Men kära NSD, vad är akutsparet?
Sjukvårdspartiet tog över regionstyret efter förra valet. Regionrådet själv uppträdde i teve och lovade en ny och bättre tid för regionen. Folk föll för hans löften och det är det värsta som kan drabba en politiker. Väljarna tror att politikern menar allvar och tänker hålla sina löften. Det blivande regionrådet lovade att efter det förra vanstyret skulle en ny skimrande framtid komma för vår åldrande region. Men pengapåsen visade sig vara rätt tom och nu gäller "akutsparet" för den alltmer tröttkörda personalen.
Regionrådet som syntes och hördes överallt har sakta dragit sig tillbaka. Han anser att frågor om nedläggning av vårdnära service och personaltillgång tillhör sjukhusfolket och han vill inte ha fingrarna i syltburken.
Han kanske har rätt, vi behöver inga regionråd alls och det skulle väl vara ett utmärkt "akutspar."
6 kommentarer:
Makthungriga paragrafryttare, byråkrater och politiker förnekar sig aldrig. Ta bara den senaste upphandlingen av järnvägstrafiken på Norrland: "Vårt uppdrag är o s v". Att det man skapar är kaos för en del resenärer spelar ingen roll, man har ju fullföljt "uppdraget".
Jfr: "Vårt uppdrag är att skapa cykelhjul". Att hjulen bara passar fram på cykeln är ju en bagatell, vi har ju fullföljt vårt "uppdrag".
Jag jobbade en gång ihop med en riktigt stelbent byråkrat, hen följde alltid reglerna minutiöst och såg till att ha ryggen fri i alla sammanhang. En pina för mig, som bara ville att verksamheten skulle fungera, med kanske nån liten genväg bland paragraferna ibland.
Anders: Vi ska vara rädda om vår miljö och åka tåg, men inte nattåg till Göteborg, dit får vi ta oss på annat sätt.
Det är lätt att lova när man är i opposition. Klokt vore det att alltid befinna sig där för när verkligheten möter den som lovat, då går det åt skogen. Det blir i alla fall inget bättre än tidigare.
Lite genvägar måste man få ta i byråkratin. Jag tror säkert att du fixade det utan att den stelbente märkte av det.
I nyheterna igår tjatade en kvinna om sitt "Uppdrag" 2 gånger vilket osökt fick mig att tänka på den danske författaren Johannes Hohlenbergs (1881-1960) som i början på förra seklet skrev: ”Regeringssystem och administrationer anses för mer än människorna för vars skull de kommit till. Staten har blivit individens fiende och ett mål i och för sig själv, som alla tvingas underkasta sig, och för vars skull miljoner människor offras, i stället för att den borde vara en folkets tjänare och ett elastiskt och ständigt skiftande uttryck för deras intressen. Man har gått så långt som till att prisa organisationen som något värdefullt i och för sig, alldeles bortsett ifrån om det som organiseras är olycka, ödeläggelse och barbari. På alla områden visar sig den märkliga förväxlingen - man aktar teori mer än praxis, orden mer än livet, lagarna mer än rättfärdigheten, partier mer än sanningen, teologi mer än religion, ämbetsmannen mer än medborgaren, läkaren mer än patienten, författaren mer än läsaren, recensenten mer än författaren, upphovsmannen mer än verket, skådespelaren mer än stycket, det konstgjorda mer än det äkta, den som ingenting gör mer än den som arbetar, lyx mer än nödvändighet, kläderna mer än personen, penningen mer än det värde den representerar, konstgjort ljus mer än solen, att synas mer än att vara, auktoritet mer än insikt, titlar mer än förmåga, äran mer än förnuftet.”
Han var inte dum, den gode Hohlenbergs.
Anders: Den gode Hohlenbergs kloka ord stämmer väl in på vår tid. En framsynt man som jag aldrig hört talas om.
Jag kan kanske också få citera Jan Fridegård ur ”Lars Hård går vidare” som han skrev 1951: ”En --- myndighetsperson är ofta alltför van att segra, man måste ösa på med stora skopan om man för ett ögonblick ska få honom att tvivla på sin egen ofelbarhet.”
Anders: När jag tänker på gårdagens politiker tänker jag på rättrådiga, ärliga karlar som fader Sven och Emil. Det var nog inte så i den stora världen. Myndighetspersoner har nog ofta tagit sig själva på för stort allvar.
Skicka en kommentar