Den nya dagen randas
vad gör vi väl med den.
Vi lever och vi andas
tills det blir kväll igen
(Alf Henriksson)
Jag lider av november-moll-melankoli. Det är inget jobbigt lidande, man är bara lite tröttare än vanligt. Trött på mörkret, halkan och valet i USA.
Jag läste på nätet att förra veckans populäraste teveprogram var "På spåret." Programmet hade nästan dubbelt så många tittare som det näst populäraste som handlar om amerikaner som söker sina rötter i Sverige. Något oväntat var ändå att "Fråga doktorn" hade fler tittare än "Idol." Tyder på att det är vi gamlingar som är de mest trogna tevetittarna.
Mitt och mannens gemensamma hjärnskrynklande räckte inte långt i gårdagens "På spåret." Min mans eminenta kunskaper i grekiska gudar var dock bättre än de tävlandes. Svagt av de tävlande, tyckte maken, sånt ska man bara kunna.
I morgon är det Fars Dag. Min egen far, död sedan 30 år tillbaka, fick en trist ålderdom. Han var blind i över 20 år, han tvingades kapa av ett ben vid 80 års ålder och bodde många långa år på Furugården i Malå. Ålderdom kan vara så grym, men han var en lugn och filosofisk man och klagade aldrig. Jag tänder ett ljus för honom och för alla andra fina pappor som är väl värda att hyllas.
8 kommentarer:
Ja, jag har nämt det förut och gör det igen: din pappa gjorde ett så starkt intryck på mig ..., jag som då inte ens var trettio år, men praktiserade på Miklagård. Minns hur han satt i sin rullstol i tv-/allrummet. Sven Hermansson hade integritet.
Tycker På spåret är väldigt trevligt, men skulle vara ännu bättre om herr Luuk fick en ljuddämpare.
Just det, du visste vem han var och han hade absolut integritet. Att han blev blind i högre ålder gjorde honom väldigt isolerad. Miklagård hette boendet, jag hade fel.
Ja, vad den karln skriker. Men har han inte blivit lite bättre, eller har man vant sig.
Och jag tycker att Fredrik Lindströms eviga tramsande håller på att gå överstyr. Sååå rolig är han inte ,-).
Elisabet: Lite pösmunk kanske han är men jag retar mig inte på honom.
Visst har vi haft tur med våra pappor. Jag minns dem båda (far och svärfar) med stolthet och glädje; två fantastiska män som ägde rättspatos, integritet och omtanke för alla. Idag på Farsdag tackar jag min lyckliga stjärna extra mycket för att de har funnits i mitt liv. - och gratulerar alla de livslevande papporna som finns i släkten.
Nahide: Vi är lyckliga som haft tur i föräldralotteriet och just idag är det papporna som ska uppmärksammas lite extra.
Skicka en kommentar