Mellandagspladder

Vi firade en trevlig julafton hos äldsta barnbarnet Emma med familj. Vi var 9 vuxna och 4 barn och tomten var generös mot oss alla. Vi hade skött oss fint under året.

Äldste sonen firade julhelgen med att åka i en slalombacke i Hälsingland. Det borde han inte ha gjort. Föll illa, fick en knäfraktur och ligger nu på Södersjukhuset för att opereras endera dan. I fortsättningen blir det längdskidåkning säger sonhustrun.

Till nyårsaftonens trerättersmiddag ska vi äta hälleflundra. En fisk som jag aldrig ätit och aldrig skulle köpa om det inte vore för den pratglade och charmige fiskhandlaren på Storheden. Han gav mig dessutom anvisningar på hur fisken ska tillagas för att bli som allra bäst.

Ett bättre år?

Pandemi och Putin har gjort 2022 till ett eländes år för många. Allra mest för det lidande folket i Ukraina. Önskar att Fader Frost (den ryska tomten) ger Putin en stor skopa empati att placeras i det "Putinska" huvudet. Putin är en välutbildad man, men det är något viktigt som saknas i huvudet på honom och för övrigt på jordklotets alla despoter. Något som man aldrig kan läsa sig till utan som finns naturligt hos de flesta av oss. Förmågan att tänka och förstå andras känslor. När man gör det startar man inte krig.

Den ryska julen infaller först den 7 januari.

 

Jul i mitt hus

Det var år 2010 som vi alla började förstå att den här tomten var trött och borde få gå i pension. Intresset att överta jobbet var minimalt, men efter ytterligare några tjänsteår fick han sin efterlängtade ledighet och nu får gammeltomten i lugn och ro sitta och titta på Kalle Anka.

Jag har ofta önskat mig en Ernst, som tog hand om vårt opraktiska arbetsrum. Det har jag sagt så många gånger att när grannfrun vann en Ernst-pryl på lotteri, så fick jag den. Grannfrun tyckte den var ful. Det är en liten plåtlåda med namnet Ernst och till den hör ett antal magnetiska ljushållare. Jag fick min Ernst, men arbetsrummet är fortfarande lika opraktiskt och kommer så att förbli.

Ernst tillsammans med en vas inropad på auktion i Piteå och ovanför en tavla som jag vann på ett konstlotteri.

Ljusstaken från Mörttjärn.

Tomtefar som hänger på väggen året runt.

Till alla som tittar in på min blogg:

En riktigt GOD JUL!

 

Dessa kvinnor

Skidåkningen har lämnat Vinterstudion och kan numera ses på reklamkanal 6. När kanalen ska visa reklam delar man tevebilden i två delar. Ena halvan visar skidåkning, den andra reklam och ljudet kommer från reklamhalvan. Istället för att få Fridas mellantid vid 5,0 kilometer, får man höra att man ska "sambla" sina lån och att Ulf från Luleå vunnit en storvinst i postkodlotteriet. Irriterande för skidfantasten, men naturligtvis ett stort grattis till Ulf.

Det pågår VM i herrfotboll i Qatar. Det gick inte så bra för favoriterna. Tyskland t ex åkte ut redan i gruppspelet och landet är i uppror som ett land så ofta blir när det gäller idrott. Det tyska förbundet DFD har tack och lov hittat anledningen till misslyckandet. Spelarnas familjer hade fått åka med till Qatar och de vältränade männens glamourösa fruar och fästmör satt bara vid poolen och tog selfies, medan papporna (fotbollsspelarna) fick ta hand om barnen. Stackars män, alltid och i alla tider nedtryckta av besvärliga fruntimmer.

Så här borde det vara enligt Husmoderns gyllene bok från 1926:

"Kvinnan är personligen vacker, när hon i hängivet förtroende stöder sig på mannen, vacker i blidhet och försynthet, men när hon uppträder med myndighet är hon ful.

Mannen är vackrare, ju mer han är fullt och helt man och uppträder som sådan; mannen i beroende av kvinnan kan aldrig bli annat än löjlig. En manlig röst, höjd i vrede, kan vara imponerande, kvinnans röst blir under samma omständigheter, papegojans."

