller diplomater och har erfarenhet av yrkesarbeten utanför politiken. Vår finansminister är t om fil lic! Jag jämför med våra år i Frankrike där samtliga politiker undantagslöst gått i samma elitskolor och alla har mycket avancerade utbildningar och/eller tidigare näringslivsbefattningar. Där anklagas presidenter och politiker ofta för att vara ”arroganta” eller inte förstå den breda massan eller för att leva långt från vanliga människors verklighet. Man röstar fram sin presidentkandidat och redan nästa dag börjar missnöjeskritik av det här slaget växa fram.
Tyvärr tycker jag mig se motsvarande tendens nu i Sverige. DN kör en veritabel daglig regeringskritisk agenda och man försöker plocka poäng på 15 år gamla betalningsanmärkningar eller fortkörningar. Eller redan från början ifrågasätta de nya ministrarnas kompetens eller samarbetsformer med vissa partier.Låt oss ge denna regering en chans - det är trots allt människor med starka drivkrafter som är villiga att ta ett stort ansvar för vårt land. Ett enormt arbete i dessa orostider där man definitivt behöver ha blicken höjd och se samförståndsmöjligheter istället för splittring och allmän röra. De har ju knappt ens börjat!
ALS är en fullständigt vidrig sjukdom och samma sak med demens. Så ledsen för alla som drabbas.
Angående ministrarna så hoppas jag att de kommer arbeta för hela Sveriges bästa oavsett var i landet de kommer från. Känner inte att det är det viktiga för mig. Sveriges nya regering måste ändå få en ärlig chans innan de blir sågade längs med fotknölarna. Säger inte att du gör det utan det var bara en spontan reflektion.
Monet: DN gör precis det som varje fri -och oberoende media bör göra i alla demokratier; nämligen nagelfara makten. Exakt vad de gjorde även gentemot de tidigare regeringarna. Makten ska tåla objektiv granskning.
Förresten när det gäller splittring, bör den nya regeringen tala väldigt tyst om! Läs bara på Tidöavtalet i sin helhet. Det är inte så betungande, bara drygt 60 sidor.
Skicka en kommentar