Bilden från första oktober 2024
Idag fyller min blogg 15 år. Började skriva blogg för att det är ett utmärkt sätt att få ut sina frustrationer på. Mest över allt elände som sker, men också en plats för att skriva om familj, hockey och kungahus. Samtidigt deklarerade jag att det skulle bli 1000 inlägg, det sista i januari 2018 som skulle heta "Följ mig in i dimman."
Nu blev det inte riktigt så. Det blev en fortsättning och inte så mycket hockey och kungahus.
Bilden från andra oktober 2024. Kulturhuset till höger speglar sig i vattnet.
Vår första oktobervecka har varit höstvacker men relativt händelselös i mitt liv. Jag har inte så mycket att berätta om annat än
att jag köpt en ny 5-årsdagbok. I min ålder är det modigt, ja nästan dumdristigt.
Bilden från den tredje oktober 2024
För bara någon timme sen lyssnade jag till "Ring så spelar vi" och någon önskade "There Goes My Everything" med Elvis. Så sentimentalt och så underbart vackert. Jag blev nästan tårögd. Alldeles för sällan spelas den typen av musik i radion.
Jag som inte tror på någon himmelsk Gud är väldigt svag för läsarsånger, så något fick jag ändå med mig från min barndoms söndagar i pingstförsamlingen i Baktsjaur.
Är överhuvudtaget svag för sentimental musik av alla sorter, långsamma ballader, skönsjungande tenorer, countrymusik och så förstås alltid Elvis och delvis Beatles. Deras musik är faktiskt himmelsk.
Min blogg fyller 20 till våren. Förunderligt att den levt vidare. Men det har varit, och är, stimulerande att få uttrycka sig i alla möjliga sammanhang.
SvaraRaderaBert Bodin: Håller med. Man fortsätter med sitt bloggande för att det är så roligt.
SvaraRadera