Finalen i fotboll går mellan Argentina och Frankrike. Vilket lags spelare som har de blidaste och stillsammaste kvinnorna får vi se på söndag. Det laget lär ju vinna.

På söndag ska vi fira Levi som fyller fyra. Han är äldst av mina fyra barnbarnsbarn. Mina ättlingar, min rikedom, ni är bara bäst.

 

Premiär på Systembolaget bland annat

En 400 år gammal tall.

Citat från en gammal man: "Om man äter rätt och motionerar sin gamla kropp kan man få två extra månader på långvården."

När framtiden är osäker får man leva på gamla minnen.

Minns när jag för första gången gick på Arbetsförmedlingen och mötte en sur och grinig förmedlare som sa: "Och alla dessa hemmafruar som tror att vi ska fixa jobb." Jag avskydde karln och något jobb fixade han inte. Det fick jag göra själv.

Solviksbadet i Malå.

Minns mitt första besök på Systembolaget. Tro det eller ej, jag hade fyllt 35. Jag är uppvuxen med helnyktra och religiösa föräldrar som ansåg spritförtäring vara helt onödigt, kanske rentav syndigt. När jag kom hem från min systemdebut rådde kalabalik på vår gata. Yngste sonen hade ramlat ner från garagetaket och brutit armen. Trots min bristande tro kändes det som om himlen straffade mig, modern som lämnade barnet för att köpa spirituosa.

Minns den märkliga synen av gubbarna som låg på  köksgolvet. Varje höst såg byns karlar till att det fanns ved inför den kommande vintern. Ett antal gubbar skötte vedkapen som gjorde fina vedträn av mäktiga stockar. Efter dagens matpaus vände karlarna på den stol de suttit på och under absolut tystnad kröp de ner på köksgolvet, lade huvudet mot stolsryggen och blundade i en kvart ungefär. Idag skulle man nog kalla det meditation eller Mindfulness, men därhemma kallades det "Whiil mat´n", vilket på svenska betyder att man vilar maten.

Den typen av vila vore något att tänka på för dagens människor som stressar värre än någonsin. Efter lunchen, stäng av din mobil, vänd på stolen, ner på golvet, blunda, tänk vackra tankar och du slipper bli utbränd.

 

Julgranar och skönhet

Gran 2022

Kommunen har prytt vårt hyreshusområde med en vacker gran som ska lysa upp i decembermörkret. Som synes på bilden är det ont om snö och det gör att våra dagar och kvällar blir väldigt mörka. Decembers idealväder ska vara sol, 5 minusgrader och stilla fallande flingor, men det var vi ännu inte upplevt.

Gran 2013

2013 såg vår gran ut så här. Fulast i hela stan. Men en stor eloge till kommunen som inte ratar en gran bara för att den inte uppfyller skönhetskraven. Den platsar visserligen inte på Storgatan, men i en undanskymd vrå i ett hyreshusområde kan den få stå och känna sig lite fin.

Vad är det som får oss att tycka att somligt är vackert, somligt fult?

Skönhet är enligt Wikipedia, en egenskap hos en person, plats eller ett objekt som ger en förnimmelse av njutning eller tillfredsställelse hos betraktaren.

Gran på Storgatan 2022

Man borde själv vara lite skön, åtminstone på insidan, när man fått leva sitt liv i vårt trygga och välmående land. Men helt ärligt har jag mina skönhetsbrister där också. Irriterar mig ofta på personer som är offentliga och som jag bara sett på teve. En gapande Luuk, män som sitter i tevesoffan med mössa eller keps på skulten. Artister som klär sig fult, enligt mig. Deras klädval och frisyrer blir kritiskt granskade, där jag sitter i mina mjukisbrallor och svintohår och har åsikter. Nej, inte vackert alls av mig och väldigt lite hopp om bättring.

 

Det kostar att ha roligt

Min äkta hälft har köpt årskort till Luleå hockeys matcher i 37 år. I veckan blev alla fantaster som delat samma intresse och haft årskort i mer än 25 år bjudna på middag och fick en present. En kristallskål med den välkända loggan.

