Bucklan gick inte till Luleå det året. Men i år hände det som nästan alla Lulebor längtat efter så länge. Förra gången när vi spelade final och förlorade skrev jag en sorgevers och den har jag nu uppdaterat till en positiv drapa över våra kära hockeykrigare. Så här låter den:
Melodi: Prövningar vi möta få...
Hyllningar vi möta få
vi som bor i Luleå,
vi var alltid först på pucken,
Brynäs alltid nummer två.
Det är fest och glam i stan,
bara glädje hela dan
Torsdagkväll så bra vi "må"
i Luleå.
Refräng:
Nedanför är alla andra lag
ingen annan är i sådant slag.
Vi får sitta här och le
ingen annan hänger "me"
Tänk så bra det kunde gå
för Luleå.
Linus Omark, Lulevän,
får en plats i himmelen,
bredvid Bulan och de andra,
det är givet, jojomän.
Men njut av segern än ett tag
nästa år vill andra lag
inget hellre än att slå
vårt Luleå.
Refräng:
Nedanför osv
Sönerna som var hängivna supportrar redan då.
Den här supportern fick följa med på en match för cirka 12 år sedan. Mycket upprörd över att pappa, farfar och farbror svor så förfärligt. Det fick man ju inte göra.
Luleås hockeydamer har tagit många guld, men i år blev de "bara" tvåa. Damerna får inte riktigt samma uppmärksamhet.
Samma gäller basketdamerna som tagit så många guld att man nästan tar det för givet. I år blev det guld igen.
Stort Grattis till alla!