Den förlorade väskan
Igår gick jag med min äkta hälft på marknad. Vi hade köpt bröd, slängt in varor i bilen, fikat på Folkets Hus och nu skulle vi åka hem.
Men ve och fasa!!! Panik!!! Insikten om att jag inte längre bär min väska slår mig med grym kraft. Väskan som innehåller nycklar till lägenhet, garage och bil, två plånböcker med ovanligt mycket pengar, körkort, bankkort och alla de andra korten som man numera bär med sig.
Jag springer till bilen, min man till Folkets Hus. I bilen finns inte väskan. Jag svär och låter illa på det sätt som ingen tror att jag kan, känner ilska över min egen dumhet, samt grubblar samtidigt över vem man först ska kontakta om vi inte hittar väskskrället.
Den lättnad jag känner när min hälft kommer dragande med väskan över axeln är närmast euforisk. Aldrig mer ska jag utsätta mig för detta. Hädanefter ska väskan vara fastlimmad vid min axel och aldrig lämna denna trygga plats. Ett löfte som jag ger mig själv i denna stund.
Solig söndag!