Min man försökte räkna ut hur mycket pengar han lagt på dessa årskort under alla de 37 åren. Han kom fram till en summa på ungefär 110.000 kronor. Det låter mastigt när man hör totalsumman men hade han rökt ett paket cigaretter om dan i samma antal år hade han kommit upp i det fyrdubbla beloppet och dessutom antagligen inte mått så bra som han gör. Kostnaderna för hockeyn går direkt på nöjeskontot och håller min hälft frisk och glad. Åtminstone när laget vinner och domaren gjort sitt jobb.

Förresten om man ska vara fullkomligt ärlig, hur mycket har man inte lagt ner på godis, chips och andra onyttigheter under 37 år. Tur att man inte vet.

Igår kom nyheten att den vänlige, sympatiske Börje Salming avlidit i ALS. När man får en grym sjukdom med ett givet slut är det skönt när döden kommer snabbt. Alla talar så väl om denne ärrade hockeylegend och alla vackra minnesord från de som kände honom känns absolut äkta.

 

Brinnande intressen

Möter en tidigare arbetskamrat som nyss gått i pension, men som ändå jobbar några dagar i veckan. Hon berättar att hon fått en ny hobby som hon brinner för, nämligen stickning. Helt rätt i tiden när den hemstickade tröjan blivit årets julklapp. Vi är eniga om hur viktigt det är för lediga pensionärer att ha en passion, något man brinner för, en hobby som ger mening åt tillvaron.

Tänker på fågelskådare som reser land och rike runt för att se och fota den sällsynta kortbenta mongolpiplärkan. Eller de som borrar hål i isen och sitter i timmar med kalla fingrar och väntar på storfisken. Släktforskare, älgjägare, frimärkssamlare, loppisentusiaster med flera, alla är lyckliga när de får syssla med sin hobby.

Vad brinner jag för? Kan det vara Vinterstudion med längdåkning och skidskytte. Men det är årstidsbundet så jag väljer böcker. Redan som 12-åring ämnade jag läsa bibeln från pärm till pärm, men när jag kom till stamtavlorna tog det stopp. Sida efter sida beskrev vem som var son till vem. Gamla testamentet är skrivet av gamla farbröder för gamla farbröder.

Något senare blev Agatha Christie en favorit. Samlade och hade över 60 böcker av henne, de flesta i den gul-svarta zebraserien.

Ännu senare kom min seriösa period när jag nästan bara läste författare som överlevt förintelsen. Under den mörka perioden av mitt läsande blev det även en del diktsamlingar.

Numera är ljudboken min följeslagare. Lyssnar i medeltal två timmar per dag. Mest blir det deckare, blandat med biografier och historiska fakta. Lyssnandet är min passion. En dag utan mina hörlurar är en förspilld dag.

Nej,  den sista meningen var en typisk överdrift.

 

Far är rar

Här sitter min far i gröngräset en varm sommardag och jag står bredvid. Det ser idylliskt ut men samma år i april hade Hitler invaderat Danmark och Norge och oron för framtiden var stor i de svenska hemmen. Min pappa som var 30 år på bilden var en intelligent, generös och familjekär person som kunde bli tvärilsk när saker inte fungerade. Känner igen fenomenet. Det har gått i arv.

Här är en bild av mina barns pappa. Mannen som klättrade i träd i sin ungdom. Idag är han inte lika "vigulant" och är tacksam för att det finns hiss i vårt hyreshus. Vi träffades redan 1958 och har hängt ihop sen dess. Idag kommer hans söner att ringa och gratulera honom till att han haft turen att få så fina barn.

GRATTIS alla pappor. Ni är viktiga och bör få den uppskattning ni förtjänar idag och alla andra dagar.

 

Nu svamlar hon igen

Nästan hemma

"Vad är det du älskar allra mest hos min person?" frågade Gunnel sin man, "är det min intelligens och bländande personlighet eller är det min fantastiska matlagning?"

"Ditt sinne för humor!"

"Jag äter aldrig livsmedel som behandlats med kemiska tillsatser och jag äter aldrig sådant som innehåller konserveringsmedel eller har besprutats."

"Jaha, hur känner du dig då?"

"Hungrig."

Längtan efter en kopp te är en starkt drivande orsak för mig att kliva ur sängen. Vardag som helgdag äter jag samma typ av frukost som jag ätit de senaste 40 åren. Här är förändring icke av intresse.

