tisdag 20 februari 2018

Mitt kära bibliotek


Det här är utsikten från Luleås allra populäraste hus. Fotot är taget från ett fönster på biblioteket och man ser Norra hamn med de gamla kolmagasinen, som numera innehåller Norrbottensteatern, två restauranger och teaterhögskolan. Avståndet till teatern är något längre än vad bilden visar, fotografen har fuskat lite.

Skön fåtölj i hemmamiljö

På biblioteket kan man sitta i en skön fåtölj framför fönstret, titta på omgivningarna och bläddra i månadstidningar av alla slag. Eller som min fåtöljgranne, sluta ögonen och slumra till en stund. På avstånd kan man höra ljud från barnavdelningen, där storögda små underverk förvånat tittar på sina pappor och mammor som sjunger och gestikulerar:

"I ett hus vid skogens slut,
liten tomte tittar ut..."

Konst i Kulturens hus

Läste i DN att på vissa ställen i landet har man fått stänga bibliotek på kvällarna på grund av ungdomars härjande.  I Åmål har en del skolungdom utmärkt sig genom att skräna, slänga snus och tuggummi och håna personal som försöker få ungdomarna att lugna ner sig. Bedrövligt när sådant händer och ännu mer bedrövligt att vuxenvärlden inte klarar av att handskas med småligister. Extra korkat när det händer på ställen som är till för oss alla och där allt serveras oss gratis.

Leve biblioteken!

Hej!

10 kommentarer:

Anders sa...

På 70-talet, när jag agerade "löshäst" och jobbade på flera nya olika orter blev ofta biblioteken och P G Wodehouse en räddare initialt, innan man lärt känna lite folk på orten. (Förutom i Kalix förstås, där måste man nog bo i ett par generationer innan man blir accepterad). Se där, nu fick jag skriva nåt negativt också, det är annars inte ofta. Men Kalix var inte kul, till skillnad från Kiruna och Gällivare t ex.

Gunnel sa...

Anders: Var det inte kul i Kalix? Själv har jag ingen koll alls på den orten, möjligen var jag på besök för att träffa dig. Någon gång har Nisse och jag fikat i Kalix på hemväg från IKEA. Klart att även du får vara negativ ibland, det är sannerligen inte ofta. Jag minns med säkerhet att mor och jag besökte dig i Övertorneå, du bodde rätt flott där om jag minns rätt.

Anders sa...

Jo, det var nog en av Övertorneås flottaste lägenheter, det kan man säkert säga. Men - senast jag besökte Ö-tå hade de rivit både det huset och grannhuset, där f ö tjejen som serverade "Loffe" ärtsoppa i "Någonstans i Sverige" bodde. Det stod ett stort tegelhus där i stället, hyreshus, vårdcentral eller äldreboende, jag vet inte.

Övertorneå har ju fördelen att ligga nära Finland, vilket också kan vara en nackdel. Den enda gången jag åkt fast för smuggling var nämligen när jag kom från Finland med bagaget fullt av billig diesel... Men världen är liten, dottern till den tullare som tog fast storsmugglaren är numera min tandsköterska här i Skellefteå!

Annica sa...

Kulturens Hus har verkligen blivit en succé. Luleåborna har tagit det till sitt hjärta. Vilken vacker vinter utanför bibliotekets fönster. Som en tavla.
Om jag nu ska messerschmitta lite så vill jag ödmjukt men ändå med emfas påpeka att det är inte de gamla kolmagasinen man ser utan kopior av dem. De gamla var i för uselt skick för att användas och dög bara till att rivas.
Anders, intressanta händelser i ditt liv. Kan inte du och din hustru börja blogga? Båda har ni mycket att berätta om.

Gunnel sa...

Anders: Jag minns mycket väl den flotta lägenheten som säkert härbärgerat några av samhällets höjdare. Matsal, vardagsrum och bibliotek i fil (heter det så) och ganska stort för en ungkarl från Malå.

Antar att du slapp sitta inne för smugglingen, det skulle jag väl annars fått veta. Men nog fick du punga ut några kronor för din brottsliga gärning. Hoppas tandsköterskan behandlar dig vänligt!

Annica: Kulturens är helt rätt placerad. Såg i dagens NSD en dödsannons på en av initiativtagarna till huset. Han fick uppleva att det uppfördes efter 50 långa år av tjafs och löften. Det kan vi tacka Petersen för.

Jag vet Annica. Min äldste son var under någon sommar med när de gamla magasinen revs. Ville bara inte bli långrandig och då ljuger jag lite eller undanhåller fakta. Man ska precis som du läsa allt med kritiska ögon. Det finns så mycket fake news numera. Håller med dig om att bror och svägerska borde blogga. De har så mycket att berätta.

Anders sa...

"Gamla postmästarvillan!" kallades huset. Stora rum i fil som sagt med stora skjutdörrar emellan. Öppenspis, bastu, skafferi man kunde gå in i m m. Och överkomlig hyra, 400:- per månad om jag inte minns fel. Lite dragigt på vintern men det är ju smällar man får ta. Jag hade tur med boendena på den tiden, i Stockholm fick jag hyra 2 rum, pigkammare, i en 11-rummare i korsningen grev Magni - grev Turegatan för 100:- i månaden hos en änka vars syster jag hade bott hos i Umeå. I våningen under bodde dr Adams-Ray.

Smugglingen gick bra, tullaren sa att det fick gå för den här gången, "eftersom vi var kollegor". Han hade väl sett mig härska inne på posten i samhället.

Annica sa...

I dessa tider gäller det att granska allt med kritiska ögon. Men jag måste ju säga att jag inte väntat mig att just du skulle sprida fake news. Jag har alltid sett dig som ärligheten personifierad. Slår man upp ordet "ärlighet" i NE så illustreras det ju med ett foto av dig. Vojne, vojne, hur ska det nu bli? ;)

Gunnel sa...

Anders: Du hade nog skött dig väl hos de gamla systrarna. Tror att du är och var ganska bra på att charma gamla damer. Sånt lönar sig!

Tullaren menade troligen med orden "eftersom vi är kolleger" att även han hade smugglat ett och annat.

Annica: Man förändras med åren. Den icke alltid helt sanningsenliga bloggerskan har med sina drygt 1000 blogginlägg spridit en och annan liten lögn, men det är oerhört ovanligt att hon blir påkommen. Jag gratulerar dig till ditt skarpa öga.

Annica sa...

Skarpa? Mina starrögon? Njae ...

Gunnel sa...

Annica: Njoo! Trots starren, skarpsynen är det inget fel på.