Jag har en ovana. Kanske inte bara en, men just den här är av tvångskaraktär. Jag tvättar händerna, stänger kranen, ser att den är stängd, men måste ändå sätta handen under kranen för att vara säker på att inget vatten rinner. Kanske kollar jag både två och tre gånger. Det är inte jobbigt på något sätt men visst är det ganska fånigt. Vet att jag inte är ensam om liknande konstigheter, känner flera som kollar spis och ytterdörrar till överdrift.
Det här är min fina utsikt över innerstadsfjärden med vatten från Luleå älv som stillsamt vilar i sin skönhet efter ett slitsamt arbete. Älven som med alla sina kraftverk producerat 11 % av Sveriges elproduktion i år. Bäst i klassen.
På den här bilden från slutet av 50-talet står min pappa och min lillebror vid den brusande och fiskrika Skellefteälven. Det var innan kraftverksbyggena satte igång. Idag brusar ingenting, det är ett stilla vatten. Landskapet har förändrats.
Storforsen
Minns inte att det protesterades särskilt mycket mot kraftverksbyggena, vi måste ju ha el och vattenkraften är pålitlig. När Vindelälven skulle byggas ut började man grymta om att Sverige nog borde lämna kvar några naturligt forsande älvar. Känt folk engagerade sig och Evert Taube skrev "Änglamark", som innehåller textraden:
"Låt sista älven som brusar i vår natur,
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur.
Kalla den änglamarken ..."
"Om 20 år", sa reportern i ett nyhetsprogram i veckan, "Då behöver vi mer än dubbelt så mycket el som idag. Det kanske går, bara ingen protesterar."
14 kommentarer:
Vi är rätt bortskämda när det gäller vatten, vi lulebor. Åt alla håll finns glittrande ytor. Åtminstone för oss som bor i centrala stan.
Tyvärr finns det de som vill bygga bostäder i jättehöghus vid stränderna. Därmed skärma av utsikten för oss som inte bor i just de husen. Det har redan skett på t.ex. Malmudden.
Vi får se upp med de planerna!
Jodå, jag kollar att kyl- och frysdörrarna är ordentligt stängda innan jag lägger mig. Ett par-tre gånger kan det bli. Allt medan jag mumlar "knäppgök" till mig själv (speciellt vid tredje kollen). ;)
Planerna på att här bebygga strandnära mark och t.o.m. fylla igen vattenytor är helt galna. Som jag skrev på min blogg för några år sedan: "Snart är inte Luleå en kuststad längre utan en inlandskommun. Alltför många vattenytor är redan igenfyllda. Alla kan faktiskt inte kräva att få bo vid vatten."
Luleälven kan vi lita på som mäktig leverantör av elkraft. Dessutom har Norrbotten mycket annat som Sverige behöver; malm, skog, arbetskraft, fantastisk natur, frisk luft, platser med ro och tystnad. Det sista inte minst viktigt i en stressig värld.
Bert Bodin: Nej, absolut inga höghus vid stränderna. När vi flyttade hit fick vi veta att man planerade att sätta 2 våningar till på våra hyreshus. Tack och lov föll det i glömskan och jag hoppas det får förbli där.
Annica: Jag kan också kalla mig knäppgök. Man vet så väl att kylskåp och kranar är stängda, men ändå, en extrakoll kan väl inte skada.
Fanns, kanske till och med fortfarande finns en tanke på att fylla ut Mjölkuddsstranden och bygga där, men just nu är det Mjölkuddens centrum som är i kommunens byggtankar. Hoppas att vi får förbli en kuststad med mycket vatten runt omkring oss.
Tycks vara populärt i planeringen att bygga vid strandkanten och gärna så högt som möjligt. Idag förstår jag inte att folk vill bo så nära vatten med allt som sker och dessutom högst upp. Tänker då på elavbrott, svart i trapphus och hissar som stannat.
Kollar alltid spis en extra gång på väg ut, levande ljus har vi (jag) som regel att inte tända om vi har ärenden iväg sen.
