Världen befolkas av clowner

Det här konstverket finns på en dörr till en elcentral. Texten på tavlan  är en snäll åthutning till alla de ungdomar som brukar klättra upp på elcentralens tak och hoppa i vattnet nedanför.

Det här är årets bild av trädet som är i samma fas av livet som jag. Lite skröpligare för varje år och utan ungdomlig glans men vi älskar livet och vill stanna kvar så länge som möjligt.

Aktuell dikt från boken "Ur läsebok för syndare."

"Humanisterna har alltid verkat

för mänsklighetens humanisering.

Hatet i världen är nu så våldsamt

att inga heliga texter, multilaterala avtal

utredningar eller domslut räcker till

för att skapa fred på vårt lilla klot.

Vad vi behöver är en clown

som förenar mänskligheten

i ett hjärtligt förlösande globalt gapskratt."

Och världen fick sin clown, en clown med makt, men en mycket känslig clown. I motsats till andra clowner blir han ledsen när man skrattar åt honom. Så ledsen att han fördömer skrattarna, avskedar dem och hotar med hårda straff eller landsförvisning. Världen står vilsen och tittar på, vem kunde tro att en clown skulle sakna humor.

 

Goddag Yxskaft och andra misstag

Fredag förmiddag går jag in på godiskiosken i stan för att köpa choklad. Går till kassan och betalar, kassören säger något som jag inte hör och jag säger genast "nej." Jag är helt övertygad om att hon sa det vanliga "Vill du ha kvittot?" Hon ser lite förundrad ut över mitt nej så jag frågar för säkerhets skull: "Vad sa du egentligen?" Hon svarade att hon hade önskat mig en bra dag. Kan inte låta bli att småle när jag går därifrån.

Sådana missförstånd händer ofta för den som har dålig hörsel och att jag behöver en hörapparat även till mitt högra öra är uppenbart. Undra på att vi gamlingar ser bortkomna ut ibland, vi hör ju inte vad folk säger.

Tidigare i veckan gick min man och jag för att förtidsrösta i kyrkovalet. Jag satte mitt röstkort i en innerficka i min nya jacka. Det började regna så vi struntade i valet och gick en annan väg hem. När jag ska plocka fram mitt oanvända röstkort är det borta. Fickan i nya jackan var ingen ficka, bara en tygflärp med öppen botten. Så någonstans i markerna runt Luleå ligger mitt röstkort och fladdrar i regnet medan jag fått beställa ett nytt.

Dagens moral: Kolla dina fickor, de kanske inte finns.

 

Id-kort och så lite Kulturnatt

Igår ringde jag 11414 för att beställa tid. Jag måste ha ett nytt id-kort. Det går inte alls sa den mekaniska rösten. Tid får man beställa på nätet. Trots att jag inte alltid är så god vän med nätet gick det bra, men naturligtvis inte helt smärtfritt så en del fula ord blev sagda. Med det språkbruket kommer man inte till himmelriket, skulle min mamma sagt, det blir en trappa ner.

Det förvånar mig att ett id-kort måste förnyas vart 5:e år, medan ett körkort gäller i 10 år. Tycker att det är galet. Det id-kort man tar när man är över 80, borde gälla för återstående tid i livet. Körkortet däremot borde nog omprövas efter kortare tid, speciellt när man är nybörjare och livsfarlig i trafiken. Kanske även efter 80 när man ofta har hälsoproblem.

En musikkår från Narvik gästade oss idag. Stod på Storgatan och spelade Grieg, marscher, samba och annat för oss Lulebor. Det är den så kallade "Kulturnatten" i stan och musikkåren var härlig att lyssna till.

Gick sen till Kulturens Hus. Där visades en konstutställning som var typisk för Kulturens Hus. Tyckte bättre om den lilla utställningen på Biblioteket. Bilden nedan är från den.

Det var 16 grader ute när jag var på stan, mulet, absolut vindstilla och det kom några droppar regn. Det var syremättat och lätt att andas. Jag ville inte gå hem.

 

Stolt, ängslig och valbar.

Snart är isvägen här

Stolt över en välstädad kryddhylla. Hyllan har befriats från gamla kryddor vars bäst-före-datum gått ut för flera år sedan. Kryddor som aldrig använts har plockats bort och nu finns bara kryddor som används åtminstone någon enstaka gång. Man klarar sig rätt bra med salt och peppar.

Årets Hermelin omgiven av blomster

Ängslig är jag över det faktum att jag måste köpa ny dator. Det gamla åbäket tröskar sig fram så långsamt och klarar inte Windows 11. Ständigt kommer ett meddelande på skärmen att från och med oktober månad 2025 uppdaterar man inte Windows 10 längre. Jag är rädd för allt som är nytt. Blir det tyst från mig så har datorbytet gjort mig hjälplös.