Alltid te och två mackor. Den ena med avocado, gurkmeja och ost, den andra med messmör som sprinklats med linfrö. Märklig blandning kan tyckas men helt rätt för mig.

Lyssnar till P1 där "vanligt" folk får ringa in och uttrycka sina åsikter om allt och ingenting. Just den här dagen klagar en inringare på de stora matjättarnas egna varumärken som får bästa plats i hyllorna och som är av sämre sort än övriga producenters. Tycker att mannen har rätt, åtminstone är Sias vaniljglass mycket godare än Icas. Kanske inte så mycket till jämförelse men jag delar inringarens känsla.

En annan man klagar över att man bara talar om fördelarna med kärnkraftverk och tycker att man glömt riskerna med kärnavfall som måste förvaras i urberg i tusentals år. Konsekvenserna av vårt handlande lämnar vi över till kommande generationer och det är inte snällt tycker inringaren och det har han nog rätt i.

Men det som hände i Harrisburg är så osannolikt att det förmodligen inte har hänt. Var det inte så han sa vår kloke Tage Danielsson.

 

Kanske bara flum

Året har 16 månader. Januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, november, november.

(Henrik Nordbrandt)

Elak hosta gör att jag lämnar sovrummet för att min hälft ska få en lugn natt. Vad botar? Förmodligen bara tiden.

I mitt gamla jobb gick jag en kurs där ledaren var dansk. Minns inte kursens syfte, antagligen skulle vi lära oss tänka positivt. Kursledaren hade problem med halsbränna och när anfallen kom satte han sig ner, blundade och tänkte på tjock grädde som sakta vandrar hela vägen ner i svalget. Efteråt var halsbrännan borta. Skulle samma tankar fungera på en sårad hals, undrar jag.

Äkta hälften sitter vid köksbordet och berättar gamla kursminnen. Bland annat om en kurs i gruppdynamik. Deltagarna fick åka till Jämtlandsfjällen när det var som vackrast om hösten. Fick promenera i färgstark natur och på kvällen sitta på golvet, hålla varann i hand och titta på en knotig kvist som någon hade hittat. Mysigt, men samtidigt aningen fånigt.

Vid ett annat tillfälle fick deltagarna berätta ärligt och uppriktigt vad de tyckte om varandra. Förklara för arbetskamraten varför man irriterade sig på honom eller henne. Den typen av kurser upplevdes av många som rena mobbingen, en del tog så illa vid sig att de behövde söka hjälp.

En gång hade kursledarna itutat deltagarna att det finns blott två (2) "måsten" i livet. Man måste dö och man måste välja. Det är du själv som stakar ut din väg i livet genom dina val. Råkar du ut för en bilolycka så var det ditt eget val att åka bil just vid det tillfället. Här känner man protesterna komma. Invaliditet och sjukdomar väljer man inte. En alldeles typisk flumkurs som bara gynnade kursledarna.

Lapponia lämnar norra hamn för i år

Nu sitter jag här och blundar. Föreställer mig tjock grädde vandra ner mot min såriga hals. Men tyvärr, inget händer. För att den tjocka grädden ska fungera måste man också besjälas av en stark tro. Och det är den som i alla sammanhang saknas hos mig.

 

Ett nattligt inlägg

Man ska inte bli orolig om man råkar vakna efter en sömnlös natt.

(okänd)

Vaknade 03.00, gick upp och löste korsord, drack te och åt en digestive med ost. Det är lite synd om mig, jag har återigen drabbats av flunsa och feber och den egna sängen känns inte bekväm.

Ser att bordet framför mig är stökigt, får nästan lust att städa, men det är natt och jag är sjuk. På bordet ligger en teve-tidning och en påminnelselapp om vad jag inte får glömma när jag beställer matvaror nästa gång.

På bordet ligger också en laptop, två mobiler, en läsplatta, en mugg full med pennor, ett förstoringsglas och tre fjärrkontroller. Vad är det för folk som bor här? Ingen ordning alls.

På min mammas finrumsbord låg en broderad duk, en vas med blommor eller en karamellskål. Så vill jag också ha det. Men mamma behövde inga fjärrkontroller, hon reste sig från soffan, gick till teven och bytte kanal.

