Barndomshem
Igår promenerade jag till Coop, som ligger 13 minuters gångväg från min gata. Det nyöppnade "Coopet" där man inte tar emot kontanter. Det var kallt, det blåste och på vägen hem tänkte jag på att det var aldrig för kallt, för blåsigt eller för dåligt väder när jag var barn.
Kramsnö
I Mörttjärn där jag växte upp var det aldrig problem med vädret. Visst fanns det gott om snö, minns särskilt turerna till utedasset i djupsnö. Minns att jag fastnade i snön när jag hoppade från en hässja. Fadern fick rycka ut och plocka upp det fastfrusna barnet. Han var inte glad.
Jag frös aldrig, det var aldrig för kallt att gå till skolan. Skolskjutsen var aldrig inställd på grund av trafiksvårigheter. Post-Olle var alltid redo att plocka upp oss barn efter vägen.
Det var klart bättre förr, eller kan det vara jag som lider av dåligt minne?
Mys!
Jag gick mina första år i skola i Mörttjärn, så när jag började åka buss var Post-Olles kombinersch´n ersatt av Lindbergs buss´n. Men jag åkte med P-O någon gång till Malå och kors vad mycket folk och mjölkflaskor han transporterade.
SvaraRaderaIbland ser man n f t att brevbäring blivit inställd p g a väderförhållanden. Hände aldrig på min tid, posten skulle fram. Och jag jobbade nästan uteslutande i Lappland...
Anders: Kombinersche`n hette den, Post-Olles bil med mellansäten. Kan du förstå att denna lille snälle man inte bara skjutsade skolbarn utan även kämpande med mjölkkrukorna som rymde en himla massa liter. Våra krukor hade nummer 1330. Lindberg körde buss och han var också en oerhört snäll man. Det var aldrig dåliga väderförhållanden i Lappland
SvaraRaderaJag åkte med post-olle till Springliden en hel vinter. När det var halt brukade han klippa
SvaraRaderaHilding Nilssons mjölkpall. Han skrek iiiiiiii när han med låsta hjul åkte in i mjölkpallen.
Vägarna är ju väldigt feldoserade i dag men redan då lutade mörttjärnvägen mot Hildings mjölkpall. Det var inte ABS bromsar på kominerschen. Senare åkte jag med en gång då dottern,
körde. Hon körde mitt på vägen och lyckades klippa backspegeln på svärfars epa-traktor vid uddvägen. Jag är inte 100 år än, men av ovanstående, som är sant, så verkar det så.
Anonym: Själv närmar jag mig 100 år med stormsteg. Jag åkte skolskjuts med Post-Olle i 3 år. Ett antal ungar utan säkerhetsbälten som säkert störde chauffören. Ingenting hände dock, vi överlevde trots att säkerhetsbälten inte ens var påtänkta på den tiden.
SvaraRaderaJag har hört "anonyms" historia förut, så jag är rätt säker på skribentens identitet. Hen är inte så farlig som man kan tro.
SvaraRaderaAnders: Tror mig också känna igen anonym. Svärfars epa-traktor vid uddvägen lät bekant.
SvaraRaderaJa, visst är det märkligt att barndomens vintrar aldrig var för kalla eller snöiga för utomhusaktiviteter. Och allting fungerade, t.o.m. tågen rullade även om kvicksilvret nästan frös självt. Och lika märkligt är det att barndomens somrar alltid var varma och soliga. Regnade det överhuvudtaget någon endaste dag under sommarloven?
SvaraRaderaDessutom kunde man betala med kontanter i ALLA butiker. Tänk, bara en så´n sak.
Jag är inte speciellt anonym, men kan ofta klicka i fel ruta. Den andra skolbilen i Mörttjärn var Sven Larsson Kaiser. Chaufför och 4 barn fram, bak åtta barn ibland fler alla utan bälten.
SvaraRaderaNu ska jag lta klickruta. Blir det anonym så är det fortfarande jag !!!
Annica: Kan inte heller komma ihåg att det regnade. Jo förresten. under "slåttanna" hände det att regnade, men det var bara kul, då slapp man räfsandet.
SvaraRaderaDet nya "Coopet" i Luleå är landets 3:e som inte accepterar kontanter.
Lennart: Jag är för gammal för att ha åkt med Sven Larsson. Hade inte Åke Nilsson (han som bodde i mejeriet och var gift med Gulli)) också hand om skolskjutsarna ett tag?
Åke Nilsson hade nog också skolskjutsar men det var t.o.m före min skoltid !
SvaraRaderaHade inte Åke en Nash Rambler?
SvaraRadera1952 bodde vi på övervåningen på Mejeriet. Nere bodde Åke Nilsson med familj. Han hade en bil, det är allt jag vet.
SvaraRadera