Världen befolkas av clowner

Det här konstverket finns på en dörr till en elcentral. Texten på tavlan  är en snäll åthutning till alla de ungdomar som brukar klättra upp på elcentralens tak och hoppa i vattnet nedanför.

Det här är årets bild av trädet som är i samma fas av livet som jag. Lite skröpligare för varje år och utan ungdomlig glans men vi älskar livet och vill stanna kvar så länge som möjligt.

Aktuell dikt från boken "Ur läsebok för syndare."

"Humanisterna har alltid verkat

för mänsklighetens humanisering.

Hatet i världen är nu så våldsamt

att inga heliga texter, multilaterala avtal

utredningar eller domslut räcker till

för att skapa fred på vårt lilla klot.

Vad vi behöver är en clown

som förenar mänskligheten

i ett hjärtligt förlösande globalt gapskratt."

Och världen fick sin clown, en clown med makt, men en mycket känslig clown. I motsats till andra clowner blir han ledsen när man skrattar åt honom. Så ledsen att han fördömer skrattarna, avskedar dem och hotar med hårda straff eller landsförvisning. Världen står vilsen och tittar på, vem kunde tro att en clown skulle sakna humor.

 

Goddag Yxskaft och andra misstag

Fredag förmiddag går jag in på godiskiosken i stan för att köpa choklad. Går till kassan och betalar, kassören säger något som jag inte hör och jag säger genast "nej." Jag är helt övertygad om att hon sa det vanliga "Vill du ha kvittot?" Hon ser lite förundrad ut över mitt nej så jag frågar för säkerhets skull: "Vad sa du egentligen?" Hon svarade att hon hade önskat mig en bra dag. Kan inte låta bli att småle när jag går därifrån.

Sådana missförstånd händer ofta för den som har dålig hörsel och att jag behöver en hörapparat även till mitt högra öra är uppenbart. Undra på att vi gamlingar ser bortkomna ut ibland, vi hör ju inte vad folk säger.

Tidigare i veckan gick min man och jag för att förtidsrösta i kyrkovalet. Jag satte mitt röstkort i en innerficka i min nya jacka. Det började regna så vi struntade i valet och gick en annan väg hem. När jag ska plocka fram mitt oanvända röstkort är det borta. Fickan i nya jackan var ingen ficka, bara en tygflärp med öppen botten. Så någonstans i markerna runt Luleå ligger mitt röstkort och fladdrar i regnet medan jag fått beställa ett nytt.

Dagens moral: Kolla dina fickor, de kanske inte finns.

 

Id-kort och så lite Kulturnatt

Igår ringde jag 11414 för att beställa tid. Jag måste ha ett nytt id-kort. Det går inte alls sa den mekaniska rösten. Tid får man beställa på nätet. Trots att jag inte alltid är så god vän med nätet gick det bra, men naturligtvis inte helt smärtfritt så en del fula ord blev sagda. Med det språkbruket kommer man inte till himmelriket, skulle min mamma sagt, det blir en trappa ner.

Det förvånar mig att ett id-kort måste förnyas vart 5:e år, medan ett körkort gäller i 10 år. Tycker att det är galet. Det id-kort man tar när man är över 80, borde gälla för återstående tid i livet. Körkortet däremot borde nog omprövas efter kortare tid, speciellt när man är nybörjare och livsfarlig i trafiken. Kanske även efter 80 när man ofta har hälsoproblem.

En musikkår från Narvik gästade oss idag. Stod på Storgatan och spelade Grieg, marscher, samba och annat för oss Lulebor. Det är den så kallade "Kulturnatten" i stan och musikkåren var härlig att lyssna till.

Gick sen till Kulturens Hus. Där visades en konstutställning som var typisk för Kulturens Hus. Tyckte bättre om den lilla utställningen på Biblioteket. Bilden nedan är från den.

Det var 16 grader ute när jag var på stan, mulet, absolut vindstilla och det kom några droppar regn. Det var syremättat och lätt att andas. Jag ville inte gå hem.