Vi drunknar i prylar.

 

Veckans känslostormar

Jag ljuger i rubriken, mina känslor stormar inte, det är ganska lugnt, men ändå finns det saker som får mig att reagera.

Sorg när jag läser om Börje Salming som fått den obotliga sjukdomen ALS som redan tagit ifrån honom talet. Samtidigt kan man i teveprogrammet "Vem tror du att du är", se den vänlige och blygsamme mannen när han fortfarande är sitt vanliga friska jag. ALS är en dödlig mardröm.

Rädd blir jag när jag lyssnar till Nina Gunkes bok, där hon berättar att hon drabbats av Alzheimers sjukdom. En grymt öde, ett långsamt farväl till livet. Sjukdomen skrämmer mig. Min förra granne drabbades, en väninna fick den och skulle man råka bli 90 år är det nästan 50 procents risk att man får demens av något slag.

Irriterad när den nya regeringen inte utsett en enda minister som lever och verkar häruppe i norr. Sveriges åtta (8) nordligaste landskap, 58 % av Sveriges yta  med en befolkning på dryga miljonen är inte värd en enda minister av de 24 som ingår i regeringen. Inte en kotte som har våra erfarenheter, som stått i en rejäl snödriva, upplevt 40-gradig kyla och haft 10 mil till BB. Att inte utse en enda minister norr om Dalarna ger märkliga signaler.

Den här tomten finns på min vägg året runt.

Nöjd, när jag efter både covid och femte sprutan äntligen vågar gå på teater och trängas. Vi såg "Karl-Bertil Jonssons julafton" som musical på Norrbottensteatern. Väl värd att titta på även om man sett Karl-Bertil på teve ett otal julaftnar och kan replikerna utantill.

 

Från morötter till ödmjukhet

Städar mitt kylskåp och hittar morötter som jag får slänga, jag som nyss berömt mig själv för att nästan aldrig slänga mat.

När fantasin går på sparlåga och man inte har någonting annat att berätta om än mögliga morötter kan man väl skriva om teveprogrammen. De berör oss alla. Jag förvånas över vår fascination över känt folk som leker. De seglar över Atlanten, klättrar i höga berg, bakar, lagar mat och leker soldater. Kändisar intervjuar andra kändisar och vi gillar att titta. Ja det måste vi göra, eftersom programmen sänds år efter år  och ingen verkar tröttna.

Mitt eget favoritprogram alla kategorier är "Fråga Lund." Där medverkar en ytterst färgstark och vältalig panel. Vem skulle inte vilja ha Gunnar Wetterberg som historielärare? Jag älskar karln! Ett annat favoritprogram är "På spåret", trots en alltför skrikig Luuk.

Satt framför teven i förmiddags och tittade på en brett leende skara som ska leda Sverige framöver. De sade sig vara ödmjuka inför uppgiften. Tycker inte riktigt att ordet ödmjukhet är typiskt för gänget.

"Men jag är väl ödmjuk", sa jag till min soffkompis. Efter en stunds funderade sa han: "Nej, det är du inte, men du är snäll!

Jaha! Då vet jag!

 

Varför döps ingen till Britt?

Britta och Birgitta har namnsdag idag och jag hänger med och firar för mitt andranamn är Britt. Namnet Britt hade sin storhetstid på 40-talet. 2021 var det bara två små barn som döptes till Britt.

Nu kommer jag "osökt" in på min farmor. Hon ville att jag skulle heta Claudia Albana Maxmiliana. Skämt eller allvar, det vet jag inte, men ingenstans i Sverige har man gett barn så udda och helknasiga namn som i Västerbottens inland. Det är alldeles sant. Finns en bok i ämnet.

Tänk om man i nutid kunde få samtala med sina förfäder. Skulle så gärna sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och prata med farmor Herman-Eva. Hon föddes 1864 i en liten lappländsk by. Jag skulle vilja höra henne berätta om sitt liv och sin vardag. Hon och farfar hade ett litet jordbruk. De fick 12 barn, varav min far är den yngste. Innan han föddes hade farfar och farmor förlorat fem pojkar i barnsjukdomar som kikhosta och mässling. Små fina gossar som inte ens fick fylla två år. Hur klarar man av att förlora fem barn utan att bli galen? Det skulle jag vilja fråga henne om. Gårdagens människa var av ett annat virke. Förutom att sköta ladugård och föda barn var farmor byns jordemor. 

