tisdag 28 maj 2013

Ett snuskigt blogginlägg

Idyll

Men vad döljer sig under idyllen? Klicka, förstora och förfasa dig.

Det är en vacker dag med sol, blå himmel och lagom varmt för en promenad i vår vackra stad.

Det låter idylliskt men mitt i det vackra finns grisarna i människogestalt som tror att de har någon sorts gudomlig rätt att lämna skräp efter sig. Pizzakartongen i blomrabatten, servetten likaså och ölburken ligger vid strandkanten.

"Snuskarna" anser att det är någon annan som ska plocka upp deras lämnade avfall och till allas vår lycka är det också någon som gör det. Kommunen har ständigt sina sopmaskiner och sina städare igång.

I tidningen "Vårt Luleå" kan man läsa att av ett antal städer i Sverige där man mätt skräp, (tuggummi, snusloskor och papper) ligger Luleå klart över genomsnittet. Mycket snuskigare än Umeå till exempel. Visst vill vi gärna vinna över Umeå, men inte på det här sättet.

"Håll Sverige rent" är en bra slogan som vi alla bör leva efter. Det är ju inte ens svårt.

Godmorgon!

8 kommentarer:

Helena Högberg sa...

Nej, visst är det tråkigt när folk bara kastar omkring sig skräp! Man förstår inte, ser de inte hur FULT det blir? Utanför vårt hus ligger en pizzeria. Där köps det pizza i kartong som de äter "på vägen", när de inte orkar äta upp allt kastar de hela härligheten på trottoaren! Kajorna tycker det är kanonbra, de har fest, minsann!

Annica sa...

Grisar lär vara renliga djur. Skräpslängande människor är vad de själva kastar omkring sig - riktiga sopor!

Helena, visst hade någon/några t.o.m. slängt in pizza genom er öppna balkongdörr en gång? Vilka idioter!


Gunnel sa...

Helena: Det är ju fullständigt onaturligt att kasta pizzakartonger och liknande i naturen. Det är knappast av omsorg över kajorna man gör det heller.

Annica: Jag tänkte också på att det är orättvist mot grisarna men kom inte på något annat. Stackars svin, förlåt!

Anders sa...

Grisarna vi hade i Mörttjärn lämnade inte ofta något ätbart efter sig. Jag minns särskilt en av dem som hade lyckats fastna med trynet i en tom lutburk. Hen var ganska olycklig tills mamma Jenny lyckades befria henom ur hens predikament.

Gunnel sa...

Anders: Grisen, hen kommer jag inte ihåg? Inte den grisen i alla fall. Föräldrarna skippade korna när du var bara 4 år. De måste ju ha haft gris senare eftersom du minns den olyckliga lilla nassen med nosen i lutburken. Frätande?

Anders sa...

Lutburken hade säkert varit tom i många år så det var nog den lilla nassens självkänsla som tog mest skada.

Annica sa...

Visst önskar man att en viss sorts "nassar" fastnade för evigt med trynet i lutburkar?

Gunnel sa...

Anders: Kan inte fatta att du kommer ihåg att vi hade grisar. Du var ju blott en liten plutt.

Annica: Lite grymt kanske om inte lutburkarna är ordentligt rengjorda.