Gran på stan
Vi är på lille Levis kalas. Den äldste i barnbarnbarnskvartetten fyller 6 år och firas med tårta, sång och presenter. Den här årstiden är toppen för Levi som dessutom har presenter från tomten att se fram emot.
Med på kalaset är barnbarnet Amanda med familj som kommit upp från Tyresö. Vi ger varann en kram och jag säger:
"Men vad du har blivit lång."
Jag inser förstås att det är en ganska korkad kommentar. En 33-årig tjej på 174 centimeter växer inte längre. Tvärtom är det jag som har krympt. Från mina dryga 166 centimeter återstår endast 163. Några centimeter Gunnel har bara försvunnit och är för evigt borta. Vart tog de vägen?
Ingen jul utan Ernst
Uppesittarkväll och vi saknar bingolotter. Får bli en kväll med "Cyklopernas värld." Ett rätt galet program som har en viss charm.
GOD JUL!
9 kommentarer:
Allting tycks vara på återgång. Kroppslängden minskar, håret glesnar ... utom på haka och i näsa, och allt som tidigare haft sin bestämda plats drar sig söderut. Förskräckt ser man sig i spegeln och undrar: Vem är det där?
Annica: Det är livets gång. Inte alltid så vackert men mycket vanligt hos oss som uppnått en vördnadsvärd ålder.
Samma uppesittargäng här: Cykloperna.
Den där grönlysande saken hos dig. Är det månne Tjelmete?
Bert Bodin: Så är det nog. Tjelmete finns hos mig.
Även för mig har några centimeter försvunnit de senaste åren, trots min ungdom! Men ärligt talat, jag tror inte att jag krymper, utan saker och ting bara byter plats. De små cm som försvinner från längden, dyker upp på bredden. Sånt är livet; ett evigt givande och tagande. God jul!
Nahide: Så kan det förstås vara. Man förlorar centimeter som sätter sig någon annanstans. Ingen förlust alltså. Ha en God Jul du med.
Kanske krymper allt ...? Men inte den där granen på stan väl ... den ser gigantiskt ut! Önskar god fortsättning!!
Helena: Önskar god fortsättning till dig också. Granen på stan är lika pampig varje år. Krymper nog inte, men barrar.
Skicka en kommentar