tisdag 11 oktober 2016

Hur ska man tänka?


"Det våras för pessimismen, det negativa tänkandets tid är här", skriver en krönikör i Kyrkans tidning. En kurs i negativt tänkande ska stå som en motvikt mot alla kurser och självhjälpsböcker i positivt tänkande.


Positivt tänkande kan användas av arbetsgivare som maktmedel. Man måste "gilla läget" och "tänka rätt", fast man drabbas av orättvisa och hopplösa förhållanden på jobbet.


Vem har inte läst att man ska stå framför spegeln och säga till sig själv: "Jag är vacker, jag är duktig, jag är bäst", och denna ramsa ska enligt det positiva tänkandets profeter få en att tro på det man säger.


Att ljuga för sig själv är bara dumt, Bilden av människan som står framför spegeln och ljuger för att peppa sig själv är patetisk och fånig. Vårt självförtroende blir inte bättre av en ensidig konversation med en spegel.


"Det negativa springer inte bort för att man försöker blunda för det", skriver krönikören. Det negativa och det positiva samexisterar. Vi behöver både skugga och mörker för att ljuset ska framträda tydligare.


Skribenten slutar med orden: "Den godaste kakan är den med lite bittermandel i. Fast gränsen är hårfin, blir det bara lite för mycket av det bittra så är kakan förstörd.

Ha en fin dag!

6 kommentarer:

Anders sa...

Eftersom du är så modig att du redan från början av bloggen erkänner att du läser Kyrkans tidning får jag väl också komma med en bekännelse: Jag läste Fantomen i många år, var prenumerant, har Fantomendiplom och medlemsbevis i Fantomenklubben.

För några år sedan sålde jag mina Fantomentidningar från 70-talet. Jag fick 4 000:- för dem. Hur mycket tror du att du får för din samling av Kyrkans tidning? Eller tycker du att min syn på tingen är alltför världslig, rent av oandlig?

(Vid genomläsning för godkännande av hustrun påpekar hon att jag fortfarande läser Fantomen ibland och alltid köper jultidningen).

Gunnel sa...

Anders: Kyrkans tidning dimper ner i brevlådan varje vecka som en följd av att någon i familjen är ärad ledamot av kyrkofullmäktige och ersättare i kyrkorådet. Nej, du tror fel, det är inte jag.

Fantomen har jag aldrig läst. Kan inte skilja på hjältarna Fantomen, Stålmannen och Läderlappen, och vet inte vem av dessa herrar som är gift med Louis Lane. Det kanske var Tarzan förresten. Själv föredrar jag Hälge. Kalle Anka går också bra.

Andlighet har jag dålig koll på. Har andlighet med religion att göra, då saknar du den egenskapen. Har det med empati och kärlek till medmänniskan att göra, då är du en mycket andlig person.

Yvonne sa...

Så klok du är Gunnel.Men det visste jag ju redan..

Anders sa...

Det gemensamma med de tre första superhjältarna är att de har kortkalsongerna utanpå byxorna. Det är Stålmannen som fjantar sig med Lane. Tarzans brutta heter Jane. Fantomens fru heter Diana och hans häst heter Hero.

Vill du ha ytterligare upplysningar, t ex djungelordspråk, är det bara att fråga. Jag kan ta ett ex: "Fantomen är hård mot dom hårda, men lös mot dom lösa".

Annica sa...

Om jag står framför spegeln så inte säger jag: "Du är vacker." Det är fult att ljuga.
Det bästa man kan göra - i alla sammanhang - är att ställa in sig på det allra värsta. Vad som sedan händer kan ju inte bli annat än positivt.
Det var den kloke amerikanen Dale Carnegie jag tänkte på när vi talades vid under tisdagseftermiddagen. (Redan i början av 1960-talet läste jag hans böcker. Sååå gammal är jag ...)
Min favoritseriefigur är busfröet Dennis.

Gunnel sa...

Yvonne: Tack för snälla ord. Även Kyrkans tidning får ta åt sig av berömmet.

Anders; Ber om ursäkt för att jag stavade fel. Stålmannens älskade heter Lois Lane och inget annat.

Jag har väldigt många böcker med ordspråk, dock inget med djungeldito. Finns nog ingen utgiven i handeln, tur att du finns som har många på lager.

Annica: Det ligger något i vad herr Carnegie säger. Jag är alltid pessimist när det gäller Luleå Hockey. Jag tror alltid att laget ska förlora och accepterar förlusten utan vidare, medan min man (optimist i hockeysammanhang) kommer hem och är helt förstörd. Vinner laget är det precis vad han förväntar sig, medan jag är närmast euforisk. En blandning av pessimism och optimism är nog bäst.