Det gör ingenting att man inte hänger med

Herr Hermelin får pryda bloggen igen. Jag går ofta förbi honom och hejar och tar ett foto. Hermelin ser alltid likadan ut men blomsterhavet runt honom växer så intensivt att den gamle snart är överblommad.

Just nu, när jag skriver på bloggen, lyssnar jag samtidigt lite slött på Melodikrysset. I många år löste vi det varje lördag. Det var för det mesta ganska lätt. Idag har jag slutat. Blir bara irriterad över att jag inte kan namnen på alla nya artister som låter likadant. Vad har hänt? Kan väl inte vara mig det är fel på?

Jag känner mig ganska dum ibland när jag läser tidningen Buffé. Jag kan inte längre läsa ett recept utan att googla. Vad ska jag köpa hem för att kunna laga "Paccheri med tomat, kronärtskocka och Burrata? Jo, säger artikeln, Pacceri är en bronsvalsad pasta och Burrata är en ost. Eller vad är shawarmastekta grönsaker? Hur shawarmasteker man? Artikeln ger svar. Shawarma är en krydda. Buffé berättar gärna om nya produkter och lockar med läckra recept som ibland lurar mig att köpa produkter som används en gång och sen blir liggande till dess bäst-före-datum sedan länge gått ut.

Men bästa bloggerskan, du hänger inte med, hör jag någon tänka. Nej, det är sant, jag är förbisprungen av min samtid. jag är hopplöst passé.

 

Lite sant och lite hitte-på

Vid min vagga stod en gammal tant, lika gammal som jag är idag. Hon var född 1852, när Oscar I var kung och landet Sverige var ett av Europas allra fattigaste.

Den gamla gumman tittade på tösen i vaggan och tänkte för sig själv:

"Undrar vad hon kommer att få uppleva under sitt liv. Det kan aldrig bli så händelserikt som mitt, med alla uppfinningar som gjort livet så mycket lättare. Minns hur spännande det var när vi fick vedspis efter att ha lagat all mat över öppen eld. Vilken lättnad för oss kvinnor. Dagens unga kan själva bestämma hur många barn de vill ha, preventivmedel har blivit tillåtna, trots religiösa protester. Vi har fått rösträtt och tro det eller ej, en kvinna har fått plats i riksdagen. Jag är numera myndig, jag har folkpension, cirka 400 kronor per år och dessa pengar har gett guldkant åt mitt liv. Vi har "Norran" varannan vardag, vi har telefon och radio. Sonen min har köpt en T-Ford av 1927 års modell. Fattar inte hur han har råd, men det är hans problem. Det är så mycket som hänt under mina år på jorden. Välbärgade människor har till och med dass inomhus, men det tycker jag är onödigt.

Lilla barn, ingen kan veta vad som kommer att hända under dina levnadsår. Det mesta har ju redan hänt. Jag vill inte tänka dystert om din framtid men token Hitler gör mig nervös. Han är inte klok, skriker och härjar och det är omöjligt att förstå hur tyskarna vill ha honom som sin rikskansler."

Så tänkte den gamla gumman och så tänker jag inför dagens små knattingar. Vad kommer att hända under era liv? Allt har ju redan hänt. Men galna ledare som hotar med krig och elände tar aldrig slut. Ständigt nya som dyker upp till sorg för mänskligheten.

 

Tomhet i mitt huvud bor

Inget speciellt har hänt den här veckan och det är så jag vill att det ska vara, men bloggen skulle absolut bli intressantare om bloggerskan själv hade ett händelserikare liv.

Veckan enda händelse är att jag har klippt mitt svintohår hos en glad och trevlig frissa. Den här gången talade vi om sorgliga ting. Hon hade mist sin mamma i sommar och mammor är viktiga personer i ens liv.

Vi har inte rest någonstans i sommar. Bilen har gått 153 mil på ett helt år och det är till Sunderbyn och Storheden de längsta resorna har gått. Inte ens IKEA har vi besökt, vilket är rätt ovanligt, eftersom min man är en av få karlar som gillar att gå omkring och strosa på varuhuset. Med kännarmin skådar han handduken "Tekla" eller pallen "Putte" och ignorerar hustruns kommentarer om att vi redan har både handdukar och pallar. Men köttbullarna sitter fint och jag är glad över makens tålmodighet. Känner andra män som tycker att en dag på varuhuset är rena Golgatavandringen.

Och nu är blogginlägget färdigskrivet. Punkt!

 

Vardagar med irritation

Har ägnat 17 timmar till lyssning av Ulf Lundells bok "Vardagar 10" där han pratar om sin egen vardag och det som hänt och händer i samhället. Han är en argsint man som är oerhört kritisk mot klanen Wahlgren-Ingrosso, tycker att Camilla Läckberg är en galjonsfigur för dålig smak, avskyr alla som lever efter religiösa normer och tycker att den nuvarande regeringen är helt värdelös. Dock gillar han Björn Ferry och västerbottensost och vem gör inte det. Han är irriterad på mycket, men boken är lättlyssnad och underhållande.

Irritation är en "folksjukdom" som de flesta av oss känner av då och då, den är omöjlig att bota och knappast någon slipper ifrån den, trots att vi har det så bra i vår lilla del av världen. Så varför retar vi upp oss på saker som man i de flesta fall inte kan göra något åt?

Här nedan följer min egen lista på vad som gör mig irriterad. Småsaker i det stora hela förstås, men ändå så irriterande.

Pizza-kartonger och cigarettfimpar som bara slängs på marken.

Minuter som blivit minutrar.

Vitae-Pro-reklam med Stig Strand och andra vilseledda.

Folk som inte går till vänster på gång- och cykelvägar.

Tekniska prylar som inte fungerar.

Min sommar har varit fin. Sol, moln och regn i en skön blandning och inte alltför hett. Här finns ingen anledning till irritation.