I måndags satt vi som klistrade vid teven och tittade på skidtävlingarna i Piteå. Charlotte Kalla hyllades som den fantastiska förebild hon är för kvinnlig idrott. Tack vare hennes framgångar har en massa tjejer klivit fram och tagit medaljer i stora mästerskap och det är populärt.

Så var det inte förr. Vid OS i Grenoble 1968 tog Toini Gustavsson 2 guld i längdskidåkning. Vid samma OS fick även skridskoåkaren Johnny Höglin en guldmedalj och en salig manlig sportkrönikör skrev följande:

"Visst gläds vi åt Toinis medaljer, men det är de manliga medaljerna som räknas.

Det var då jag blev feminist utan att veta om det.

Jag kan känna dåligt samvete när jag en vanlig måndag sitter och ugglar framför teven. Jag tillhör den generation som har den gamle Luther sittande på axeln.  Och som den mannen gapar:

"Den som inte arbetar, ska heller inte äta."

"Du borde storstäda klädkammaren. Titta vad spegeln är dammig."

"Ska du bara sitta där. Ut och rör på dig, människa."

Även mamma och mormor fick veta hur de skulle uppföra sig. I alla fall om de läste ur "Kvinnans bokskatt", utgiven 1913.

"Unga flickor bör aldrig sitta sysslolösa i vardagsrummet. Den som vill bli en god husmor, måste tidigt lära sig begagna varje minut och klokt använda tiden. Alltid finnes det något att sticka eller virka och kvinnligt arbete i en ung flickas hand är icke blott tillåtligt, utan länder henne även till prydnad.

Men vid besök av högre stående eller personer av stånd, förbjudes allt handarbete av sig självt."

När det kommer till det dåliga samvetet är det bättre att lyssna till Billy Graham, som lär ha sagt:

"Ingen människa är värdelös, om inte annat kan hon användas som dåligt exempel."