torsdag 20 mars 2014

Anders, Anders, Anders

Anders, målare

Modersmålsläraren inpräntar vikten av ett stort ordförråd hos eleverna i högstadiet.
"Använder du ett ord tre gånger är det ditt för resten av livet", säger han.
En flicka på första bänk viskar med lysande ögon:
"Anders, Anders, Anders."

Anders, lillebror

Så går det också till när man rekryterar styrelseordförande till företag. Man ropar på Anders och han är redo.

Anders jobbar mer än de flesta. Han är populär i styrelsekretsar och den mest betydande av alla "direktörer." Han har ordförandeposten i Folksam Liv, KF och Swedbank. Han har aldrig löneförhandlat utan tar vad som bjuds och lita på att det bjuds.

Den gamle socialdemokratiske näringsministern har fått ett saftigt lönelyft och bankkunderna i Swedbank som får 0,5 procents ränta på sina insatta pengar ser rött, när herr ordföranden själv får en höjning på över 70 procent på sitt arvode. Kunderna kanske borde byta bank.

Men var finns den bank som inte har en alldeles egen "bonusfarbror" som styrelseordförande. Bäst kanske att placera sina slantar under huvudkudden.

Hej!

9 kommentarer:

Anders sa...

Den 1 Maj 1995 angrep Anders, enligt DN, direktörernas "överdådiga" lönehöjningar. Han var då arbetsmarknadsminister. Hans moral är tydligen så hög att den numera blivit dubbel, för att citera en annan norrbottning.

F ö är det väl en bild av Gunnel på andra sidan den något spretiga julgranen? Undrar om Anita skulle ha godkänt den om Lennart kommit hem dragandes med den?

Anders sa...

hemdragandes, förstås. Snubblade på mellanslagstangenten.

Gunnel sa...

Anders: Jag undrar om det ligger i den mänskliga naturen att alltid vilja ha mer. Ideologier kan man lätt glömma när bankkontot växer.

Det är en bild av mig som treåring på den lilla stringhyllan bakom julgranen. Dessutom det blåa syskrin som jag fick till julklapp en gång. Inuti syskrinet låg en nål med gamle kung Gustav på. Därav troligen mitt intresse för kungahus.

Granen är vacker tycker jag, tror säkert att Anita skulle godkänna ett sådant exemplar.

Annica sa...

Undrar om inte socialdemokratin till stor del baseras på vanlig, enkel avundsjuka. Jämlik är den då inte eftersom det verkar bli allt fler sossar som faller för pengahungern - Anders Sundström, Göran Persson, Björn Rosengren. Bara för att nämna tre kända namn. När man ser chansen att kamma hem storkovan så fladdrar ideologin iväg på lätta vingar.

Gunnel sa...

Nähäpp Annica, socialdemokratin baseras inte på avundsjuka. Den baserades på den fattiges kamp för att få en dräglig tillvaro för sig och sin familj och möjlighet till utbildning för sina barn.

Sen när åren gått och vi fått det ganska bra visar det sig att sossen såväl som andra gärna vill hugga åt sig lite extra av kakan när han/hon har möjlighet.

Jag undrar om vi, du och jag och alla andra, skulle göra precis som Anders om någon ville ge oss en rejäl bonus. Bara tacka och ta emot!

Annica sa...

Johopp, Gunnel, det där var måhända socialdemokratins mål och mening från början. Men sitter inte ideologin djupare än att den överges bara JAG får det bättre?
Om sossar numera, liksom andra, gärna hugger för sig när tillfälle ges så kanske det är dags för dem att byta parti och bli snikna borgare.

Jag tror att Anders Sundström har svårt att bli trodd när han talar om jämlikhet. Sedan flera år tillbaka är han bara jämlik med miljonärer. Knappast med Pelle på verkstadsgolvet. Eller Stina i städpatrullen.

Det klingar falskt att fördöma andras penninghunger samtidigt som man själv visar sig vara minst lika hungrig.

Gunnel sa...

Socialdemokratins mål och mening var nog att ge alla människor möjligheter till arbete och utbildning och att fattigdomen skulle utrotas. "Nog" skriver jag för jag har inte full kompetens i ämnet.

Jag håller med dig om att Anders inte ska prata så mycket om jämlikhet, men det gör han "nog" inte längre.

Men tänk vilken trist värld om inte sossar fanns. Då skulle vi alla här i Norrbotten tvingas läsa Kuriren och Östmans ledarskrönor.

Anders sa...

Julgranen, och det är jag f ö nästan säker på, har jag och mamma Jenny huggit på Emils skifte strax norr om mejeriet.

Jo då, vi hade lov. Mamma Jenny gjorde sällan eller aldrig något olagligt.

Gunnel sa...

Klart ni hade lov, modern var hederligheten själv och grannen Emil var det snällaste som fanns.