Batterierna vi beställt under många år kom inte till brevlådan som vanligt. Av någon outgrundlig anledning hade brevet hamnat på Kioskpiraten där vi förväntades hämta det. Inte riktigt nära för den som inte har bil. Men denna lördagsmorgon när jag knatade iväg mot kiosken var vädret helt strålande. Sol, vindstilla, 17 grader och inga ord kan uttrycka hur bra det kändes att vara en liten figur som vandrade omkring i allt det vackra runt den plats där jag bor.
På tal om en liten figur. Med åren har jag minskat något i längd och den här sommaren upptäckte mitt barnbarn Linnea att vi är nästan lika långa. Hon är knappa 160 centimeter. Jag har alltså gått från att vara en medellång kvinna på nästan 167 centimeter till att bli en liten gumma på knappa 160 centimeter. Det är slitna diskar och försvagade muskler som inte längre orkar bära upp en äldre kropp. Den blir krum och krokig och där någonstans i krokarna gömmer sig en och annan borttappad centimeter. Saknad? Javisst när man ska hämta något från översta hyllan i köksskåpet.
8 kommentarer:
Kioskpiraten - var ligger den?
I samma hus som systembolaget vid Kvantum.
Ännu har jag samma längd, men inte samma bredd, tyvärr ,-).
Hav tröst! En del av dina medsystrar har aldrig i livet lyckats ens att nå mellanskåpet i kökshyllan. En av mina käraste och mest använda ägodelar sedan länge, är en liten, stadig pall som gör mig 16 cm längre.
Som ung var jag lite avundsjuk på de resligare typerna som hade huvudet längre upp än 150 cm ovan jorden. Med åren lärde jag mig att sluta vara sur på mina gener. Man tager vad man haver!
Numera även jag har krympt och blivit (ännu) kortare. Men min pall står pall; alltid redo i köket, för att ta mig till högre höjder. Dessutom har jag upptäckt att det vimlar av folk som gladeligen hjälper den gamla (korta) damen som inte når till knäckebrödspaketet i i överste hyllan på affären. Man mår oftast bättre när man känner sig hjälpsam och snäll, har jag lärt mig.
Även här har det blivit allt svårare att nå upp till de hyllor och (måttliga) höjder jag klarat förr. Och jodå, efter koll upptäcktes att ungefär fem lodräta centimeter bara försvunnit. Njae, egentligen har de inte försvunnit, de har bara flyttat sig; ändrat plats från lodrätt till vågrätt.😒
Bredden vill gärna öka med åren för de flesta av oss.
Hoppas verkligen att du har en stadig pall. Vi som krymper ska ju inte klättra, vi kan ju dessutom vara vingliga. Men visst är det fint att folk är hjälpsamma när man inte når knäckebrödet.
Skönt att man inte behöver känna sig ensam. Jag fattade inte att jag krympt så mycket, kände mig ståtlig ända till den här sommaren, då den bistra sanningen uppdagades.
Skicka en kommentar