Blandat från fredagens DN

"Han vet ingenting, han tror att han vet allt, det pekar tydligt mot en politisk karriär."

(George Bernhard Shaw)

Försvarsmakten har beställt 44 stridsvagnar för 22 miljarder kronor. I priset ingår även en upprustning av de gamla vagnarna. Det behövs rejäla doningar eftersom man samtidigt kan läsa att blivande krigare, dagens värnpliktiga, har blivit mindre uthålliga och lite rundare om magen. Ungdomar tränar mycket för att se bra ut men glömmer konditionen. Men med dessa 22 miljarder och våra nya moderna stridsvagnar ska vi kunna skrämma fienden, som troligen heter "ryssen."

Trump vill ha mer kan man läsa i tidningen. Han är överlägset bäst av alla våra ledande skränfockar på att skapa uppmärksamhet. Nu vill han ha Grönland och tycker att Kanada kan bli en av USA:s delstater. Det här är bara början och han är van att få som han vill.

I DN:s nutidstest hade jag fel på frågan om hur mycket järnmalm Sverige producerar. Nu vet jag att Malmfälten står för starka 93 procent av hela Europas järnmalmsproduktion. LKAB ger statskassan i medeltal 7 miljarder i skattekronor varje år. Kanske är det dags att ge tillbaka. Börja satsa på malmbanans upprustning. Den är i bedrövligt skick och LKAB överväger till och med att använda sig av turistbussar för att lindra krisen.

Det är inte bara försvaret som behöver 22 miljarder kronor.

 

Under 2025 blir vi alla ett år äldre

Äntligen vardag! Jag har varit "dagavill" under helgerna. Som pensionär längtar jag efter vardagar, som arbetstagare var långhelger extremt populära.

Den här grottan i mitt hem är populär bland de yngsta. Ett härligt bilkaos som gillas betydligt mer än hyllan med dockorna. Gamla dockor gillas mest av gamla tanter. Vi som lekte med dockor innan Barbie kom.

Jag bjöd närmaste släkten på fika inför min stundande födelsedag. Tidigare delade jag födelsedagens datum med Elvis Presley, David Bowie och Sighsten Herrgård (modedesigner). Berömda, älskade och populära män. Tyvärr är alla döda.

Nu firar jag min födelsedag samma datum som diktatorn med babyface, Nordkoreas Kim Jong-un. En barbar som är tjenis och "lillebror" till Putin. Lille Kim är glad och lycklig över att vara betydelsefull och få leka med de stora krigshetsarna. Skickar gärna sina soldater till slakt för att hjälpa "storebror."

"Babyface" Kim Jong-un fyller troligen 43 år

"Skrynkelface" Lindberg blir dubbelt så gammal plus ett år till.

 

Hurra, jag vann

Jag köpte en trisslott i mellandagarna och skrapade fram 1000 kronor gånger två. Kul för mig som oftast inte vinner någonting. Men jämfört med den stackars amerikan som vann mer än 13 miljarder under julhelgen är mina 2000 kronor inget att skryta över. Antar ändå att han har större problem att placera sina pengar än vad jag har.

Jag är född i det gula huset. Då var det rött.

När jag summerar året 2024 står resultatet av starroperationen som nummer ett på årets bästalista. Att gå från 30 procents syn till 100 är fantastiskt. Kan glömma och gömma förstoringsglasen. Kan läsa böcker och just nu läser jag en bok om Mörttjärn, en liten by i Malå kommun i landskapet Lappland i Västerbottens län. Det är en bok, skriven av bybor och som berättar om den förste nybyggaren i byn till dagens Mörttjärn.

Jag är imponerad av hur välskriven boken är och hur kompetenta och duktiga byarnas folk var och är. Under 1900-talets första del byggde man eget kraftverk, hade eget mejeri, fixade tvättstuga och bibliotek för hela byn med mera. Som mest hade byn 100 invånare och samtidigt 11 föreningar. Mycket handlade om politik. Byn har fostrat 3 riksdagsmän bland annat.

Farfar Herman född 1867 och farmor Eva född 1864.

Man ordnade teater- och sångspel, man hade diskussionsaftnar med ett speciellt ämne varje gång. Man ville träna medlemmarna att tala inför andra. Bland annat var man helt enig om att det var fel att kvinnor hade lägre lön än män. Och detta kom man underfund med redan 1918 i Mörttjärn. Det du!

Mitt nyårslöfte för 2025 blir att ta itu med historien om Luleå under 400 år. Det är två volymer, tillsammans 800 sidor. Men med ett fräscht öga kan det väl inte vara något problem. 

GOTT NYTT ÅR!

 

Alla krymper, även jag!

Gran på stan

Vi är på lille Levis kalas. Den äldste i barnbarnbarnskvartetten fyller 6 år och firas med tårta, sång och presenter. Den här årstiden är toppen för Levi som dessutom har presenter från tomten att se fram emot.

Med på kalaset är barnbarnet Amanda med familj som kommit upp från Tyresö. Vi ger varann en kram och jag säger:

"Men vad du har blivit lång."