Det var krut och vilja i farmor och hennes familj. En bror till henne kunde också gärna sitta vid mitt köksbord och berätta. Frans Oskar Mörtsell blev riksdagsman i andra kammaren 1909 och kallades "Mörtsell i Mörttjärn." Han lär ha haft ett eget valspråk: "Frukta Gud och odla myren."

Han var inte släktens förste riksdagsman. Det politiska intresset i byn var stort och redan 1879 hade farmors farbror Johannes Mörtsell fått läsa till präst och sedermera blivit riksdagsman i andra kammaren för Västerbotten läns norra domsaga. Han och hans bröder var de första som tog namnet Mörtsell. Så var än i världen en Mörtsell dyker upp så är det min brylling eller sexmänning.

Båda herrarna Mörtsell finns omnämnda på Wikipedia.

 

13 år med bloggen

Det är den 1:a oktober och lugnt och stilla härhemma. Maken har gått på Coop Arena för att stötta laget i sitt hjärta. För min man är hockeyn nummer ett, sen följer politiken och på tredje plats kommer jag. Tro nu inte att jag är missnöjd med den placeringen, tvärtom det är en utmärkt plats att hamna på. Äkta makar ska stötta varandra, men inte bara leva för varandra.

Oktober månad 2009 började jag blogga. Många inlägg, mängder med citat och några egna dikter präglade min första bloggmånad. Jag skrev ett inlägg om att en egen blogg borde vara en perfekt plattform att leva ut sina frustrationer på. Det tycker jag även idag.

Redan för 13 år sedan tävlade vi i DN:s fredagstest mot lillebror med fru. Svägerskan är den som klarat de flesta 10-poängarna. Hon är helt suverän.

Till sist en dikt från 2009, skriven i ren ilska. Folksam och dess VD  fick för sig att de skulle halvera pensionärernas gruppförsäkringspengar.

Så dyster sig framtiden ter för de gamla

de har inte något att vänta sig mer.

De stappla sig fram på de spattiga benen

och halka i gropar, ty inget de ser.

Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,

för chefen vill ha hela pengen själv.

Han behöver det bättre, det kostar att äga

den vackraste villan vid brusande älv.

Nu vet jag ej alls hur han bor, direktören

han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.

Jag ville ju bara få rim som fungerar,

om galet, så rättar jag efteråt.

Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel,

för livet består av båd´ glädje och gråt.

Och snart slutar dikten, som skrevs utan Gunnel,

och det kan vi bara glädja oss åt.

 

Hej då, viruset!

Det obehagliga viruset har lämnat oss. Kvar blev två slitna gamla kroppar som överlevde. Nej, nu överdriver jag. Vi upplevde coronan som en normal förkylning, men visst har vi blivit lite magrare och lukt- och smaksinne har påverkats.

Det blir mycket teve när man är halvkrasslig. Bland annat en heldag med begravningen av drottning Elisabeth, kvinnan som verkat i över 70 år men som aldrig uppnått pensionsålder. Kungahus engagerar och jag hör till dem som vill behålla monarkin även om jag hör någon viska om ärvda titlar.

 

Victoria får min röst

Alternativen till monarki är antingen en vald president eller att riksdagens talman tar monarkens uppgifter. Det senare vore väl ändå det verkliga lågprisalternativet.

Imponeras också av modiga kvinnor som vågar protestera mot Irans moralpolis. En sorts polis som bland annat har till uppgift att kolla damers klädsel, se till att deras hår döljs under svarta dok. Annars finns risken att de kan locka en stackars karl in på syndens fördärveliga väg.

När det religiösa ordets uttolkare såg kvinnan, såg han synd. Därför ska hon dölja ansikte, hår och kropp, för att inte fresta någon stackars mansperson. Kvinnors kläder och frisyrer har varit och är ett problem i många religioner.

När det religiösa ordets uttolkare såg mannen, sa han: "Se, en perfekt skapelse, han kan klä sig hos Dressman."

Blev det flummigt? Förmodligen en biverkning av genomgången covid.