Röstkortet för kyrkovalen kom idag, vilket påminner mig om vad jag skrev på bloggen inför ett val 2014.

Min man är hängiven socialdemokrat. Det är på intet sätt hemligt. Han har jobbat för partiet, ringt på hos folk och uppmanat dem att rösta, för så gör en valarbetare. Jag frågade honom:

"Om jag vore blind och bad dig om hjälp för att rösta på SD, hur skulle du göra då? Göra som jag önskade eller ge mig en valsedel för sossarna. Jag är ju blind och helt beroende av dig."

Svaret blev att han skulle vägra hjälpa mig med röstningen, det fick någon annan göra.

Men jag är inte blind och jag röstar inte på SD, det här var bara "hittepå."

Trevlig helg!

 

"Skåda rosern" och annat

Stadsparken och ljugarbänkarna

Inget engagerar oss så mycket som vädret. Sommarens extremvärme orsakade både lovsång och lidande hos semesterfirare och andra. Själv orkade jag ingenting. 29 grader i sovrummet är ingen höjdare för en gammal skata, men för folk som vill njuta av varmt badvatten har den här sommaren varit helt underbar.

Loftgångsplantering

"Skåda rosern" var ett uttryck på Malåbondska som min pappa brukade använda. Det betyder på rikssvenska "titta på bilderna" och när vi nu lägger den här sommaren till handlingarna vill jag visa bilder som påminner oss om andra tider och andra väder.

Midsommarfirande i Tyresta 2014

Bureå november 2011

Den här är min första bild på Instagram. 2014 hade kommunen av någon anledning dekorerat Köpmantorget med pinnstolar. Jag fotade och skrev Köpmantorget under bilden men autokorrigeringen förändrade texten till Köpenhamn. Klantigt, men kul för att en del trodde verkligen att vi gjort en tur till Danmarks huvudstad.

Idag har jag fått ett nummer av Språktidningen. En artikel handlar om hur man så svepande beskriver Norrland, som t ex: "Hon kommer från Huddinge och han kommer från Norrland", medan du aldrig hör: "Hon kommer från Kalix och han kommer från Svealand. Intressant läsning som jag ska ägna kvällen åt, även om tidningen i sig har en lukt som sticker i mina ögon.

 

Vad har du under soffan, Gunnel?

Barnbarnsbarnet Vide 4 år kryper på mattan framför soffan hos gammelfarmor och leker fisk. Hans mor kryper ner till honom och säger till mig.  "Vet du, att du har 3 suddgummin och en penna under soffan. Varför det?" Jag konstaterar skamligt att under vår soffa ligger 3 suddgummin och en penna i ett lager av damm. Vides mamma föreslår skrattande att vi ska ta en bild och sätta på Instagram.

Den tanken är inte så dum. På Instagram och Facebook visar vi det perfekta, det snygga och välstädade. Ett dammigt golv, sladdhärvor eller en överfull diskbänk är tabu. Vi vill visa perfektion, åtminstone när vi visar upp vårt hem och oss själva i sociala medier.

Stadsparken har också skönhetsproblem. Denna fantastiskt blommande oas har i år inte levt upp till sitt rykte.  Kanske beroende på extrahettan vi haft i år eller brist på växter. Här fattas blomster runt kungens lönn, där det i alla år blommat så intensivt.

På vissa ställen blommar det frodigt, men allt går i vitt och det är kanske tanken. Kommunens trädgårdsfolk kanske till testa.

Men i Norra hamn prunkar det och här finns även solnedgångarna.

 

Lite av varje

"New Season Autumn Boho" står det på mailet som kommer från Indiska. Och vem vill inte vara "Boho" till hösten. Lite nytt till garderoben kanske. Enligt Indiska är stilen jordnära och bohemiskt romantisk och passar varje dam. Så nu vet vi. Boho får det bli.

Min svägerska som önskat musik i radions "Klassisk morgon" fick äran att prata med programledaren för programmet.  Nahide var lite chockad över att den egna rösten inte alls låter som man själv tror. 

Minns att jag kände likadant när jag hörde min egen röst på band. Så konstig man lät. Minns också den fantastiska inspelningen av "Seeman" som väninnan och jag sjöng och spelade in på band. Tror att bandet kanske finns kvar. Minns att väninnans mamma kom och undrade vad som stod på. Vi låg dubbelvikta på golvet av skratt åt resultatet.

"Konst i det gröna" på Gültzauudden i Luleå. Jag var där bägge dagarna. Det var varmt. Tog några bilder av en konstnär men glömde hans namn. Söndag satte jag mig på en bänk i skuggan och bara tittade på folk. Det var jag inte ensam om, det var nästan kö till skuggplatserna.