Idag vill jag skriva några rader om min lilla mamma. Född 1909 i byn Rentjärn i Malå kommun. Hon drömde om att få bli lärarinna och hennes far lovade att drömmen skulle infrias. Men i familjen fanns inga pengar och Jenny Viktoria fick bli piga och gifte sig så småningom med yngste sonen i familjen där hon arbetade.
Vi tre barn växte upp i den lilla byn Mörttjärn, där våra föräldrar hade ett litet jordbruk och där mamma skötte hem och ladugård som de allra flesta kvinnor på landsbygden gjorde. Hon var vår goda snälla mamma, som alltid ställde upp för oss, som tog oss i försvar, som tyckte att vi var alldeles perfekta. Det kanske stämde när det gäller mig (haha), men nog fick hon ett antal gånger ta mina bröder i hampan och be om ursäkt för ett och annat bus.
Idag är jag äldre än min mor var när hon lämnade jordelivet och jag tänker ofta på henne och önskar att jag tagit reda på mer om hennes barndom och ungdom i en tid som är så långt från dagens och ändå så nära.
Kram!
9 kommentarer:
Så vackert du skriver om din kära mor. Ja, både du och jag (och givetvis våra syskon) hade tur i föräldralotteriet. Det är ju dessvärre inte alla som har (haft) haft det. Man får bara vara oerhört tacksam för goda barn- och ungdomsår och alla fina minnen.
Hoppsan, det blev ett "haft" för mycket!
Annica: Nej, inte kan vi klaga. Vi får väl hoppas att våra föräldrar sitter på ett moln däruppe och lyssnar på våra hyllningsord. Just idag är det gott om moln att sitta på.
Min värsta "Via Dolorosa"-vandring någonsin var när jag tvingades gå hemifrån genom hela byn ända bort till Manfreds för att be om ursäkt för ett större sattyg jag hittat på. (Det handlade om en rent vetenskaplig undersökning om hur många glasrutor man kan kasta en sten igenom på en gång).
Då var det ju lättare för Lennart, han behövde ju bara gå till granngården för att be om ursäkt när han bytt plats på styret och sadeln på Johans cykel.
Anders och Lennart nu blir jag orolig igen
Anders: Jag känner mycket väl igen dina eskapader. Men du var väl inte ensam om fönsterkrosset?
Peter: Oroas icke! Dina morbröder har numera uppnått en viss mognad.
Jag hade flera trogna vapendragare. Men man golar ju inte som det brukar heta i Persbrandt-filmerna. Åtminstone inte i detta forum. Det fanns ju en hel del saker som man kom undan med...
Hej Gunnel, jag heter också Gunnel! I går när vi hade namnsdag blev jag gratulerad av min systerdotter Anna på facebook. Anna skrev också att hon kommer ihåg att Lasse Berghagen var hemma hos mig och uppvaktade på min 40-årsdag den 6 juni 1989 genom att sjunga några sånger, bl a Tunnel-Gunnel. Nu när jag försöker googla fram texten har jag hittat den via din blogg, men ingen annanstans! Så du är inte ensam om att ha hört Tunnel-Gunnel. Jag skulle gärna vilja veta hur melodin går också, har du lyckats höra den någon mer gång? Att Lasse B var hemma hos mig beror på bekantas bekanta så jag känner honom inte personligen.
Hälsningar / Gunnel Lann
gunnel@lann.nu (om du vill svara)
Anders: Nej, man ska inte gola, det hedrar dig. Brottet torde dock vara preskriberat.
Tunnel-Gunnel: Vad roligt att höra! Jag kommer att skicka ett mail till dig.
Skicka en kommentar