Och när jag vrider om nyckeln i de båda låsen säger jag; Monica låser dörren😄fungerar väldigt bra, vet, när jag sitter i bilen att jag gjort det. Förut kunde jag stå med nycklarna, nån granne kom och frågade om än det ena än det andra och jag rusade sen iväg och på väg tänkte jag ofta, låste jag,? Nu koncentrerar jag mig på just det, säger mantrat och pratar sen. Kollar balkongdörren också eftersom maken har noll koll, kan öppna och bara gå. Så han får gå ut först och jag gör den viktiga kollen☺️
För mig är det spisen som gäller Vågar ALDRIG ha vattenkokaren eller kaffebryggare eller egentligen någonting alls ståendes på spisen, är livrädd att den - spisen - ska lyckas gå igång på något mystiskt vis och att det då ska börja brinna! Åker vi iväg någonstans, är det just den biten jag kollar noga. Alla plattor avstängda .., tomt på spisen. Inga levande ljus.
Monica: Säkert bra att prata med sig själv när man låser dörren. Då är man koncentrerad och börjar inte fundera efteråt om man låste eller ej.
Elisabet: Känner igen det där med spisen. Har stått och kollat och kollat. Numera slår jag av strömbrytaren på grenkontakten till spis och micro om jag ska vara borta ett längre tag. Det känns lugnt.
Vi har snickrat fram en ramsa (med uselt nödrim):
"Pass o pengar,
biljetter o nycklar.
Spis o lampor äro släckta,
annars blir vi knäckta."
Den sjöng vi på full hals till tonerna av "Nessun Dorma" strax innan vi åkte iväg. Från början bara i s m långa resor, senare varje gång. Numera sjunger jag den inte längre, men mumlar fortfarande. Medan man rabblar på, gör man medvetet en sista check.
Vi struntade i ramsan en enda gång, men då upptäckte vi halvvägs till Umeå att börsen var kvarglömd. Panik! Räddades mirakulöst av att Lennart (som råkade vara i staan med tillgång till vår extra nyckel) gjorde en rådig ingripande, hämtade börsen och åkte ikapp oss. Tala om utryckning!
Nahide: Ha-ha! Det måste ha klingat vackert. Ni borde ha fixat en inspelning. Men visst var det ett Herrans under att Lennart råkade vara i stan den dan ni glömde sången. Lennart kan man lita på.
Vi/jag har tack och lov inga glömskor eller rädslor - än - när det gäller spis, strykjärn, låsta dörrar, stängda kranar etc. Har alltid koll på mobiler, nycklar och glasögon också men det beror nog på att vi alltid har dem på samma ställe, hänger nycklar på krokar, har senilsnöre för glasögonen och är allmänt ”ordentliga” och plockar undan. En sak på varje plats och en plats för varje sak sa min mormor och det är faktiskt inte så dumt när man börjar komma upp i glömskeåldern. Nu när vi har innekatt med stor och yvig päls är det också slut med alla tända ljus - det är bara konstgjorda sådana, inklusive värmeljusen, men de är förvånansvärt hemtrevliga! Min man vars minne nu sviktar har börjat lägga sin mobil på ställen där han inte direkt hittar den men det löser man ju enkelt genom att jag ringer till den! Innan vi lämnar hemmet går vi alltid en sedvanlig kontrollrunda - det gör ju de flesta tror jag?
Skönt när man lyckas hålla god ordning på sina prylar. Din mormor var klok. Tycker också att jag har god ordning på det mesta men just mobilen har en tendens att hamna på oväntade platser.
Den där mannen i konsthallen är väl förebilden till lule hockeys bild på tröjorna. Han är definitivt inte från malå. Här lyfter vi stockar och inte pinnar.
Beträffande vattenkraften, en man kom hem till oss och ville veta hur mycket fisk vi tog upp ur skellefteälven.
Jag var inte så gammal men drog till med 10 harrar i veckan. Min mor som höll sanningen högt sade: Nu lög du. Slutdiskuterat.
Lennart: Höll inte på upptäcka din kommentar. Mitt älskade hockeylag ligger risigt till vet inte hur man gör mål. Tycker du ska vara rädd om ryggen och låta traktorn lyfta stockar.
Minns mycket väl vilka granna fiskar av olika slag som kom från älven, minns däremot inte vem som fiskade dem-
Skicka en kommentar