Jag inser förstås att det är en ganska korkad kommentar. En 33-årig tjej på 174 centimeter växer inte längre. Tvärtom är det jag som har krympt. Från mina dryga 166 centimeter återstår endast 163. Några centimeter Gunnel har bara försvunnit och är för evigt borta. Vart tog de vägen?

Ingen jul utan Ernst

Uppesittarkväll och vi saknar bingolotter. Får bli en kväll med "Cyklopernas värld." Ett rätt galet program  som har en viss charm.

GOD JUL!

 

Bland vackra ord och frisyrer

Har du somnat, Gunnel. Inte ett ord på bloggen på flera veckor?

Nej, det är just det jag inte har gjort. Somnat alltså. Jag saknar John Blund, han har lämnat mig i sticket. Ibland sitter jag sömnlös mitt i mörka natten, dricker te och äter en "hårdbrömacka" med mjukost. I och för sig både trevligt och gott, men sova bör man, annars dör man.

Nisse kommer hem från stan och har köpt te på lösvikt. "Doft av vinter" står det på den ena påsen och "Sommardrömmar" på den andra.

Det är vackra ord som påminner om namnen på hem för äldre. Den så kallade slutstationen. Där kan man bo på "Ädelstenen", "Fågelkvittret", eller "Nyckelharpan." Om hyresgästerna på äldreboendet används tyvärr ett av vårt språks fulaste ord, nämligen byråkratordet "brukare." Det ordet kan vi stryka ur svenska språket. Det behövs inte.

Tittar på utdelningen av Nobelpriset och har upptäckt en trend bland damerna och deras frisyrer. I en vacker och välondulerad hårkreation plockar man fram en cirka två decimeter lång hårtest som man låter hänga fritt, i bästa fall på sidan av ansiktet, men ofta hamnar hårslingan mitt i nunan till irritation för den stackars bärarinnan som bara ville vara fin.

Upptäcker att jag skrivit sex blogginlägg om ordet "brukare.". Är jag månne irriterad eller kanske bara fantasilös.

 

I lågkonjunktur köper man smink.

Det blev en trevlig fredag med middag ute på stan tillsammans med Nisses lillebror Johnny och hans fru Eva. Vi har inte setts på ett tag och hade mycket att ta igen. Efteråt lyssnade vi till Bo Selinder och Accja på Lilla salen i Kulturens Hus. Duktiga sångare och en av dem är Nisses brorson Johan.

Tidigare på dan handlade jag på Smedjan som är stans största galleria. När jag är där förvånas jag alltid över hur mycket krämer och parfymer vi Lulebor tycks behöva. Vid sidan av Apoteket finns affärerna Lyko, Kicks och Normal. Alla säljer skönhetsmedel och alla verkar dra till sig folk. "Normal" är oftast knökfull med unga tjejer som shoppar det nyaste inom smink.

Kanske inte så konstigt att årets julklapp blev unisexparfym. Hos unga killar har parfym blivit en trend. Unga män är en stor kundkrets med utvecklingspotential säger en modeikon. Det är inte tjejer och motorer de unga grabbarna snackar om idag. Nej, det ointressant, idag är det den nyaste parfymen som gossarna samlas kring.

För cirka 50 år sedan köpte väninnan och jag en parfym som hette "Timeless." En doftkräm som vi kletade på innan vi gick på en visning av mattor på Gammelstads handväveri. Det borde vi inte ha gjort. Parfymen stank! Vandrade in i näsan upp till huvudet och satte sig där som en rejäl huvudvärk på oss bägge två. Idag när vi användes ordet "Timeless" betyder det "fy fasen vad det stinker."

I lågkonjunktur går skönhetsindustrin väldigt bra, säger någon på teve. Vi behöver lyxa till vår gråa vardag.

Men när jag ska lyxa till min gråa vardag blir det inte på Smedjans sminkbutiker, det blir istället en titt på vad mataffärens delikatessdisk har att erbjuda. Ett enkelt val för mig.

 

November-moll-melankoli

Den nya dagen randas

vad gör vi väl med den.

Vi lever och vi andas

tills det blir kväll igen

(Alf Henriksson)

Jag lider av november-moll-melankoli. Det är inget jobbigt lidande, man är bara lite tröttare än vanligt. Trött på mörkret, halkan och valet i USA.

Jag läste på nätet att förra veckans populäraste teveprogram var "På spåret." Programmet hade nästan dubbelt så många tittare som det näst populäraste som handlar om amerikaner som söker sina rötter i Sverige. Något oväntat var ändå att "Fråga doktorn" hade fler tittare än "Idol." Tyder på att det är vi gamlingar som är de mest trogna tevetittarna.

Mitt och mannens gemensamma hjärnskrynklande räckte inte långt i gårdagens "På spåret." Min mans eminenta kunskaper i grekiska gudar var dock bättre än de tävlandes. Svagt av de tävlande, tyckte maken, sånt ska man bara kunna.

I morgon är det Fars Dag. Min egen far, död sedan 30 år tillbaka, fick en trist ålderdom. Han var blind i över 20 år, han tvingades kapa av ett ben vid 80 års ålder och bodde många långa år på Furugården i Malå. Ålderdom kan vara så grym, men han var en lugn och filosofisk man och klagade aldrig. Jag tänder ett ljus för honom och för alla andra fina pappor som är väl värda att hyllas.