Den här bilden är från slutet av 50-talet. Jag hade träffat en stilig kille och här är jag, tillsammans med min lillebror, på besök hos min blivande man som då bodde i Malå och som för sin första lön köpt den radiogrammofon som också syns på bilden.
Den här bilden är från 1978. Kärleken och jag hade fått två söner och var på vår första utlandsresa. Den gick till Italien och La Serra.
1988 och 1991 föddes dessa tjejer. Mina vackra sondöttrar som gav mig titeln farmor.
2003 respektive 2007 föddes dessa underbara tjejer i ett helt annat land. De adopterades och kom till Sverige strax innan de fyllde 2 år. Mina barnbarn 3 och 4 som jag också blev farmor till.
2018 och 2019 blev jag gammelfarmor till två gosiga gossebarn som bara smälter gammelhjärtat.
Alldeles nyss hade jag fästman och dansade till "Stupid cupid" på den nya radiogrammofonen. Idag är jag en stelbent gammelfarmor som med glasögon på näsan sitter i min gungstol och tänker på tider som flytt.
Hej gammelfarmor! Det är inte bara dina ättlingar som håller dig högt i kurs, dina bröder är också medlemmar i fancluben. OBS: Jag har inte smuttat på julkonjaken när jag skriver detta. Än.
SvaraRadera"Stupid Cupid" minns jag inte, däremot att Nisse hade en skiva, "Guitar Boogie" med Arthur "Guitar Boogie" Smith. Det var grejer det, tyckte jag på den tiden. Ska leta reda på den och lyssna igen få se vad jag tycker nu.
Anders: Visste inte att jag hade en fanclub. Jag kanske måste fixa foto och skicka ut till medlemmen eller möjligen medlemmarna.
SvaraRaderaNisse och jag har diskuterat och kommit fram till att det nog var jag som ägde en stenkaka med "Guitar Boogie" I min fagra ungdom hade jag en grammofon som bara tog stenkakor och det fanns inte så många att välja på då när EP- och LP-skivor började bli moderna. Stenkakorna som fanns vad mest jazz, Ella Fitzgerald och lite annat plinke-plonk.
Självklart är jag också med i fanklubben. Ser fram mot idolfotot!
SvaraRaderaJag har rådfrågat mitt eidetiska minne och kommit fram till att det var Nisse som hade skivan. En av de första jag sett som hade ett omslag i färg. Arthur Smith med gitarr på omslaget. Stenkakorna hade väl ganska neutrala omslag?
SvaraRaderaLennart: Ha-ha! Beundran är ömsesidig. Vi får byta foto när vi träffs nästa gång.
SvaraRaderaAnders: Har också tänkt. Du har rätt i att stenkakornas omslag var neutrala. Jag blandar nog banjo med gitarr. Den skiva jag hade var "Duelling banjos" med några okända. Men den var bra.
Gunnel: Den grå tröjan med gröna ränder (första bilden) hade kära mor Jenny stickat åt mig. En dito grågrön toppluva kompletterade kreationen. Och då uppstår ju genast frågan: Hur många tröjor har du stickat åt dina söner? :-)
SvaraRaderaAnders: Uppstår verkligen den frågan? När jag tittar på gamla bilder av mina söner bär de ofta stickade tröjor. Gissa vem som förfärdigat mästerverken. Jo, du gissade rätt. Det var mamma Jenny. Själv har jag stickat tre tröjor, en till min man och en var till gossarna. Nisses används fortfarande, sönernas är knappast kvar, de var bara pojkar när tröjorna stickades. Ska vid lämpligt tillfälle plåta mästerverket jag kärleksfullt stickat till min make.
SvaraRaderaVarje dag ojar man sig över hur fort tiden går och när väninnan nu blivit gammelfarmor inser man verkligen HUR snabbt åren rinner iväg. Dina söner var ju bara småkillar när du och jag blev bekanta för 46 år sedan. Det är så roligt att vi fortfarande får vara med och följa de nya generationerna.
SvaraRaderaMin ena broder hade också "Guitar Boogie" med Arthur Smith. Det var (är) ös i den låten.
Och jag hade "Stupid Cupid" med Connie Francis, en ilsket grön vinylsingel.
Annica: Man kan inte fatta att det är 46 år sedan vi stod i trappen på Tunaskolan för att lära oss lite mer än det vi lärt i folkskolan. Vi förkovrade oss på bästa sätt och var duktiga elever. Men tyskan nobbade vi och skyllde på bensinkrisen. Det var nämligen bensinkris på 70-talet.
SvaraRaderaHar du kvar din vinylskiva med Connie?
Jodå, vinylen med Connie finns kvar. Här slängs ingenting, som du vet.
SvaraRadera