Sitter mitt i natten med en kopp te och tre digestive. Det är nattsvart ute och tyst omkring mig, så när som på min störande tinnitus.
Jag föddes halvblind. Att vara enögd har aldrig tidigare varit några problem, men idag när gråstarren härjar mitt seende öga, har det blivit nödvändigt med förstoringsglas när man vill läsa om det senaste händelserna i vår kommun.
Idag är jag halvdöv. Luciamorgonen vaknade jag med en konstig känsla av att fläkten lät annorlunda. Hörseln på mitt vänstra öra hade nästan försvunnit. Plötslig dövhet tänkte jag genast, min väninna har tidigare drabbats av den sjukdomen som gör att man helt plötsligt nästan helt tappar hörseln. Läkaren på vårdcentralen trodde emellertid att det berodde på någon propp som satt så långt inne att den inte kunde spolas bort. Har fått medicin som förhoppningsvis ska göra susen.
Så här sitter jag halvblind och halvdöv och tänker på en PRO-vän med liknande problem som sa: " Vad spelar det för roll om jag blir blind och döv, jag har ju redan sett och hört allting."
Jag kan inte riktigt hålla med honom.
När läkare "tror" något ska man nog be om en "second opinion". När jag blev sjuk i våras "trodde" 22 läkare i rad att jag skulle ha sepåtusan-tabletter som inte hjälpte ett dugg. Sedan kom läkare nr 23 och sa "nej, det är sepåattan du ska ha". Och de hjälpte. Bevara oss för läkare som "tror", i synnerhet om de kallas AT.
SvaraRaderaAnders: Tur att du till sist mötte en kunnig läkare. Den läkare jag mötte var en dam i 45-årsåldern som både verkade vederhäftig och klok. Litar på henne åtminstone några dagar till.
SvaraRaderaDuktiga, kloka och empatiska läkare behöver vi fler av. Och de ska (helst!) också stanna kvar på sin plats tills de går i pension. Stafettläkeriet är ett otyg. Och fruktansvärt dyrt.
SvaraRaderaDin sjukjournal är kort som en blink. Annat är det med min — den är lååång som en eon. Skulle tro att min journal behöver en egen serverhall hos Regionen.
Annica: Läkarna som hette Odenman och Ramkvist stannade hela sitt verksamma liv på samma plats. Åtminstone Odenman som var läkare i Malå när jag var barn.
SvaraRaderaJag är ödmjukt tacksam för min lilla sjukjournal, den är ganska lätt att bära än så länge.