måndag 30 december 2024

Hurra, jag vann


Jag köpte en trisslott i mellandagarna och skrapade fram 1000 kronor gånger två. Kul för mig som oftast inte vinner någonting. Men jämfört med den stackars amerikan som vann mer än 13 miljarder under julhelgen är mina 2000 kronor inget att skryta över. Antar ändå att han har större problem att placera sina pengar än vad jag har.


Jag är född i det gula huset. Då var det rött.

När jag summerar året 2024 står resultatet av starroperationen som nummer ett på årets bästalista. Att gå från 30 procents syn till 100 är fantastiskt. Kan glömma och gömma förstoringsglasen. Kan läsa böcker och just nu läser jag en bok om Mörttjärn, en liten by i Malå kommun i landskapet Lappland i Västerbottens län. Det är en bok, skriven av bybor och som berättar om den förste nybyggaren i byn till dagens Mörttjärn.

Jag är imponerad av hur välskriven boken är och hur kompetenta och duktiga byarnas folk var och är. Under 1900-talets första del byggde man eget kraftverk, hade eget mejeri, fixade tvättstuga och bibliotek för hela byn med mera. Som mest hade byn 100 invånare och samtidigt 11 föreningar. Mycket handlade om politik. Byn har fostrat 3 riksdagsmän bland annat.




Farfar Herman född 1867 och farmor Eva född 1864.

Man ordnade teater- och sångspel, man hade diskussionsaftnar med ett speciellt ämne varje gång. Man ville träna medlemmarna att tala inför andra. Bland annat var man helt enig om att det var fel att kvinnor hade lägre lön än män. Och detta kom man underfund med redan 1918 i Mörttjärn. Det du!

Mitt nyårslöfte för 2025 blir att ta itu med historien om Luleå under 400 år. Det är två volymer, tillsammans 800 sidor. Men med ett fräscht öga kan det väl inte vara något problem. 

GOTT NYTT ÅR!






 

måndag 23 december 2024

Alla krymper, även jag!

Gran på stan

Vi är på lille Levis kalas. Den äldste i barnbarnbarnskvartetten fyller 6 år och firas med tårta, sång och presenter. Den här årstiden är toppen för Levi som dessutom har presenter från tomten att se fram emot.



Med på kalaset är barnbarnet Amanda med familj som kommit upp från Tyresö. Vi ger varann en kram och jag säger:
"Men vad du har blivit lång."

Jag inser förstås att det är en ganska korkad kommentar. En 33-årig tjej på 174 centimeter växer inte längre. Tvärtom är det jag som har krympt. Från mina dryga 166 centimeter återstår endast 163. Några centimeter Gunnel har bara försvunnit och är för evigt borta. Vart tog de vägen?


Ingen jul utan Ernst

Uppesittarkväll och vi saknar bingolotter. Får bli en kväll med "Cyklopernas värld." Ett rätt galet program  som har en viss charm.

GOD JUL!










 

tisdag 10 december 2024

Bland vackra ord och frisyrer


Har du somnat, Gunnel. Inte ett ord på bloggen på flera veckor?

Nej, det är just det jag inte har gjort. Somnat alltså. Jag saknar John Blund, han har lämnat mig i sticket. Ibland sitter jag sömnlös mitt i mörka natten, dricker te och äter en "hårdbrömacka" med mjukost. I och för sig både trevligt och gott, men sova bör man, annars dör man.



Nisse kommer hem från stan och har köpt te på lösvikt. "Doft av vinter" står det på den ena påsen och "Sommardrömmar" på den andra.

Det är vackra ord som påminner om namnen på hem för äldre. Den så kallade slutstationen. Där kan man bo på "Ädelstenen", "Fågelkvittret", eller "Nyckelharpan." Om hyresgästerna på äldreboendet används tyvärr ett av vårt språks fulaste ord, nämligen byråkratordet "brukare." Det ordet kan vi stryka ur svenska språket. Det behövs inte.



Tittar på utdelningen av Nobelpriset och har upptäckt en trend bland damerna och deras frisyrer. I en vacker och välondulerad hårkreation plockar man fram en cirka två decimeter lång hårtest som man låter hänga fritt, i bästa fall på sidan av ansiktet, men ofta hamnar hårslingan mitt i nunan till irritation för den stackars bärarinnan som bara ville vara fin.

Upptäcker att jag skrivit sex blogginlägg om ordet "brukare.". Är jag månne irriterad eller kanske bara fantasilös.