Det är den 1:a oktober och lugnt och stilla härhemma. Maken har gått på Coop Arena för att stötta laget i sitt hjärta. För min man är hockeyn nummer ett, sen följer politiken och på tredje plats kommer jag. Tro nu inte att jag är missnöjd med den placeringen, tvärtom det är en utmärkt plats att hamna på. Äkta makar ska stötta varandra, men inte bara leva för varandra.
Oktober månad 2009 började jag blogga. Många inlägg, mängder med citat och några egna dikter präglade min första bloggmånad. Jag skrev ett inlägg om att en egen blogg borde vara en perfekt plattform att leva ut sina frustrationer på. Det tycker jag även idag.
Redan för 13 år sedan tävlade vi i DN:s fredagstest mot lillebror med fru. Svägerskan är den som klarat de flesta 10-poängarna. Hon är helt suverän.
Till sist en dikt från 2009, skriven i ren ilska. Folksam och dess VD fick för sig att de skulle halvera pensionärernas gruppförsäkringspengar.
Så dyster sig framtiden ter för de gamla
de har inte något att vänta sig mer.
De stappla sig fram på de spattiga benen
och halka i gropar, ty inget de ser.
Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,
för chefen vill ha hela pengen själv.
Han behöver det bättre, det kostar att äga
den vackraste villan vid brusande älv.
Nu vet jag ej alls hur han bor, direktören
han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.
Jag ville ju bara få rim som fungerar,
om galet, så rättar jag efteråt.
Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel,
för livet består av båd´ glädje och gråt.
Och snart slutar dikten, som skrevs utan Gunnel,
och det kan vi bara glädja oss åt.
Tack för vackra höstbilder! Hösten är bäst. Och den gör sig så bra på bild.
SvaraRaderaGrattis till dig och din blogg! Nästa månad blir det 13 år för mig också. Hemskt så fort tiden gått.
Så länge du är på pallplats är det ju bra. ;)
Vilken poet du är, Gunnel! Heja dig! (Själv började jag blogga 2005 och använder den som ett sätt att rensa hjärnan. Utan möjlighet att skriva av mig, hamnade jag nog på psyket och vilken perfekt dagbok det är. Ofta går jag bakåt i tiden, när vi diskuterar nånting hände. Bakåt i bloggen, alltså.)
SvaraRaderaAnnica: De vackra höstbilderna är från tidigare år. I år har pandemi och dåligt väder stått i vägen för fotandet.
SvaraRaderaMycket nöjd med pallplats. Jag är imponerad av folk som brinner för saker som hockey t ex. Just nu brinner jag nog mest för ljudböcker. Har börjat med boken som är skriven av din tandläkare.
Elisabet: Tack! Du började tidigt med skrivandet. Det märks att du har skrivarglädje och är en "fena" på att skriva om både helg och vardag. Toppen att kunna gå tillbaka och kolla vad som hände och när det hände.
SvaraRaderaDin blogg är en perfekt plattform även för mina frustrationer. Här är dagens:
SvaraRaderaIdag gick jag till kyrkan! Inte för att jag blev religiös på gamla dagar, utan för att lyssna på Mozart´s Missa Brevis. "De kan väl inte stycka den mässan i bitar", tänkte jag, "jag lyssnar på den, sedan smiter jag iväg".
Joo, de kunde stycka den, t o m strimla den i tusen bitar. Mellanrummen fylldes av långa utläggningar om hur satan frestar oss för att dra ner oss till helvetet, hur Mikael kämpade mot draken och hur änglahären föll mot jorden. Rena rama krigsrapporteringen från Ukraina. Jag förstår inte hur prästen kunde säga att änglarna vann mot ondskan, de störtade ju ner.
Ja, i alla fall min upplevelse av Mozart blev inte riktigt vad jag hoppades på.
Nahide: Förstår din frustration. Bara lev ut den.
SvaraRaderaDet lät förfärligt att du drabbades av en ordrik och salvelsefull präst istället för vacker musik. Jobbigt att lyssna till sån eländespredikan.
Grattis på 13-årsdagen.
SvaraRaderaFina höstbilder!
13 år!? Helt otroligt! Känns det lika bra idag som det gjorde för 13 år sedan?
SvaraRaderaBert Bodin: Tack! Hösten är vacker men alldeles för kort.
SvaraRaderaTvå Månadslöner: Det är roligt även idag, men entusiasmen var större från början.
SvaraRaderaTänk att det var så länge sedan vi satt uppe i erat radhus och pysslade med detta,
SvaraRaderaDu är så duktig som håller igång din blogg.
Det har inte blivit nånting skrivet för mig på länge,.
Fortsätt......det är så trevligt att läsa.
Yvonne: Tack! Åren går och utan dig hade jag nog inte börjat blogga. Du kanske kommer igen, kanske bara tar en paus.
SvaraRadera