Till vänster på bilden en 100 år gammal griffeltavla som min far använde när han gick sina 7 höstterminer (3½ år) i folkskola.
Till höger min nyinköpta surfplatta som jag använder för att ladda hem ljudböcker m.m. Vad vi fick kämpa för att få plattan att fungera. Extra eloge till maken som äger en sällsynt egenskap som kallas tålamod. Många från vår generation är lite "bakom" när det gäller det tekniska. Min far hade nog inga startproblem med griffeltavlan.
Pappa och hans generation kunde inte i sin vildaste fantasi komma fram till hur världen skulle se ut 100 år senare. Det kunde ingen.
Vi har heller ingen aning om hur världen och Sverige ser ut 2119. Det enda vi med säkerhet kan fastställa är att Norrbotniabanan, den planerade kustnära järnvägslinjen mellan Umeå och Luleå, fortfarande kommer att vara i planeringsstadiet.
Ha det!
4 kommentarer:
Jag tror nog att pappa Sven, liksom du tydligen, skulle ha haft större problem med surfplattan än med griffeltavlan. Tålamod och teknik var inte hans grej, liksom. (Två liksom, det tar sig, snart är man i Johan Olssons klass, liksom).
Har inget tålamod när det gäller tekniska ting. Däremot ger jag mig aldrig när det gäller att lösa korsord.
Inte bara Johan Ohlsson. För 10 år sedan bloggande jag om Claes Malmberg som använde liksom så till den milda grad att han skulle uppfattats som tystlåten om han inte hade sitt "liksom" att fylla ut pratet med.
Det är många gånger man önskar att den nya tekniken var lika enkel och användarvänlig som den gamla. Egentligen, om man tänker efter, var det liksom alltså alldeles underbart med typ griffeltavla/papper, krita/penna och sudd.
Go´natti!
Annica: Man hängde med lite bättre förr. Fick stjärnor i skolboken när man varit duktig och stavat rätt. Nu känner man sig aldrig duktig och är det inte heller.
Skicka en kommentar