Den här skönlockige och storögde gossen föddes för exakt 121 år sedan, den 11 november 1904. Blev moderlös efter någon vecka då mamman dog i barnsäng. Uppfostrades delvis av sina fastrar. Gossen blev så småningom min svärfar.
23 år gammal emigrerade svärfar till USA och Detroit. Samma år gjorde en annan Lindbergh en resa i motsatt riktning. Han hette Charles och blev världsberömd genom att vara den förste som flög över Atlanten. Det var fint att heta Lindbergh just då. Åtminstone påstod svärfar det.
Svärfar jobbade i en bilfabrik och när den stora börskraschen kom 1929 blev svärfar Signar arbetslös. Överlevde de närmaste åren som bonddräng och påstod själv att han var helt suverän på att mjölka kor. Bonden själv var djupt imponerad av den duktige svensken.
Efter 20 år i USA ville Signar besöka Sverige och släkten igen. Då hade han hustru och tre barn med sig på resan över Atlanten. Bosatte sig så småningom i Bureå där han levde resten av sitt liv.
Själv är jag oerhört tacksam att Signar återkom till Sverige med sin familj. I soffan bredvid mig sitter hans äldste som jag lärde känna när han var lärarvikarie i Malå 1958. Vi har alltså varit ett par i dryga 67 år. Det är nästan imponerande om jag får säga det själv.
9 kommentarer:
Ja, sannerligen imponerande! Och hjälp, vilket vackert barn Signar var!
Fin berättelse. Idag 11/11 har jag och min fru varit ihop i 48 år.
Jättesöt och vilka fin skjorta han hade-
Grattis! Då blir det stort firande om två år.
Grattis till er båda i Tranemo! Då hade ni platsat i tv-serien jag såg i dagarna två!
Vilken historia. Och grattis till långvarigt förhållande.
Tack så mycket! Åren går fort.
Din söte svärfar Signar som med sin rara hustru fick tre barn i USA och sedan två till i Sverige. Var nog inte alltid helt lätt för din amerikanska svärmor att komma till ett nytt land, ta hand om fem små barn och även lära sig ett nytt språk. Har för mig att det var hon som ville stanna i Sverige. Eller minns jag fel? Hur som helst, paret gjorde ett bra jobb.
Familjen utökades med 2 barn här i Sverige. Familjen hade returbiljett till USA men min svärmor bara älskade Sverige, ett land där man inte behövde skicka sina vuxna söner ut i krig. Hon lärde sig svenska snabbt men hade förstås en tydlig amerikansk brytning.
Skicka en kommentar