.jpg)
"Jag fins i ditt järta", står det så fint i ett brev som jag fick från yngsta barnbarnet. Jag har brevväxlat med alla mina barnbarn när de varit yngre och sparat deras kloka, roliga och kärleksfulla brev.
Men alla brev är inte kärleksfulla. Minns en gång när jag fick ett brev från en ung man i en grannby. Han ville brevväxla. Jag svarade honom:
"Eftersom ditt brev innehåller så många stavfel, kan jag inte tänka mig brevväxla med dig."
Tala om snorkfröken. Det är nästan så att jag skäms än idag, trots att jag glömt vem killen var.
Från min lagvigde har jag fått ett brev som jag sparat. Det var under "puttenuttetiden" när vi var åtskilda under några månader. Det brevet är så kärleksfullt att vi båda rodnar när vi läser det.
Det kommer aldrig att publiceras i bloggen. Jag lovar!
Hej!
6 kommentarer:
Kärleksfulla brev kan man aldrig få för många av. De förgyller livet.
I min ungdom var jag också en snorkfröken mot en stackars felstavande kille. Hm... jag hoppas jag blivit LITE mer tolerant med åren. Nej, jag vet, inte i alla sammanhang.
Så tråkigt att vi bloggläsare inte får läsa det kärleksfullt puttenuttiga brevet. Det hade varit spännande! :D
Annica: Tyvärr är det väl så att dagens unga män stavar sämre än gårdagens. Hoppas att de inte drabbas av "snorkfröknar." Fast det är nog ingen som skriver brev idag. Dagens texter består mest av förkortningar och olika figurer.
En publicering av det puttinuttiga brevet skulle inte uppskattas av brevskrivaren. Men alla har vi väl något opublicerbart därhemma i byrålådan, eller?
Lite hemligheter måste man få ha!
Tänk att du var en sån snorkfröken hehe.
Yvonne: Jo, jag var väldigt snorkig på den tiden, tror till och med att jag rättade hans brev med rödpenna. Numera är jag nästan mesig.
Undrar om han inte hette K-G, din beundrare?
Anders: Nej, så hette han inte, är absolut säker på det.
Skicka en kommentar